vuxna med adhd add as

Fan jag mår skit ikväll!! Allt går åt helvete runt mig och min ångest just nu är inte att leka med.. Har sån ångest att bara att andas är för jobbigt. Bråkat som satans med min kille (fd sambo) och han har noll förståelse för hur jag mår. Orkar inte mer alltså.. pallar inte detta, att må så här.

Happy Birthday 2 me!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! fyller 34 år idag,fast egentligen är jag bara 24 hihihi idag åker vi på en weekend till helsinki och det ska bli så kuuuul att få klä upp sig med nya fina kläder,min man har sett mig i mysdress det senate halvåret. kan inte säga nåt än att jag kan med handen på hjärtat säga att jag mår bra idag,sådär riktigt bra som man bara tror finns i filmer..kraaaamar om alla!

tack alla rara söta....puss o kram

Har kännt mig så nere ett par dar nu,orkar ingenting.Kommer mig inte för något heller.Ingenting känns roligt,sover inte på nätterna heller.Ångestattacker hela tiden.Har inte orkat vara inne här när jag inte mår bra...

Jaa, några stycken. Har du inte läst min pres?

Jag går under utredning för adhd/add/dyl just nu. Har blivit diagnosticerad med emotionell instabil personlighetsstörning för ca 5 år sedan, men inga läkemedel eller terapi för den diagnosen vill riktigt hjälpa, så nu misstänker min läkare adhd. Måste bara säga att det var otroligt skönt att hitta och läsa i den här tråden. Känner mig otroligt skamfylld med mina diagnoser i kombination med planering av barn. Nu känns det faktiskt lite bättre. "Jag är inte ensam", lixom. Inte för att jag trodde jag verkligen var ensam blivande mamma med diagnoserna, men jag har aldrig varit med om att folk talat öppet om det. Jag ser på min framtid med barn väldigt positivt faktiskt. Kanske bara ni i den här tråden med diagnosen som förstår mitt till syntes egoistiska resonemang när jag säger att jag förutom min otroligt starka fysiska längtan efter barn också ser föräldraskapet som en motivation till att "ta tag" i mig själv och mitt liv?

Ärligt talat så vet jag inte vad de tycker. De var ju redan vuxna när jag fick diagnosen. De har nog förstått varför jag haft så svårt för att ta tag i saker och en del andra saker. Har känt en viss misstänksamhet från en av barnens sambo men det kan lika bra vara jag som uppfattar nå't som inte finns.

Tack för välkomnandet! Tar utredningen alltså såpass lång tid (väntetid?), eller har de inte börjat med den riktiga utredningen förrän nu ett år senare? Jag är precis i början då jag fyllt i några listor. En nyfiken fråga; Hur fungerar du/andra med adhd i den eventuella diagnosen i kombination med föräldraskapet? Jag är rädd att saker och ting ska bli svårare, men samtidigt är jag nästan övertygad om att barnet kommer vara bra för mig.

Okej. Det låter ungefär som där jag också är just nu, förutom att jag fick fylla i papperet om min barndom i skala 0-4 över telefon med min mamma.