Bonusbarn.

Ja, jag har förståelse för barnet. Och jag VET hur det känns också. Medans bonusmammor ska ha "rätt" till sina känslor, isåfall ska väl bonusbarnet ha "rätt" till dess känslor? Alltså om bonusbarnet känner av att bonusmamman inte tycker om h*n, så reagerar ju barnet på olika sätt. Kanske blir jobbigt och ÄNNU mer krävande. Och då är den 0nda cirklen igång.

Naturligtvis har barnet rätt till sina känslor. Men det är bonusmammorna som skriver trådarna och det är deras känslor vi får läsa om, inte barnens. Så ingen av oss kan veta vad barnen känner och hur dom upplever det hemma.

iolanthe ; Jo, fast när biomammorna försöker ventilera sig i trådarna ibland och berättar om hur dåligt deras barn faktiskt mår, så får man ofta intrycket av att dessa "hysteriska minsterkvinnor" bara ska tiga. För det vet ju varenda "bonusmamma" att roten till allt ont är just de biologiska mammorna och exfruarna.

Men det är ju knappast Ts´s "biomamma" som är inne och svarar. Och ja, jag tror att mycket beror på att bioföräldrarna inte kan komma överens faktiskt, och svartsjuka från biomammans sida. För när det nån enstaka gång dyker upp nån tråd om att man älskar barnet som sitt eget så är genast nån där och klankar också för man får absolut inte tro att man är mamma till barnet. Men FL är knappast representativt för hur det ser ut för majoriteten av bonusfamiljerna heller.

ullis83

Du säger att det e svårare att vara bonus än bio för vad man än gör så gör man fel.... Hur ofta läser man om en bonus som tycker att bio mamman uppfostrat bra???? Tror inte att jag har läst det en enda gång. Det e som ett evigt krig mellan bonus o bio o alla klagar på varandra, så snälla ta inte på er offerkappan, ni som e bonusar. Sen så kan man som bonus VÄLJA om man vill vara med i barnets liv, om det nu t.ex e varannen helg medan en bio MÅSTE, kan inte bara skita i det o dra till kompisen, helst inte om man e ensamstående . Jag tror att bio mammor e väl mest rädda för att bonusmamman ska se barnet/en som ett hot, ett hinder osv o att det ska bli orättvist. Om vi tar mig t.ex, jag har 3 barn på 10, 8 o 6 o vi har levt på ett visst sätt (separerade för 2 år sedan), jag o pappan har rätt så lika syn på barnuppfostran o skulle det komma en "bonusmamma" o börja ändra på saker o ting (han har varannan helg) att hon ska börja bestämma så hade jag nog blivit sur. Den karl som jag träffar kan ju kamma sig om han tror att han ska kunna komma hit o börja klaga på att vi kanske äter vid soffan osv. Underligt men sant

Jag måste bara säga en sak där...... Jag har väldigt bra kontakt med biomamman. Vi umgås o fikar o är på alla avslutningar mm. Jag tycker det är viktigt att man kan komunicera med bioföräldern oxå. Vi kan ringa o kolla av så ungarna inte kan säga en sak här o en sak där. Va bara tvungen att säga det .......

Det e ju så det ska vara men tyvärr alldeles för ovanligt Respekt betyder mycket.

Ja absolut så ska det verkligen vara.... men som sagt tyvärr är det inte så ofta som bonusen vill ha med den andra  att göra. Men som sagt ja älskar mina bonusar som mina egna men dom är samtidigt jä*ligt jobbiga men vem va inte det i 12-14 års åldern????

Jag älskar min bonus dotter som om hon vore min egen. Tyvärr är hon inte här så mycket som vi önskar men, man kan inte få allt här i världen

MIna bonusbarn är här typ alltid...... Dom ska va varannan vecka med dom är mest här o det är kul men samtidigt är det skönt när dom åker till mamma