Hjälp - jag har börjat granska allt min sambo gör - vi blir inte med barn!

Jag tycker att ni ska söka och få en utredning. Kanske bekymmret är lätt avhjälpt. Ett besked på vad det kan bero kan ju hjälpa er i förhållandet.
Det är tufft att försöka gång på gång.. jag vet.

Ja, jag har förslagit det. Han vill nämligen vänta - tills jag är klar med min utbildning osv. Det är bara några månader kvar men det känns som att han inte vill.

han kanske är lite rädd för att ev få reda på att det just är honom det är "fel" på.

kan du inte beställa hem lite information om utredning och så, så får han läsa i lugn och ro vad man gör, i vilka steg och så? så han kan förbereda sig lite mentalt.

Jo, det finns väl inga genvägar men jag blir så trött på att alltid kolla och iblad till och med anklaga honom för allt han gör!

Tänker på vad det gör med hans spermier, snart kommer han känna sig som en avelstjur som ska optimeras.

Puff!

Hej,

Jag tycker du ska ta det försiktigt med dina råd till honom. Jag har varit där själv, men då är min man lite överviktig, och vi har svårt att få barn.

Det finns inget vetenskapligt som säger att kosten har något att göra med om man blir gravid eller ej. Det enda är då om kvinnan är överviktig, då påverkar det chansen att bli gravid. Finns nån BMI-gräns där. Vad gäller män finns inget vetenskapligt stöd än att övervikt ens påverkar fertiliteten.

Det är frustrerande när en part inte vill påbörja utredning. Så var det för oss också. Jag har läst att det ofta är på initiativ från kvinnan, hon driver på så att man tar tag i saken. Har man försökt få barn i över två år så finns det skäl att göra en utredning, det finns redan efter ett år.

Din man är kanske rädd för vad en utredning ska visa. Det tog några månader innan min sambo sa att "jag vill göra den där utredningen". Han var så rädd att han knappt kunde prata om det. Första gången vi var på kliniken kunde han inte ens prata i väntrummet för han var så nervös stackarn.

Det kan visa sig att barnlösheten beror på något så "enkelt" som tilltäppta äggledare osv. Det finns förstås många olika orsaker. Eller så beror det på att det finns kvinnlig faktor (orsak), manlig faktor, båda faktorerna eller att barnlösheten är oförklarlig. Det finns olika mediciner man kan prova, insemination eller provrörsbefruktning (IVF).

För oss visade det sig att det var manlig faktor, nedsatt spermiekvalitet, och vi är i gång med provrörsbefruktning. Ett tufft besked att ta, men jag är ändå glad att vi nu är igång med behandling. Hoppas att det kommer gå vägen.

Utredning kan man göra hos en "vanlig" gynekolog eller direkt på ett IVF-klinik. Behöver man vidare behandling därefter kan man ställa sig i kö genom landstinget (gratis men lång kö i vissa län, i andra län kort kö).

Eftersom allt är en process som tar tid, en utredning tar 1-2 månader om jag minns rätt, så förstår jag att du är angelägen att börja med detta.

Stort lycka till och ta hand om varann! Din kille är säkert jätterädd. Försök prata med honom när du inte är arg.

Har du barn innan?

Hej!
Känner både igen och inte igen mig i situationen...
Jag var nog hårdare mot mig själv än mot mannen. Men visst fick han sig en utskällning ibland när jag "tyckte" att han motionerat för lite eller druckit en o annan öl för mycket.
Efter ganska lång tid så lyckades vi få komma till utredning.
Och för vår del så skulle det visa sig att min man till 99.99% var steril. Sambon fick genomgå PESA/TESA. Inga dugliga spermier. Han började på eget initiativ ge sig ut o löpträna. Åt nyttigare.. drog ner på alkoholen. Nytt spermieprov som visade på samma "dåliga" skörd.
Läkarna gav oss "domen" att vi inte skulle kunna få barn utan att vi tog hjälp av en spermiedonator. Vi hamnade i kö och faktiskt... då blev livet lugnare!
Det spelande liksom ingen roll vad vi gjorde. Visst kunde vi leva någorlunda sund men det påverkade bara marginellt.
Nu två år senare så sitter jag här med en gravidmage ... vecka 28-29.. med hjälp av en donator.
Hade vi inte sökt hjälp så hade vi fortfarande suttit kvar i ekorrhjulet att "anklaga varandra"...
Hoppas Ni söker hjälp.. snaaaart...

//solkatta

anan123: Jag känner igen mig på d du skriver. vårt äktenskap håller på att bli katastrof på grund av barnlösheten :(. Min man har haft cancer så hans spermiekvalité är låg om han inte "tar hand om sig". har varit på flera tester å försökt med insemination. nu senast ICSI. och vi har sett att när han ätit, tagit vitaminer , ej druckit öl och motionerat så har kvalitén varit bättre än när han slarvat med maten pga. stressigt arbete och ej ätit vitaminer.

blir så arg av att han röker ibland å dricker öl(nästan varje kväll) å ej äter och tar hand om sig. inte nog med att vi ej får ngr(fler) barn utan hans kropp kan ju int orka med hur mycket som helst :( han har ju redan haft cancer å fått en andra chans.

vi har ett barn sedan innan han va sjuk. Men ja é helt besatt av att få ett till barn. nu senast med ICSI blev det utomkvedshavandeskap och ja é så olycklig och hormonerna gör ju ej saken bättre. Tycker det är så orättvist att jag ska måst kämppa å på med alla dessa beh. å smärtor medan han ej behöver göra nånting.

Hjälp mig!!! vill int att äktenskapet ska ta slut jag älskar honom så mycket men barnlängtan håller på å tar över ;(