När räknas det som änglabarn? Mest nyfiken bara...

Dessa diskussioner brukar aldrig bli bra. Jag har en ganska klar åsikt, men har förstått att en del blir ledsna och sårade av den, så jag har slutat att framföra den. Vad jag tycker är kanske inte så viktigt för någon annan eller bör i alla fall inte vara det. Man känner ju det man känner och känslor kan ingen ta ifrån en.

Jag hade på känn att även den här tråden skulle sluta med otrevligheter. Känns trist och onödigt. Jag känner mig inte bekväm med att jämföra min son med ett tidigt foster så därför har jag löst det genom att inte inte kalla honom för änglabarn och inte kalla mig själv för änglamamma. Jag har en son som är hos änglarna och jag är hans mamma. Punkt. Det är inte min sak att avgöra vad som är ett änglabarn eller vem som är änglaförälder så jag överlåter den diskussionen till de som tycker att det är viktigt.

Vi överlever för att vi inte har något val. Så enkelt är det. Döden trillar inte över en bara för att man vill det.

Dompans mamma skrev 2009-03-16 09:09:29 följande:

Jag förstår vad du vill ha fram och att du menar väl, men om jag skall vara riktigt ärlig så är det tröttsamt att hela tiden få höra att jag är stark. För jag känner mig inte stark. Tiden fortsätter att gå och jorden fortsätter att snurra och jag liksom de flesta andra har inget annat val än att följa med. Jag lever för min man, för mina föräldrar och för alla andra som älskar mig och för att jag tror att Elias hade velat att jag lever vidare. Jag lever också för drömmen att Elias en dag skall bli storebror.
Jag tror inte att jag är stark. Jag tror att jag helt enkelt gör det bästa mitt brustna hjärta förmår.