Pojkar får inte leka med dockor?

I ett samhälle som är så ojämställt som det är, så tycker jag att det är en fördel om man som vuxen kan vara en motpol till det, så att barnen får ett större spektra att välja av. Hur man än gör som närstående, så finns en massiv mur av könsidentifiering som slår emot oss och våra barn i form av andra vuxna, tidningar, böcker, reklam, tv, datorspel och annat, att den biten kommer att bli tillgodosedd med råge.
I ett sammanhang där det redan vore jämnställt hade det varit helt utan värde att göra så.

Ok, du förstår med andra ord att det är skillnad mellan att erbjuda ditt barn en viss leksak och att uppmuntra honom/henne.

Det råder ingen som helst tvekan om att det är bra att erbjuda barnen alla möjliga leksaker; det är stor skillnad mellan att erbjuda och att medvetet påverka.

Erbjuda - ja tack; påverka - nej tack; påverka i ideologiskt syfte - jag är ingen hjärndöd idiot, så aldrig.

Läs på om barnpsykologi så är du snäll. Ta reda på vad barnet upplever om det får konflikter i form av att vilja vara lika sina kompisar och vilja vara sina föräldrar till lags. Ta reda på vad du gör med barnet om du tydligt visar att du inte vill att det ska leka med vissa leksaker och samtidigt uppmuntrar andra.

Den dagen ni genusmuppar förstår att ni skadar barnen i er ideologiska strävan efter något utopiskt kollektivistiskt feministsamhälle så kommer ni förhoppningsvis att sluta med det. Låt barn vara barn, blanda inte in dem som slagträ i er ideologiska kamp.

Helt onödig kommentar från din sida. Håll dig gärna till sakargumentation.Barn ska överhuvudtaget inte behöva känna att de har någon press på sig i sin lek. Däremot finns det många sätt att uppmuntra barn på i deras lek och övriga utveckling utan att de hämmas.

Jag upplever att du missar normeringen i din samhällsanalys och på något sätt utgår ifrån att det existerande sociala spelet på något sätt skulle vara mera naturlig påverkan än annan. På så sätt ser du också förbi att du själv faktiskt för en ideologisk kamp där du använder barnen som slagträn.

Som vuxen ser jag det som viktigt att kunna vara med och bidra till att barnen blir mindre begränsade av nuvarande könsroller och därmed friare individer med större möjligheter än du och jag haft.

Godt sagt..

nej, jag håller inte med omt det känns som att han tycker att flickor är "sämre" än pojkar pga av att han tycker att pojkar inte ska leka med dockor. Antlagligen så tycker han att flickor inte ska leka med bilar för det ska bara pojkar göra?

Det låter mer som att han är angelägen om att bevara den könsmaktsordning som råder.

Vilken könsmaktordning?

Haha, sådär höll min sambo också på innan jag blev gravid och innan sonen föddes. Jag kan säga att han ändrade sig ganska snabbt, och idag är han hur könsneutral som helst när det gäller leksaker/kläder.

Den som vi ser ute i samhället och inne i stugorna. Finns bara en.

Vad är din primära uppgift som förälder? Det torde vara att ge ditt barn en trygg uppväxt och en bra grund att stå på, eller hur? Vad händer med barnet om du ger det förutsättningar som inte är giltiga i det samhälle vi lever i? Du är länken mellan barnet och omvärlden; när barnet ser att denna länk har beskrivit världen felaktigt så påverkar det barnet mycket negativt. Barnet har fullt och okritiskt förtroende för dig; om du genom att du använder ditt barn för din egen ideologiska kamp för in barnet på ett spår som gör att det inte alls känner sig hemma i sin omvärld så brister detta grundläggande förtroende, vilket är en oerhört stark och negativ upplevelse för barn.

Om min son först leker med bilar och har kul och jag ignorerar det för att sedan ge honom en docka och uppmuntra honom med docklek så visar jag att hans egna val inte är giltiga; att det som han själv tycker är kul inte har något värde. Jag hämmar hans utveckling vilket i slutändan leder till otrygghet och osäkerhet.

Min son och min dotter får leka med allt (alla leksaker är gemensamma); jag uppmuntrar inget specifikt av det de själva leker med. En gradvis introduktion av kreativa lekar har vi haft och kommer att fortsätta med; att låta barnen själva utforska samtidigt som de ser mig också göra samma saker. Bygga torn med lego, göra figurer med modellera, mm. Inget tvång eller tryck på dem, jag visar exempel på vad man kan göra och låter dem testa själva. Vill de ha hjälp får de hjälp.

Jag kommer inte att experimentera med mina barn, de ska få en bra grund att stå på. Det jag kan göra är att i praktiken visa dem att det går alldeles utmärkt att gå utanför ramarna och fortfarande vara trygg i sig själv. Detta kan jag göra eftersom jag är hemma på halvtid och har barnen hemma.Du bidrar endast med minskad trygghet genom att du använder dina barn. Vill du bidra med att de inte ska vara begränsade så ska du föregå med gott exempel. Det är det absolut bästa sättet du kan göra det på. Vill du att din son ska kunna klä sig i rosa klänning? Se till att pappan föregår med gott exempel, annars är det tomma ord. Vill du att din dotter ska intressera sig för bilar? Ta med henne ut i garaget och fixa med bilen.

Jag har inte varit begränsad i min könsroll; har inte haft några problem att gå utanför ramarna. Visst kan nån höja ett ögonbryn när jag går i sarong, men det är bara kul. Visst kan folk fråga sig varför jag är hemmapappa på halvtid och varför mina barn inte är på (det obligatoriska) dagis men det är mitt eget val. Jag har fått en trygg och bra uppfostran, vilket har gett mig möjligheten att även vara trygg i min egen könsroll och i mitt utforskande.

Jag tycker att ni genusmuppar skadar era barn när ni använder dem som slagträn; för gärna en ideologisk kamp men låt barnen vara! Ni är inte ett dugg bättre än de som använder barn som slavarbetskraft.