Att finna sina rötter....

Jag har precis kommit hem från min återresa till Colombia. Jag var först inte så sugen på att söka mina rötter, men när mamma och jag bestämde för att åka till Colombia så tyckte jag det ändå var lite spännande att se vad jag skulle hitta. Och jag hittade min biologiska mamma! och det var ju roligt, men efter att ha träffat henne känner jag inget mer behov av att hålla kontakten med henne. Det var intressant att se om jag var lik henne osv... men min familj och mitt liv är här i Sverige, så nu vill jag bara gå vidare. Känns taskigt, men jag kände inga "speciella" känslor för henne eller mina halvsystrar. Bara för att man delar gener betyder det faktiskt inte att man har något mer gemensamt.

Det var så klart en fin resa att kunna göra, och det gav mig svar på mina frågor jag haft, men så lycklig som de man ser på Spårlöst har jag inte känt mig. Det är faktiskt mer jobbigt än roligt att hitta sina rötter... Ibland önskar jag att jag aldrig hade hittat henne.