Hemspråk, vad gäller?

Min dotter kommer att börja till hösten och för oss var det inga problem. Det var något som rektorn helt enkelt antog att dottern skulle ha och ställde frågan.Men det är lite annorlunda för oss då jag är spansktalande och vi har kunnat hålla språket levande. Båda barnen pratar och förstår spanska och förhoppningsvis kommer båda att gå på hemskpråks undervisning.

Precis som du skriver så finns ju adopterade vars ursprungsspråk är lättare att underhålla än just vietnamesiska. Vår dotter kommer ju från Ukraina och ukrainska är kanske inte så enkelt att hitta, men i den delen av landet som hon kommer ifrån pratades mest ryska och de flesta i personalen på barnhemmet var rysktalande. Ryska är ett ganska vanligt hemspråk i vår hemkommun, och det finns också många adopterade från Ryssland, Ukraina och Vitryssland, så det borde inte vara omöjligt att få ihop en grupp. Dessutom är det lätt att hitta filmer, musik, tidningar etc på ryska. Om vår dotter vill ha ryska som hemspråk i skolan så kommer jag att jobba för att hon ska få det.Sedan finns ju också adopterade som kommer som lite äldre. Är barnet minst 4-5 år och har ett utvecklat språk så tycker jag att man ska försöka behålla språket om barnet vill. Alla språk är väl inte lika användbara, men ett språk man liksom fått "gratis" som barn är väl ändå alltid en tillgång?

Om man börjar med hemspråk flera år efter att man adopterats tror jag man ska göra det tillsammans med andra adopterade från samma land. I storstäderna finns väl såna klasser?Elever som talar språket hemma har alldeles för stort försprång framför elever som adopterats när de var små och sedan aldrig varit i kontakt med språket.

Fast adopterade behöver inte tala språket hemma för att ha rätt till undervisning.Tror att det finns, eller har funnits, en mandarinklass för adopterade i Göteborg.