När räknas det som änglabarn? Mest nyfiken bara...
Familjetrollet skrev 2009-03-10 10:14:20 följande:
vi förlorade vårat barn i v 6 för snart tre år sedan.och vi har ett änglabarn.jag höll mitt barn och såg det.och det var en liten minitayr bebis
Inlägg från: grön banan
|
-
I vecka 6 ser det väl ändå inte ut som ett barn? Rätta mig om jag har fel. -
#9Ja, jag tänkte väl det. Beklagar att ni inte fick behålla.Familjetrollet skrev 2009-03-10 10:14:44 följande:blev fel ,v 16 ska det vara
-
#12Såg du inte barnet som kom i v18? Namngav ni det? Bara undrar ang. din jämförelse.mollieboll skrev 2009-03-10 18:59:18 följande:Jag fick mf i v 18 och jag anser inte att jag då blev änglaförälder. Däremot när vi miste vår Victor nu i v 38, då anser jag mig garanterat som änglaförälder. För min egen del så tycker jag att så fort fostret hade kunnat överleva utanför livmodern (alltså v 23) så räknas det som änglabarn. Det var även så de räknar på Danderyds sjukhus enligt vår förlossningspersonal. Kan säga att visst blev jag helt nedbruten vid mitt mf i v 18 men det går överhuvudtaget inte att jämföra med när vi miste våran Victor. Så hade man frågat mig innan Victor så hade jag nog svarat annorlunda, men nu vet jag vad som räknas som änglabarn för oss iaf....
-
#24Ts ställde en väldigt försiktig fråga. Det är ett par andra som lett in tråden på andra vägar.CoolaSuperMamsen skrev 2009-03-11 13:03:09 följande:tycker det är fruktansvärt onödigt att starta en sån här tråd tycker inte den hör hemma här i änglarum heller. usch blir bara så många sårade utav detta.
-
#41
Dompans mamma skrev 2009-03-15 11:57:05 följande:
Dock kan jag lägga till att om jag skulle mista ett barn sent i graviditeten eller under eller stax efter förlossningel eller senare skulle mitt liv gå under! Skulle inte klara av vardagen då. dock klarar jag vardagen med pyret i mitt bagage, så för mig är det viss skilnad även om båda är efterlängtade liv som ryckts ifrån än. Det finns så många här på familjeliv som har en ängel eller änglabarn i bagaget och jag tycker att ni är starka!! jag fattar inte hur ni klarar av att överleva. Många kramar till er alla! Barnen lever vidare i minnet, jag ser det som så: Ni som har bilder på era änglabarn i galleriet, ni har inte er älskade ängel i livet, men alla dem som hör talas om eller ser biler på era älskade för vidare minnet av dem. Jag brukar ofta kika in i olika gallerier för känsliga bilder och tänka på förlusten, livet som inte fick fortsätta, familjerna som ska försöka fortsätta att leva hur orätvist livet är och det är svårt att hålla sig för tårarna när era änglar är så vackra. och jag blir aldeles varm i kroppen då jag läser att ni fortsatt era liv så gott som det går, att ni fått ett syskon till ängeln och att vardagen blir ljusare för varje dag som går. Men Viktor, Emma, Elvira, Engla, Pyret, ja alla dessa änglar som lämnat jorden ettsar sig fast i våra hjärtan och lever vidare i vårat minne. och så fort vi tänker på dem slår de ut sina vingar och gör oss påminda om livet som måste levas för att föra vidare minnena.Fast jag har inte läst om en enda änglamamma som gått under. Man har en överlevnadsinstinkt. -
#43
Dompans mamma skrev 2009-03-15 19:40:20 följande:
Jo, visst, men menar att ni klarar era liv. Att ni inte bara har gett upp och ligger och går åt i en säng. Ni är oerhört starka och önskar er all lycka i framtiden då ni redan stått inför det vi fruktar mest här i livet. Att barnen förvinner innan än själv.Ligger och går gör nog en del en tid. Men de allra flesta är ju aktiva i att ge sin ängel ett värdigt avslut och upptagna med det. Sen hjälper det säkert att få ha en grav om man vill o inte som förr, att bara förväntas glömma. Samt inte minst att dessa människor har Änglarum, där de kan prata om sina barn precis som vi överallt kan prata om våra jordebarn. Jag önskar också att de änglaföräldrar som vill, orkar o vågar berätta mer öppet om sina änglar. -
#45
Dompans mamma skrev 2009-03-16 08:37:38 följande:
Ja, som sakt, tycker ni är väldigt starka!Snällt sagt, men de VÄLJER inte att va starka, om de inte går ner sig så djupt att de blir apatiska o det är vad jag vet sällsynt. Många har ju barn sen tidigare eller iaf en partner i de flesta fall. -
#49
Dompans mamma skrev 2009-03-16 09:09:29 följande:
Nej, vet att de inte väljer, men hur ska jag förklara mig?? Jag höll på att gå under när jag fick missfall. Skulle jag inte haft min son vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Ni är världa alla omtankar i världen!Jag förstår. Jag höll på att gå under medan jag hade svårt att få barn o ännu mer vid ett tidigt missfall.