Inlägg från: allfrida |Visa alla inlägg
  • allfrida

    Att finna sina rötter....

    Det är ju olika från person till person. Själv har jag aldrig haft en längtan till min biologiska familj men pgr av olika omständigheters om gjorde min adoption möjlig så ville jag få svar på ngr frågor och letade upp mina föräldrar. Nu har vi lite kontakt men inte jätte mkt. Känner inte att de är ngt jag saknat utan jag ser mej som vilken svensk som helst. Däremot är jag oxå helt förälskad i mitt födelseland. Men det hade jag varit oavsett om jag varit född där eller inte :))

  • allfrida
    mammamys06 skrev 2009-06-12 17:34:52 följande:
    Här är en till som inte alls är intresserad av att söka rötter. Det har aldrig varit intressant för mig Däremot bör man inte känna sig hotad som adoptivförälder om ens barn vill söka sina rötter utan se det som att det inte alls behöver handla om att man ens barn inte ser en som sina riktiga föräldrar utan snarare se det som en ganska normal önskan från barnets sida och får man följa med sitt barn i den resan så är det ju bara roligt men man måste också respektera barnets önskan att få göra det själv också.
    Åh, va jag önskar att min kompis som oxå är adopterad fått det stödet av sina föräldrar. Hon ville söka sina rötter men de sa att hon inte fick det och landet och resan dit va så farligt osv... allt va hemskt och hej och hå. Så hon sökte ald. Nu i vuxen ålder sökte hon och fann att hennes biologiska föräldrar varit döda i flera år. Jag förstår att det måste vara jobbigt som a.förälder när ens barn kommer och vill söka sin bakgrund men det är ju inte för att man vill ha annat liv eller sina biologiska föräldrar som min väns föräldrar tyckte utan det är ju för att finna en del av sig själv. Tror dagens a.föräldrar har en lite annorlunda och öppnare syn på det.
Svar på tråden Att finna sina rötter....