Måste få beklaga mig lite

Som du vet förstår jag precis hur du känner! Det börjar bli riktigt jobbigt nu. Vet liksom inte hur jag ska få tiden att gå......

Den här veckan har varit den värsta hittills. I söndags när jag äntligen hittat den bärselen jag ville ha, hämtat ut dukoral, sett till att systersonen ordnat nytt pass, tagit nya passfoton själv, kände jag mig ganska "packad och klar". Sedan började en ny helvetesvecka och jag kände bara NÄ jag vill inte vara kvar här, kan inte koncentrera mig!

Även vi i Ac fick ett nytt rundbrev och det verkar som DIA i Vietnam är under högt tryck. Jag trodde det skule gå fortare än 6 månader för min dotter att komma hem, det trodde jag verkligen pga sitt sn. Och nu kanske det tar MER än 6 månader! Jag brukar hantera saker ganska bra, men inte längre. Min kommande plan är att tänka att det kommer ta 8 månader, så att resebesked kommer som en överraskande positiv händelse Jag packade upp mina känslor, men nu är det nog dags att packa ner dem ett tag igen.

Tänkte vi i kursen kanske kunde träffas för en fika, för att få tiden att gå!

Slänger ut en förfrågan får vi se om alla har tid och lust.

Jag vet inte. Men jag tror det är nästan mer ansträngande att först träffa barnet och sedan åka hem och vänta igen. Nu talar jag bara för mig själv.

Ceciliastockholm: Under drygt 5.5 månader har jag fått bilder i tre omgångar. Hoppas du får fler snart! Inga nyheter är bra nyheter enligt AC. När det är som mest tyst från deras hörn börjar man undra om något är fel, men det svaret fick jag.

Jag kan inte svära på att jag vet hur det är. Min uppfattning är att de inte har tillgång att besöka alla barnhem vid ett och samma tillfälle i Vietnam. Eftersom "mitt" barnhem ligger i HCMC är det nära från flyget och därmed mer lättåtkomligt att åka förbi och ta några foton. Är det barnhemmen som fotar barnen kan det ha att göra med deras dator. Tydligen strejkar datorerna där ibland. Men som sagt så vet jag inte varför en del barn blir fotograferade mer än andra.

Jag fick sista bilderna i samband med att deadline 1 maj passerats.

Vilket datum fick de barnbesked som åker nu?

Vilket datum fick du bb?

Haha känner mig precis lika labil, och tänkte tyst för mig själv förra veckan att folk måste tro man har en skruv lös Man är helt klart labil! Varför ska inte vi få ha samma känslo-berg och dalbanor som andra blivande föräldrar? Självklart är man FRISK om man visar känslor och själv är medveten om att man verkar lite labil. Sjuka människor brukar ju inte förstå att de beter sig märkligt Självinsikt kallas det vi har! och det är en av de mer värdefulla egenskaper hos en människa. Det ska du inte skämmas över! Jag har en likadan dag jag.....

Avståndet gör mycket för hur pass säker man känner sig, nu känner man ingen trygghet alls i att barnen har det bra. Jag tror som sagt det är helt naturligt att börja grina lite titt som tätt och att motsatsen vore mer underlig. INGEN kan förställa sig hur man känner om man inte gått igenom det själv! Därför kan ingen säga att det man känner är fel. Jag känner en oerhörd vanmakt som blir värre ju längre tid som tickar på.......

Jag ringde till mitt kontor idag för att beklaga mig lite och kanske ge en förklaring varför man bokar in patienter som redan varit hos oss De är förstående och tur är väl det. Måste få ge en guldstjärna till min chef som använder mogna termer som att: Jag förstår att det är lika påfrestande som vid en graviditet (hon har fem barn), och att du är rädd att något ska gå snett eller hända henne. Jag blev stolt äver min chef idag, det finns människor som förstått vad det innebär att adoptera.

Jag fungerar inte riktigt på jobbet nu! Någon som känner likadant? Vissa på arbetet som inte vet om adoptionen måste undra vad som händer. Vissa dagar är jag på topp, andra långt nere i skorna