hemutredning samtidigt som vi försöker få biologiska barn

Vi la upp taktiken så här: Vi ville inte ljuga för vår utredare utan bestämde oss att berätta att vi gjorde parallella IVF om hon frågade. Hon frågade inte :-0.
Efter att vi berättat om div trassel med bla X odyl så tänkte väl hon att ingen vettig människa vågat fortsätta med fler IVF.
De IVF vi gjorde under utredningen var de minst betungande och minst ångestladdade av alla de vi gjort. Det kändes plötsligt som det kvittade hur det gick. Det enda jag var rädd för var ett nytt X.

Vill bara varna för att många utredare vill absolut inte starta utredningen om man fortfarande håller på med IVF. Det får man vara beredd på, att utredaren säger att ni får återkomma när ni är färdiga med IVF. De vill att när man väl börjar med adoptionsprocessen aktivt så ska man fokusera helt på att det är adoption man vill få barn igenom och att det är det man satsar på fullt ut.

Vilka spännande kommentarer jag fått..tack! Någon mer som fortsatt försöka parallellt med adoption? Eller någon som fått direkt avslag på adoption när ni sa att ni skulle försöka att bli gravida?

Vi frågade våra utredare hur de skulle se på det faktum att vi gjort ivf under utredningstiden och de sa att de som utredare inte har något att säga om det. De förstod vår längtan efter barn. Men någon gång i utredningen kan jag tycka att man ska sluta försöka gravid om man känner att det är fel. Sedan kan det ju också bli så att man betalar rätt mycket för adoptionen som kan bli indragen för att man blivit gravid och då har man ju lagt ut en del pengar som man kanske inte får tillbaka.

Vi körde pararellt adoptionsprocessen och IVF med ettan. Blev gravida efter att vi fått medgivandet, men innan vi skickat papper. Den hemutredaren frågade ingenting, det var lite understatement att "alla gör så". Vi hade satt gränsen att vi slutar med IVF när vi börjar samla papper.

När vi gjorde adoptionsprocessen för tvåan hade vi bytt kommun, den nya hemutredaren blev tokupprörd över att vi kört dubbelt gången innan, naiva som vi var, var vi uppriktiga. Det höll på att bli stopp för oss.

Mot bakgrund av det skulle jag inte råda någon att vara uppriktig om "dubbelspel". Om man inte väldigt väl vet var hemutredaren står. Däremot har jag inga invändningar mot "dubbelspel". Jag tror att vår IVF lyckades tack vare att vi hade ett avspännt förhållande till om det blev ett adoptivbarn eller ett biologiskt. Vi visste att det skulle bli barn, på något sätt.

Jag lånar tråden och puttar den en aning uppåt hoppas det är okej för TS.

Jag har helt plötsligt, under pågående utredning blivit gravid för första gången någonsin, efter 6 års försök och 1 IVF. Nu funderar jag på hur vi ska göra med resterande delen av vår utredning, vi har fyra träffar kvar och jag är bara i v.6 så jag är mest inne på att fortsätta så vi inte tappar tid ifall denna graviditet skulle sluta i ett MF.

Tänker jag rätt, eller bör vi berätta för utredaren så hon vet vilket läge vi står i? Ifall vi får detta biologiska barn är det ändå aktuellt för oss att adoptera nästa så utredningen är inte helt åt fanders och vi har redan gjort alla dyra delar (läkarundersökning mm.)

Grattis! Vad roligt!

Min första tanke var att jag inte skulle berätta utan köra klart hemutredningen. Men vid närmare eftertanke ärdet förmodligen svårt att fokusera. Kanske jag skulle avvakta med utredningen. Funderar på om jag skulle berätta skälet till avvaktandet? Instinktivt tänker jag att jag skulle vänta med att berätta till dess att den värsta MF risken är över (v12) och jag varit på ultraljud som visar OK. Men samtidigt så bör man nog ha en god förklarig till att man avvaktar. Det kan ju slå tillbaka när det är dags för nummer 2. Svår fråga. Kanske lika bra att säga som det är (men nämn inte att det IVF - om det är det)

Läkarundersökningen kommer förmodligen vara inaktuell till det är dags för nummer 2

Tack för svaret, jag är verkligen velig just nu. Vi kommer vara klara med utredningen innan jag nått v.12 vilket gör att MF-risken fortfarande är stor.

Vi har blivit spontant gravida utan hjälp (och vår utredare vet att vi inte skyddar oss utan på alla sätt vill få barn så snart som möjligt) så jag kan nog berätta det för henne, men jag vill ju inte gärna avbryta vår utredning och jag är osäker på hur hon ställer sig med det om vi berättar.

UmeåElin skrev : Jag har helt plötsligt, under pågående utredning blivit gravid för första gången någonsin, efter 6 års försök och 1 IVF. Nu funderar jag på hur vi ska göra med resterande delen av vår utredning, vi har fyra träffar kvar och jag är bara i v.6 så jag är mest inne på att fortsätta så vi inte tappar tid ifall denna graviditet skulle sluta i ett MF.Tänker jag rätt, eller bör vi berätta för utredaren så hon vet vilket läge vi står i?"
- jag tycker absolut att du skall vara ärlig med utredaren... ni är inte de första som detta händer! Och utredaren tycker helt säkert att det är ok att ta en paus över sommaren för att "se hur det går". Annars kanske h*n jobbar i onödan just nu? Får ni nämligen ett biologiskt barn måste ändå allt som har med utredningen att göra göras om (nya träffar pga ny familjesituationen, färska läkarintyg osv.) ....