Bonusbarn.

Måste bara säga en sak.....

Jag har två bonusbarn. En tjej på 14 o en kille på 12 visst är det jobbigt ibland att va bonusförälder. MEN alla föräldrar oavsett om man är bio eller bonus tycker illa om sina barn ibland. Ja gör allt för mina bonusbarn men det räcker inte alltid till. Vi har en liten kille oxå som blir 6 månader idag. Visst han får mer uppmärksamhet osv men det är ju inget onormalt eftersom han är liten o dom är stora o kan ta hand om sig själva till en viss del.

Va bara tvungen att yttra mig ha det bra alla bonusar.......

Kram Tessan

Jag har inte plus. Annars hade jag gjort det

Jag har ALDRIG i en enda sekund av mitt föräldraliv, tyckt ILLA om mitt barn.

Däremot retar deras sätt och trots ihjäl mig, men inte dem som individer.

Linda, skulle ju vara intressant om du vill svara på inlägg 69 också

Hej!
Vi har ett bonusbarn och vi avgudar denna kille. Han är 8 år nu och jag har funnits i hans liv sen han var 5år. Det fungerar jättebra!
Vi jobbar på att få egna barn men det tar tid så vi njuter av tiden då vi har honom, vilket är varannan helg.
Självklart kan jag känna mig "utanför" ibland för pappa är pappa men han tyr sig oerhört mycket till mig och känner sig nog väldigt välkommen och att vi uppskttar tiden han är hos oss.
Så, så har vi det och med andra ord fungerar det kanon mellan oss 3.

Kram

Nej, men det är väl PAPPAN som ska ta ansvaret för den late sonen.... (vilket jag tror dem flesta tonåringar är iofs).

Lite för sent att uppfostra en tonåring.

Precis, pappan och mamman borde gjort nåt för länge sen, inte bonusmamman. Så jag förstår inte hur den tråden passar in här?

Man kan väl INTE kasta ut honom för att JAG inte har uppfostrat honom?

Om du läser hela ts så ser du att hon vill ha råd vad dom ska göra. Och kasta ut och kasta ut, men som förälder har man ingen skyldighet att försörja en 19-åring som inte söker jobb och inte lyfter ett finger i hemmet.

Jag kopierade sista stycket från ts, hoppas det är ok:

"Har stor lust att ge honom någon typ av ultimatum, antingen FÖRSÖKER du skaffa jobb samt börjar ta ansvar för vissa sysslor här hemma, eller så är det bara att flytta. Men jag vet inte vad man kan kräva. Antar att jag bara är en elak styvmamma som känner så...? "

Och jag tycker det är ett helt rimligt krav att ska han bo där så ska han bidra också, om inte med pengar så med hemarbete. Så är jag uppfostrad och det kommer jag att kräva av mina barn. Jag tycker det är elakt att inte kräva nåt av honom, för han lär ju sig inte nåt annars. Eller vid vilken ålder tycker du det är ok att vidta åtgärder, 25, 30 eller t.o.m. 40?