Jag fick missfall i vecka 7. Pyret kom ut hel i sin hinnsäck. Skule jag inte sett det skulle jag inte reagerat lika stark som jag gjorde tror jag. Vi begravde pyret intill sommarstugan för att få "ett slut". Jag har en ängel. Inget änglabarn Då pyret inte hunnit bli ett barn, men en ängel han det bli. Min ängel!
Varför måste man hoppa på varandra om sådana känsliga frågor?
Får man missfall i vecka 4 eller 40 så är det än själv som bestämmer om man har en ängel eller änglabarn eller vad man nu vill.
Alla är olika och reagerar olika starkt.
Jag förlorade min lilla ängel i vecka 7 och det tog mig otroligt hårt. Pyret kom ut i sin lilla hinnsäck (bilder finns i galleriet för den som orkar, varnar dock för känsliga bilder!) och varför jag lagt ut bilder på min ängel där? Jo, för mig är allt liv på jorden lika värt. Fött som ofött, spindel som elefant.
Dock som jag skrivit innan så har jag inget ängla barn i det begreppet, utan en liten ängel.
Dock ser jag mig som en ängla mamma, men inget jag nämner då folk frågar hur många barn jag har. Utåt är jag mamma till en underbar snart 6 årig Dominik men innåt har jag min son men även ett sår djupt inristat i mitt hjärta där Pyret ettsat sig fast.
Dock kan jag lägga till att om jag skulle mista ett barn sent i graviditeten eller under eller stax efter förlossningel eller senare skulle mitt liv gå under! Skulle inte klara av vardagen då. dock klarar jag vardagen med pyret i mitt bagage, så för mig är det viss skilnad även om båda är efterlängtade liv som ryckts ifrån än.
Det finns så många här på familjeliv som har en ängel eller änglabarn i bagaget och jag tycker att ni är starka!! jag fattar inte hur ni klarar av att överleva. Många kramar till er alla!
Barnen lever vidare i minnet, jag ser det som så: Ni som har bilder på era änglabarn i galleriet, ni har inte er älskade ängel i livet, men alla dem som hör talas om eller ser biler på era älskade för vidare minnet av dem.
Jag brukar ofta kika in i olika gallerier för känsliga bilder och tänka på förlusten, livet som inte fick fortsätta, familjerna som ska försöka fortsätta att leva hur orätvist livet är och det är svårt att hålla sig för tårarna när era änglar är så vackra. och jag blir aldeles varm i kroppen då jag läser att ni fortsatt era liv så gott som det går, att ni fått ett syskon till ängeln och att vardagen blir ljusare för varje dag som går.
Men Viktor, Emma, Elvira, Engla, Pyret, ja alla dessa änglar som lämnat jorden ettsar sig fast i våra hjärtan och lever vidare i vårat minne. och så fort vi tänker på dem slår de ut sina vingar och gör oss påminda om livet som måste levas för att föra vidare minnena.
Jo, visst, men menar att ni klarar era liv. Att ni inte bara har gett upp och ligger och går åt i en säng. Ni är oerhört starka och önskar er all lycka i framtiden då ni redan stått inför det vi fruktar mest här i livet. Att barnen förvinner innan än själv.
Ja, som sakt, tycker ni är väldigt starka!
Nej, vet att de inte väljer, men hur ska jag förklara mig?? Jag höll på att gå under när jag fick missfall. Skulle jag inte haft min son vet jag inte vad jag skulle ha gjort.
Ni är världa alla omtankar i världen!
Cinza:
Jag har gått igenom väldigt mycket i mitt liv och folk kallar mig stark som lever idag men känner inte mig heller stark. Men klarar man att leva och Har dem tankarna som du har så är du stark, även om du bara skulle vilja krypa under täcket och gråta.