• ullronj

    Hur fick ni tag i er donator?

    Ni som har egen donator för korsbefruktning, hur fick ni dem att hjälpa er?

    Jag har ingen syster (inte min man heller), mina vänner har fullt upp med separation, vårdnadstvist, barn med speciella behov.... så det känns som om de har fullt upp med sina liv.

    Kan man fråga en kollega över en kopp kaffe "jooo förresten har du ett ägg till övers?"

    Hur gjorde ni?

  • Svar på tråden Hur fick ni tag i er donator?
  • älvanpurjo

    jag skulle ej kunna donera mina ägg till sjukhuset så alla får tillgång till dom. jag vill träffa dom som ska ta hand om det som blir av ägget.

  • Annielara

    Hej TS! Jag antar att du redan känner till alla "vanliga forum" på nätet där man talar om äggdonation. Själv har jag inte surfat alls på detta tidigare, det finns ju på många platser en rätt öppen diskussion, roligt!

    Jag ser själv fram emot när man kan ta bort mitt DNA ur ägget jag donerar och byta ut mot den blivande då biologiska mamman.

    www.alltforforaldrar.se/snack2/forumdisplay.php

  • Vädur82

    Hej hej!!

    Efter fem IVF försök utan att få tillbaka ett enda ägg

    Står vi i kö för äggdonation är det nån som vet hur mycket snabbare det går om man skulle hitta en korsdonator som nu i mitt fall i Malmö??

    Man är så otroligt trött på all väntan!!

    Vädur82

  • Kristallklart
    Svar på #21
    Hej Älvanpurjo!
    Jag förstår din önskan att vilja träffa och lära känna den mottagare som får dina ägg. Jag själv önskar detsamma egentligen. Jag har dock fått erfara att lära känna varandra och att känna varandra i sådan här process kräver stor öppenhet, massor av respekt och förmåga till ömsesidig förståelse. Det går, det är jag helt övertygad om, men det blir lätt komplicerat och det är inte alltid lätt att få ihop hjärtats vilja med intellektet. Vi stod inför två donationer förra året och jag tror personligen att båda donatorer backade ur i rädsla och där intellektet satte upp "katastrof" scenarior för känslorna för olika tänkbara vardagssituationer. Vilket jag har full respekt för. Det är inte helt okomplicerat. Det finns säkert massor av möjligheter för donator och mottagare att träffas och lära känna varandra innan och det finns säkert många fina exempel på det. Varianter på dessa IRL möten kan jag dock tänka mig och de kan vara minst lika "värdefulla". Eller?
  • Kristallklart
    Svar på #22
    Annilara! Tack för länk! Roligt att se andra diskussioner. Visst, härligt med alla dessa öppna fina forum - det är det här som är demokrati!! Förundras även om den framtida tekniken... TACK för nya insikter!
  • TheSucker

    jag skulle nog med kunna tänka mig att donera mina ägg, men tror inte jag får då jag är anlagsbärare för cystisk fibros

  • Kristallklart
    Svar på #26
    Hej The Sucker! Har ingen aning vad det är... men det är bara o kolla upp hos en IVF klinik vad de säger om det, kan jag tänka. Det skulle väl vara första steget om du funderar på att donera ägg!
  • ullronj

    Vilken fart det blev i denna tråd!
    Kul att läsa allas tankar och funderingar.

    Alla ni som funderar på att donera, gör det!
    Lätt för mig att säga som står på andra sidan......
    Jag kan verkligen förstå era tankar och önskemål om att få veta vad som händer med era ägg, om det blir ett barn och till vem och hur det går för barnet.

    Det enda jag kan säga är att det med största säkerhet är ett mycket efterlängtat barn. Barn "blir inte bara till" av misstag via äggdonation.
    Vi som står i kö för att få våran barnlöshet behandlad med äggdonation kan inte få barn själva eftersom vi inte har några ägg eller ägg som fungerar.
    Det är en väldigt lång "graviditet" att få barn via äggdonation......
    Vi har nu stått 1 år i kö, jag trodde att vi "bara" hade 1 års kötid kvar, har just fått reda på att det kan bli uppemot 2 års kötid kvar, detta känns helt plötsligt som det är jättelång tid!

    Men men det är ju bara att vänta.... vi har ju inget annat val.

    Att donera ägg är att ge liv, ge ett barnlöst par chansen till ett mycket efterlängtat barn. (Som sagt lätt för mig att säga.... som står på andra sidan).

    Tusen tack till alla er som donerar och ger oss ägglösa chansen att trots allt få vara gravida och bära våra barn!

  • ullronj
    Svar på #21
    Förlåt mig men hur har du tänkt att donera om inte via sjukhuset?
    Svårt att själv plocka ut sina ägg......

    Sjukhusen använder sig ju av korsbefrukning att om man har en egen donator så donerar den till "potten" så får vi ett ägg från "potten" (ursäkta uttrycket) allt för att det inte ska uppstå krångliga situationer när barnet växer upp... etiska dilemman mm.
  • Kristallklart
    Svar på #29
    Ullronj!

    Det finns andra sätt en just korsbefruktning!!! "Potten" är ett jätte bra sätt och måste få vara ett alternativ!
    Jag har dock full förståelse för att man, både donatorn och motagaren, vill skapa en personlig atmosfär. Jag kan tänka mig hela processen rent "kliniskt" som ett alternativ, liksom bidra till en "skälig summa", men så kommer man till en situation när barnet börjar bli existentiell och fråga oss vilka beslut vi en gång vi fattade, hur vi tänkte och varför... och då finns det många ställningstaganden som hamnar på sin spets! Men som Du sa tidigare... ALLA ägg- och spermadonationer är inte ett enda "misstag" utan alla har kommit till i kärlek, är vansinnigt efterlängtade och blir mottagna i kärlek. Det finns så mycket och lång längtan samt lång och god vilja bakom alla dessa processer...

    Personer som "Älvanpurjo" och kanske även "Allt går så fort" är som just sådana änglar vi behöver fler av och som kan bidra till fler kärleksfulla liv utifrån en kärleksfull handling.

    Den ena vill gärna träffa och skapa en relation till donatorn och den andra inte, elle r åtminstone förhindra situationer till inblandning i den framtida nya familjen. Det ena behöver inte utesluta det andra tänker jag! I båda fallen kan man faktiskt skapa en kontakt med en specifik mottagare, tex här via detta fina forum. Sen kan en dialog skapas via mail och ett möte kan uppstå "viritutellt". Personligen tror jag mycket på att man etablerar en personlig relation. Det har blivit viktigt för mig/oss! Speciellt då man som jag är angelägen att skapa fina förutsättningar om barnet sen vill hitta sitt biologiska ursprung. Jag är övertygad om att du kan skapa denna relation utan att röja identiteten och tom träffas fysiskt, när och om det blir aktuellt och om detta är en ömsesidig önskan. Sjukhuset har möjlighet att fullfölja denna typ relation, så att det kan fullföljas till en befruktning utan att behöva röja identiteterna!

    Ja, så tänker jag ... just nu...
Svar på tråden Hur fick ni tag i er donator?