NI förstör mitt barn!

Fast det har ju ändå utvecklats från ett kittymärke, till att klä sin son i klänning, toffsar osv och på det ska man bli förvånad och förbannad över att "han" misstas för en flicka. Vilket inte är så konstigt då det är så samhället ser ut, vare sig man vill eller inte. Har sagt det förut - jag accepterar vad andra väljer, men jag är ingen sämre mamma för att jag INTE vill klä grabben i vad jag tycker är flickkläder.

Det finns ju också en anledning till att dessa klasser finns.
Många har slitit för att nå denna "överklass". Jag sket i skolan och orkade inte lägga manken till - så jag ska inte tillhöra nån överklass där min lön som vårdare eller städerska ska vara som en läkarlön. Här i livet får man jobba för mödan.

Min svärfar kom till Sverige på 60-talet med alla sina ägodelar i en påse. Idag äger han ett fint hus i Sverige, tre i Kroatien , han har ett gott konto och lever ett bra liv. Han har kämpat sig till "toppen" och förtjänar att smaka på livets sötma. Vill han köpa sig en splitt ny mercedes så är han värd det, grinar jag för att jag inte kan köpa mig en bil överhuvudtaget - får jag skylla mig själv.

Och Ja- det är sant att vi alla inte har likadana förutsättningar. Men vi alla KAN förändra vår livssituation. Man föds inte till läkare med smarrig lön tex.

Nä, har aldrig påstått nåt liknande heller. Från att inskaffa glitterskor till grabbar till att skapa jämnställdhet i världen. Big step. Nu talade jag om det land vi bor i.

Nu ska jag till mitt lågavlönade arbete. Tjohej!

Fast jag klär inte mina barn i nåt jag tycker är "fult" vare sig det är dottern eller sonen. Sträcker mig till vissa tryck de vill ha (som jag tycker är mest blä).  Och jag tycker inte det är fint med klänning på min grabb - även om jag inte skulle lägga fram det så till honom och jag säger inte till ungarna om jag tycker nåt är fult. Än så länge är det jag som bestämmer och jag tror mina barn kommer växa upp till underbara människor som absolut inte kommer vara fördomsfulla eller missledda iaf.

Normalt är att inte gå ut på stan med en yxa och börja hugga efter folk. Ett exempel på att nåt gott kan komma ur ett "normalt" beteende. Att vara "normal" behöver inte alltid vara något negativt. Att vara normal behöver inte heller betyda att man är som precis alla andra.

det är inte förbjudet för en pojke att bära klänning. Men dagens klänningar är skapade just för flickor. Varför res det fortfarande om detta?  Jag och många andra VILL INTE klä våra grabbar i klänningar liksom en annan grupp vill det. Vissa trivs som vi har det, andra inte. De som inte gör det får väl ändra på det i sitt liv. Alla måste inte göra det. Det är OKEJ att klä sin son som en pojke och sin dotter som en flicka.