HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?

Jag tycker bara denna tråd va jäkligt dum. Va äre för jäkla fråga?
Vadå hur kan man?
De är väl inte upp till dig el någon annan att påpeka el säga?! De är väl ingen som lägger sig i hur du sköter dina barn?
Du gör ju snarare påhopp på de som väljer att sätta sitt barn på dagis när dom är mindre än 2,5 el va fan du tycker dom ska vara.

Vilken jäkla tur för dig då som verkar ha de så bra ställt att du kan vara hemma flera år och inte behöver jobba.
Hade jag haft råd, ja visst hade gärna stannat hemma me min son, men nu är inte läget så.
Min sambo blev varslad, (och i dessa tider än de nog fler som hamna i den situationen), och då måste jag jobba.
Varför är inte pappa hemma då då tänker la du, men som krav för att få a kassa, måste du kunna tacka ja direkt om du får ett jobb, dvs ha inskolade barn utifall att, i princip.

De du tycker är nonsens, för ovadsett vad du tycker så trivs min 14 månader son på dagis och verkar älska de sociala me andra barn. Och han förstår visst.
Och jag gör inget fel som mamma som försöker få denna familj att gå runt.

Bra där!

Ts, de verkar snarare vara synd om dina barn som INTE får gå på dagis när dom är 2,5 år. För har du inte skolat in dom än, kommer de bli skitsvårt.

Haha min son oxå! han måste vara ett mirakel, 1 på miljonen. Eller, nja jag tror inte de. Kanske bara Ts barn som INTE har de isf.

Jsg har aldrig haft något problem me att ha min son på dagis, han är bara skitglad helatin och väldigt poppis bland barnen. Han är snart 14 mån.
Och dagispersonalen har sagt ända sedan dag 1 att om han skulle bli lessen på sin vistelse där pga att han saknar mamma el pappa så ringer dom, men de har aldrig hänt så..

de är de jag stör mig på, att du tycker synd om barnen. Jag lovar, du behöver inte tycka synd om min son, för han verkar inte själv tycka de är synd. De vore ju en sak, om han grät och grät och vantrivdes, men de gör han inte.

Jag förstod inte riktigt vart du ville komma me de där du hade läst.
Jag har oxå läst de, att de får sämre förutsättningar i livet. Men de kanske oxå har me att göra på familjen och ur man hanterar situationen. Min son är 22 när nr 2 kommer.
(Ts, Ja gud, han går på dagis och ska få syskon tidigt i livet, anmäl mig då.) men de betyder ju itne att jag tänker ångra mig nu och göra abort. Vi får helt enkelt göra de bästa av situationen och verkligen kämpa me att få honom inte känna sig utanför och låta honom få vara så delaktig som möjligt.
För sen tror jag att dom kommer ha mkt nytta av varandra på senare dagar.

Ja och man kan ju inte hänga upp allt på farmor el mormor. Dom har ju oxå liv och jobb att sköta. och vi har närmaste släkting 13 mil ifrån oss så de är oxå lite svårt

Min son (13 mån) är ju verkligen inte en av dom som står i ett hörn och står och ser blyg ut. I onsdags när jag hämtade honom satt han mitt i smeten och sjöng (på sitt egna språk) medans de andra klappade takten, och då vill jag påpeka att detta va utomhus och inte inne på fröknarnas begäran.

Är de någon som hållt me dig än så länge?

mommys minute skrev 2009-05-30 21:07:51 följande:

Ja kolla bara på usa, har man inte ekonomi får man ju typ börja jobba direkt så blir de nanny el liknade, de är klart hemskare isf än att lämna sina barn på dagis vid 1 års ålder. Ts har tur som bor i svergie.

De finns ju klart värre saker, ts, du borde lästa denna tråd istället www.familjeliv.se/Forum-5-73/m44367956.html för tycker du de är hemskt att sätta en 1 åring på dagis så kan jag bara tänka mig vad du tycker om detta.

Äh jag orkar inte ens följa denna tråd, jag blir bara så irriterad. Tycker som sagt inte du kan tala för alla 1 åringar, för min son är inte alls så som du vill att dom ska vara.
Good luck to you my friend.