Tråd för oss immuniserade!

Nu har jag precis pratat klart med familjeliv... tunghäfta
Undrar om artikeln kommer i tidningen el här på siten. Återstår att se.

Tror  int titrarna står i min journal heller, måste kolla upp det. Det vill man ju att det ska göra.

Nån som vet om de behandlar immuniseringar på sahlgrenska. Hon som intervjuade mig hade pratat med någon läkare om immunisering och det lät på henn som att han inte visste nått. Jag hoppas verkligen inte att hon bara ringde upp någon läkare och hoppades att han skulle kunna svara. Om de inte ens har hand om immuniseringar där så kan han ju knappast nått. jag ville ju att hon skulle prata med någon specialist så att vi skulle kunna få lära oss nått. Mailade henne och frågade om han var specialiserad, om han inte var det tipsade jag att ringa akademiska.

Dags att skriva min story också...

Fick för det första en spruta efter att jag fött Wilgot, jag oroade inte mig mycket alls när jag blev gravid med Svea för överallt stod det att om man bara fick en spruta efter första graviditeten så skulle allt gå bra.

Så när jag blev gravid med Svea gick det till så här:
Tog ett blodprov på inskrivningen i vecka 13, bm ringde efteråt och berättade att hon pratat med Uppsala för att jag hade titrar i mitt blod, 4. Hon sa att Uppasla sagt att det berodde på sprutan jag fick och att det inte var något att oroa sig över. Så jag lät bli att oroa mig, trots att jag inte fattade varför hon pratat med någon i Uppsala om det. ( Då visste jag inte att akademiska har hand om immuniseringarna).
Jag tog ett nytt blodprov i vecka 25+ och tänkte inte något alls på att det skulle kunna visa något. När jag var i vecka 28+ och satt i bilen på väg hem från semestern så ringde min bm. "Dina titrar har stigit till 32 och Uppsala vill att du tar blodprov varannan vecka". Då blev jag orolig, vad kan det innebära det här sa jag, bm visste inte så mycket men hon sa att man i värsta fall måste byta blod på barnet. När jag frågade om man var tvungen att göra det i magen el när det kommit ut kunde hon inte svara. Det visste hon inte hur det fungerade.
Så fort jag kommit hem så sprang jag in till datorn och sökte på internet efter att vara immuniserad, hittade typ inget. Sökte på familjeliv och fick svar. Fantastiska familjeliv! Här fick jag veta hur många titrar som man kan få, hur de ökar och vad det innebär, fick höra om flödes ul osv. Kände mig lite tryggare när jag fått lite på fötterna.

Lämnade nytt prov vecka 28+ och det låg fortfarande på 32, då blev jag lugn, då kändes det som att det inte skulle bli några problem det här.

Tog nytt blodprov vecka 31+ och väntade på att bm skulle höra av sig. Men istället ringde de direkt från akademiska (som ligger 24 mil härifrån). Dina titrar har gjort ett rejält skutt sa hon som ringde. Från 32-128 på två veckor. Så du får en tid här i övermorgon så vi får prata om eventuella åtgärder och göra ett flödesul. Sen sa hon inte mer utan lade på. Då blev jag oroligt. Hon hade inte ens frågat om jag kunde komma ner den dagen utan det fanns inga alternativ. Jag bara SKULLE ner den dagen. Då kändes det riktigt otäckt, varför var det så bråttom?! Min man var lugn men han visste ju inget alls för han hade inte läst på något, så på väg ner till Uppsala fick jag gå igenom allt jag visste med honom.

Flödes ul gjordes i vecka 31+4. Läkaren berättade att titrarna inte alls säger allt utan man var tvungen att göra flödes ul för att se om barnet påverkas. Besöket tog en timme. Efter ul ritade hon in värdet på en kurva, kurvan var till för att avgöra hur lång tid det får gå till nästa flödes ul. Vi hamnade högt upp på kurvan och hon meddelade att vi måste till Uppsala igen inom 5-7 dagar. Hon berättade också att vi måste föda i Uppsala. Då blev jag ganska orolig, min förra förlossning startade 2v tidigt och gick SKIT fort. Jag var så orolig att den här förlossningen skulle starta av sig själv för då skulle jag aldrig hunnit ända till Uppsala.

Blodprovet jag tog i vecka 32+4 visade 256 (det var den sista siffran jag hann med att få) Gjorde även flödes ul den dagen.

vecka 33+2 var det nytt flödes. Det låg på gränsen sa hon, på gränsen till vaddå frågade jag. Till att det behövs en åtgärd sa hon. Sen sa hon att "nu gör vi ett fostervattensprov". Då fick jag panik. Vaddå, kan man göra det så här sent tänkt jag. Hade ju bara läst att man gör det tidigt i grav för att utesluta kromosomförändringar. Fy det var inge roligt att göra fostervattensprov när magen var så stor och spänd.  Provet såg i alla fall bra ut så vi fick åka hem igen.

Uppsala igen vecka 34+2 flödes ul visade lika högt nu och läkaren förklarade att det inte kan vara så här högt  så här länge utan att barnet blir påverkat. Så att göra nytt fostervattensprov är ingen idé.

Nytt ul fredag v 34+ visade lika högt och det bestämdes att jag skulle bli igångsatt på onsdag (35+3)

Jag var faktiskt överlycklig att jag skulle få bli igångsatt och vara säker på att jag skulle befinna mig inne på sjukhuset och slippa föda i bilen.
Jag frågade bm om jag skulle få ha barnet hos mig när hon/han kom ut el om de skulle springa iväg med barnet, ville veta det innan. Jag skulle få ha barnet hos mig sa det.

Hon föddes och blodvärdet såg bra ut. Efter 14 tim så hade däremot sjunkit och det behövdes ett blodbyte. Jag kände mig trygg under den tiden för läkarna hade sagt att allt skulle gå bra.
När de kom tillbaka med Svea hade hon flera elektroder på sig som mätte hjärtljud och syresättning. Som after eight skriver så gick Sveas hjärtljud också upp och ner hela tiden och maskinen pep hela tiden. Det var jätte svårt att sova för man vaknade så fort den pep till. Hon fick också sola med två lampor.. i tre dygn tror jag det var. Det räckte med ett blodbyte på mig dotter tack och lov

Blev lite irriterad när jag läste på niomanader.se Det är sista raderna som stör mig. Jag har strukit under dom. Har skrivit till 9 månader och påpekat att det inte alltid stämmer

Rh-sjukan Fram till mitten av 1900-talet var Rh-sjukan (ytterligare ett namn är Rh-inkompabilitet) en av de mest fruktade sjukdomarna i samband med förlossningen. Den beror på att mammans immunförsvar angriper fostret vilket inträffade ungefär vid var 200e graviditet.
Utvecklingen har gått framåt mycket sedan man hittade Rh-faktorn och till slut kunde förebygga dess verkningar. Här är ett försök att beskriva hur det var på den tiden - innan man kommit på att man kunde rädda framtida liv genom att ge mamman en förebyggande spruta strax efter förlossningen:

Svåra följder för barnet
I bland dör barnet när det föds, i bland drabbas det av sjukdom och livslång invaliditet.

Varför inträffade det?
Sjukdomen beror på att när den Rh-negativa mamman fått sitt första barn och detta är Rh-positivt kan barnets blod blandas med mammans i samband med förlossningen. I och med att det kommer ut främmande blod, blodkroppar som på grund av skillnader i Rh-faktorn inte liknar mammans helt, bildar mamman antikroppar mot dessa främmande inkräktare som ju inte liknar hennes egna blodkroppar tillräckligt mycket. När mamman får nästa barn ligger immunförsvaret redo att ta emot eventuella inkräktare. Immunförsvaret minns från förra gången hur de ser ut och kan så att säga mota Olle i grind med den följden att barnets röda blodkroppar förstörs. Vid en tredje graviditet är mammans immunförsvar än aggresivare och angriper barnet ännu hårdare. Ja, för varje graviditet med ett Rh-positivt foster blir reaktionen allt kraftigare.

Forskningen gör framsteg
På 1940-talet visste man om vilka orsakerna till Rh-sjukan var, då började man gå ut med rekommendationer som att Rh-negativa kvinnor inte borde skaffa barn med Rh-positiva män - eller åtminstone nöja sig med ett barn. I mitten av 1940-talet började man ge blodtransfusioner till nyfödda barn med Rh-sjukan, det var komplicerat eftersom man var tvungen att vara mycket försiktig, blodet måste pumpas in med rätt hastighet för att inte påverka bl.a. hjärtrytmen, på den tiden var också risken att smittas med gulsotsvirus vid blodtransfusioner stor.

Den slutliga(?) lösningen
Under 1950-talet forskades det intensivt för att man skulle hitta vad som gjorde att Rh-negativa mödrar stötte bort sina Rh-positiva foster och hur man skulle kunna förebygga detta. Till slut kom man fram till att om man injicerar mamman med Rh-antikroppar inom några timmar efter förlossningen så kommer det att gå bra vid nästa graviditet.

Oj vad jag skriver hela tiden Har lite att göra nu

Vad kallas blodflödesultraljudet för något, har det något fack-namn? För när man söker på flödesultraljud kommer det upp massa om flödesul sm görs i navelsträngen för att se syretillförseln och sånt. Hittade en sida där det stod att "ibland görs flödesmätnigar även i hjärnan" men sen stod det inget mer.

Reportaget kommer publiceras här på första sidan på måndag fick jag precis mail om.

Jag och min man kan också bara få positiva barn.
After eight, har ni bestämt er för att det inte blir fler barn?