De numera utspridda mammornas tråd 4

ÅÅÅÅHH GRATTIS!!!! Fan alltså, nu får jag gåshud igen. Gud vad roligt och spännande! Shit alltså, så du låg och födde när jag installerade en diskmaskin, tänk om man visste! Vill höööra! Kram! Edgar och Tim, så fint! Gratta storebror och pappa också. Är han lik Edge? Åh vad mycket frågor jag haar...

Massor med grattis Maria!!! Passa på att vila så att du orkar berätta om hur allt gått!

Hejsan!
STORT GRATTIS MARIA, vad kul med en liten kille till. :)

Verkligen så ledsen för din skull Tjorvis, men nästa gång skall du se att det går vägen :)

Stinastar: Håll ut dom säger att du får igen det 1000 gånger om, när barnen blir större och kan leka med varandra :)

Vår helg i Madrid var underbar, shoppade för mycket och åt och drack gått hela vistelsen. Visst saknade jag I men det var mest jobbigt innan och vid själva avskedet, sedan känndes det bättre.
Men hon var i mina tankar hela tiden, får se hur det går när vi åker till Mauritius och skall vara borta 9 dagar :(

Lägger in en bild jag tog nyss när det var dags för blöjbyte:
lissie.se/tim.htm

Han är hittills väldigt lik Edgar som nyfödd måste jag säga. Jag har ju känt på mig att bebisen skulle komma lite tidigare och sagt det länge till Martin att vi måste hinna klart med allt som skall förberedas. Kanske kände Tim på sig att vi nu var klara...

Skriver ner några rader också om hur det var för mig medans jag fortfarande har det färskt i minnet. Vill ni inte läsa så hoppa över men det är inga direkta läskigheter.

I måndags kl 03.00 vaknade jag av att det verkligen sa PLOPP i kroppen och det kändes som något small till. Gick på toa och då kom väl den så kallade slemproppen och nästan direkt efter startade värkarna. De kom snabbt och gjorde ont på en gång och min mamma fick komma hit på direkten och ha koll på Edgar som fortfarande sov. Vi åkte in till förlossningen vid 06 och jag misstänkte att jag skulle bli hemskickad igen men jag kunde bara inte vara kvar hemma med min morsa där och med Edgar som snart skulle vakna. Spydde i bilen på vägen in och hade verkligen ASONT! Fast väl inne så var jag ju bara öppen 1 cm men personalen såg ju hur smärtpåverkad jag var som spydde åt höger och vänster och vi fick stanna. Sedan gick det snabbt upp till de där magiska 4 centimetrarna men sedan avtog det och lugnade ner sig. Efter ett tag fick jag feber och bebisen hade för höga hjärtljud och det började likna förra förlossningen som slutade i snitt läskigt mycket. Jag fick febernedsättande och de kollade bebisen med olika prover. Jag trodde verkligen då att det skulle bli snitt för det var verkligen deja vu från sist men så plötsligt fortsatte det hela och jag öppnade mig vidare.

Kom slutligen till krystningsskedet och jag måste säga att de fyra första centimetrarna var värre än alla krystvärkarna. Plötsligt kunde ju jag påverka själv! Mina krystvärkar i sig var dock kassa trots värkstimulerande dropp på hög nivå och jag fick trycka på nästan helt utan hjälp av kroppen. Fast barnmorskan var helt underbar och det var häftigt!

När Tim kom ut hände dock det läskiga att han inte kom igång själv utan de fick springa ut med honom till barnläkare och han fick syrgas innan han kom tillbaka till mig. Det var absolut mitt livs mest skrämmande minuter! Barnmorskan sa att han troligen blev påverkad precis på sista krystvärken för innan hade allt sett så fint ut på all övervakning så det var nog inte länge han mådde dåligt. Men eftersom han fick en liten taskig start var han stressad i andningen första natten och de ville ha kvar oss på bb en natt till för säkerhets skull. Nu verkar det som allt är som det ska gudskelov!

Min moderkaka ville inte släppa heller så det var väldigt nära att det blev operation. Läkaren var förberedd och jag skulle rullas dit när den i sista minut släppte. Det kändes ju inte så lockande att behöva bli opererad efter bebisen kommit ut så det är jag ju evigt tacksam för att jag slapp. Annat som jag är tacksam för är att jag inte sprack mer än lite grann och det kändes ingenting i sammanhanget. Känns mest häftigt nu att få ha varit med om det här!

Nu skall jag se om Tim vill käka lite igen. Han verkar ha fattat hur man suger och jag tror att mjölkproduktionen är på gång.

Oj vilken hjälte du är maria. Vilken tid föddes han? Gick det snabbt? Det var lite otäckt att han inte andades själv i början men vilken tur att det gick bra sen

Jag är inte speciellt nervös denna gången för förlossning och så, för vad jag minns var det inte så farligt. Men jag misstänker jag har förträngt en del och förskönat på vägen liksom Hoppas det är som de säger att det är lättare andra gången Tog du epidural maria eller körde du utan? Ja som du ser har vi tusen frågor, men du återkommer säkert när du hämtat dig.

Stort grattis till hela familjen. Ska gå in och kolla bild nu.

Gud vilken söting! Och ja, visst är han lik Edgar! Jätteroligt att läsa om förlossningen som ändå gick bra . Önskar jag hade ork att pränta ner min någon dag..

Maria: Vilken sötnos! Massor av grattis till hela familjen igen. Hur känns det att ha genomgått en vanlig förlossning? Läskigt att de sprang iväg med honom sådär.

Vad tycker Edgar om sin nya lillebror då?

Vilken söt liten going, stort grattis igen :)

Nu har jag printat ner min förlossningsberättelse i min blogg www.stinastar.com .

Tjorvis, jag tappar alltid bort din blogg, har du lust att skicka länken :)

Tim föddes 18.20 och vi kom in till förlossningen vid 06 på morgonen så vi var där ett tag. Fast om man jämför med när Edgar föddes så gick det ändå snabbt. Ja, de där minutrarna när de sprang ut med honom önskar man inte sin värsta fiende ens. Det var absolut det värsta jag varit med om i mitt liv och likadant säger Martin som fick hänga med och se läkarna starta igång lille Tim. Jag fylldes av en enorm tacksamhet till livet när en sköterska kom in till mig efter några minuter och sa att han fixar det här men behöver bara lite hjälp och att jag kunde vara lugn. Lugn kände jag mig såklart inte men jag trodde i alla fall inte att han skulle dö efter det. Han kom tillbaka in till mig efter en kvart tror jag. Jag tog epidural och det gjorde att en stor del av förlossningen var riktigt trevlig och ett fint minne. Var så jäkla kass innan och hade aldrig orkat i alla de timmarna utan bedövning och ändå ha krafter kvar till krystningen. Började med lustgasen som jag tyckte var kanon sist men nu kände jag mest att jag tappade fokus av den.
Edgar är väldigt glad över lillebror. Han springer fram och tillbaka och visar leksaker men är ganska hårdhänt så vi måste ha superkoll precis hela tiden. Känns som om Tims störta hot i livet för tillfället är just storebror Edgar.
Jag är glad att jag genomgått förlossningen på ?vanligt? sätt och hade de inte behövt springa iväg med Tim efter han kom ut så hade det nog bara varit ett kärt minne. Men det gjorde ju såklart för jävla ont men med bedövning var det helt okej. Nu har jag svinont där stygnen sitter när jag skall kissa men det är väl normalt har jag hört. Det känns som allt som man råkar ut för som gravid och nyförlöst är just NORMALT och det är jag lite less på att höra. Det må vara normalt men det gör lik förbannat jävligt ont!!

Hoppas allt är väl med er alla. Hade varit så kul om vi kunde ses framöver.