AnnaGottegris: känner igen mig i det du skriver. Här hemma har vi vissa dagar, ibland vissa stunder, en flicka som är svår att känna igen. Gör saker precis tvärtemot, gör allt för att få en reaktion. Trots är då bara förnamnet. Det är såå tröttsamt och inte ett dugg kul alls! Jag kan dessa dagar känna att det nästan är orättvist att sambon får gå till jobbet och jag får gå hemma och tjata och tjata. För det är sååå trist. Precis som du skriver så kommer jag också till tanken som du skrev om, det var ju inte denna mamman jag ville vara... Men visst, hon är helt underbar däremellan, och det är väl dessa stunder som man får försöka tänka på då man på kvällen sammanfattar sin dag. Att höra sitt barn säga att hon älskar mamma är ju helt fantastiskt och det värmer så gott i hjärtat! Men när man går mitt i trotset så känns det jobbigt - vi får tänka att vi är fler som delar denna period, för jag tror att det är en period, och den kommer gå över, det är jag helt övertygad om, vet bara inte när... Men en annan sak är också viktig, att tänka på annat. Som du skrev, glädjas åt Lisas framsteg och ert radhus! Själva har vi också ett syskon att fokusera på, vi har ett husbygge och vi ska även planera in ett bröllop till nästa sommar - så vi har också många glädjeämnen när det är tungt! Stor kram!