• Anonym (totalt slut)

    Vår 4-åring styr vår familj - Hjälp

    Jag och min sambo har fyra barn.
    Vi hade två var från ett tidigare förhållande. Och nu bor vi tillsammans.
    Vårt yngsta är 2 år och vår äldsta är 11 år.

    Nu är det så att min sambos son som är 4 år (han fyller 5 om några månader) styr hela familjen. Sonen med sin lillebror bor varannan vecka hos oss och varannan vecka hos mamman.

    Rent generellt så anser jag att det är aldrig barnens fel om de är stökiga, det är föräldrarnas ansvar att uppfostra.

    Problemen kring denna lilla pojke är många. Jag har tappat räkningen på hur många gånger han har åkt till förskolan i bara kalsonger för han vägrar klä på sig.
    Han har noll respekt för oss vuxna. Han förstår inte konsekvenser. Han rymmer. Han stjäl mat/godis fast vi äter regelbundna mattider och han får mat/dricka när han ber om det. han kastar saker, framförallt leksaker, på väggar och alla andra. Han är jättekinkig på maten, och det är inte konsekvent. Idag äter han inte paprika för att imorgon äta paprika men vägra ris för att i övermorgon äta ris för att vägra något annat. Han slåss, och det är det enda som vi har någorlunda lyckats med att stävja. Han slåss inte lika mycket längre, men hoten finns kvar. Han går runt och hotar med att sticka ut ögonen på oss, slå oss tills vi blöder och går sönder, sparka, klösa och bita, men som sagt, han hotar mest numera.
    På förskolan har de liknande problem, de har berättat hur han vällt barnvagnar med de midre barnen i, skallat personal och andra barn, slagit de andra barnen i nacken m.m.

    Igårkväll åkte han i säng efter att ha gjort en dumhet för mycket. Leksaker var beslagtagna för han var inte rädd om dem. Då på natten/morgonen smyger han upp och letar rätt på sakerna han inte fick ha. Idag på morgonen skryter han om att han minsann hittade dem och har dem på sitt rum.
    All energi som både jag och min sambo kan uppbringa går ut på att vakta detta barn och avstyra alternativt reda upp dumheter han har ställt till med.
    Vi har ingen ork till de andra tre. Det känns helt galet.

    Vi (jag och min sambo) sitter på samtal tillsammans med förskolepersonal, barnpsykolog och barnets mamma. Förskolepersonalen har bekräftat bilden vi ger av han. Och barnpsykologens mest konkreta tips har varit "läs en bok för han" Och ni ska bara veta hur många böcker vi läst för han både innan och efter detta samtal.

    Vi försöker ta egen tid med vart och ett av barnen, men de veckor vi har sambons barn så hinner vi bara ta egen tid med hans 4-åring för längre hinner vi inte.

    Den uppfostrongsmetod som vi försöker köra med just nu är 4-1 eller uppmärksamhetsregeln tror jag det heter. Han får positiv uppmärksamhet för saker han gör bra, och i största möjliga mån så ignorerar vi de dumheter han gör. (saker vi ignorerar är oftast mindre incidenter som inte skadar någon annan) Givetvis så talar vi om att vi inte får slåss/knuffas/ta saker av andra.

    Jag orkar inte mer. Jag mest bara försöker ställa in mig på att överleva och genomlida varannan vecka av mitt liv. Va fan ska vi göra?

    Snälla kan jag få tips på hur jag ska överleva detta samt hur vi kan få ordning på vår 4-åring.

  • Svar på tråden Vår 4-åring styr vår familj - Hjälp
  • Anonym

    Det finns en metod som heter kometen. Den borde ni kolla upp

  • Anonym (totalt slut)
    Anonym skrev 2009-06-24 15:59:31 följande:
    Det finns en metod som heter kometen. Den borde ni kolla upp
    Tack för tipset.
    Vet du var jag kan hitta mer information om det?
  • Anonym (totalt slut)

    Jag är galen just nu. Tårarna är sååå nära.

    Min sambos två barn har varit med sin mamma tre veckor i sträck. (Vilket iofs blev en välförtjänt paus) Men det får vi igen mångfalt nu.

    Bägge barnen kommer hem totalt galna. alla regler har satts ur spel.

    4-åringen lyssnar inte på något. Måltiderna som tidigare fungerat hyfsat fungerar inte alls nu. Det är bara hysteriskt hela tiden.

    Dom har vart här i 3 dagar nu och på den tiden har han hunnit:
    * försöka dränka småsyskon i poolen
    * sparkat sina småsyskon
    * lekt/tjafsat vid varenda måltid vi ätit
    * dragit småsyskon i benet då dom inte gjort som han vill
    * kastat saker (något som vi också höll på att komma någonstans med)
    * Pratar emot hela tiden
    * hånflinar när man säger åt han
    * ger mig och pappan order om vad som han anser ska göras.

    Vi har dessa tre dagar verkligen tagit oss extra mycket tid att göra roliga saker med barnen eftersom mina två barn inte är hemma nu.
    2-åringen har även i stor grad börjat ta efter allt. Vilket gör att vi får göra allting dubbelt just nu.

    En eftermiddag då min sambo tog med sig 4-åringen och var borta hela eftermiddan så var det bara jag och 2-åringen hemma. Det var hur mysigt som helst. Barnet blev jättego och vi hade en jättefin stund. Men så fort min sambo kom hem med 4-åringen så blev allt kaos igen.

    Men allting eskalerar hela tiden.
    Vi har återigen ställt in en resa till helgen (dagstripp) som vi tänkte göra med barnen. För det känns inte roligt. Jag orkar inte. Tjata på barnen och bli osams klarar vi mycket väl på hemmaplan.

  • Anonym (enannan)

    Oj vad jobbigt det låter. Både för er och för pojken! Han måste ju må dåligt på något sätt. Känner han mycket skuld och skam? Känner han sig dålig?

    Jag hoppas din sambo kommer till insikt om att barnet lider och måste få hjälp via BUP. Det gör ju inte saken enklare att barnets mamma dessutom verkar må dåligt.

    Men till syvene och sist så är det ju ändå barnet som måste stå i fokus. Inte ni vuxna. Ni får inte förmedla att ni inte orkar. Svårt jag vet, men det är ett barn. Hans föräldrar har valt att skaffa honom. Då får dom ta ansvar för att han ska må bra. Tråkigt att du som pappans sambo ska hamna i kläm mitt i alltihop. Du har ju i egentlig mening inget ansvar för barnet i fråga. Kan ni inte bo isär ett tag då tills allt lugnat ner sig lite så du och dina barn får lite andrum?

  • Anonym (totalt slut)

    Det går inte bra.

    Barnen kom hem igår och min sambo började med att "vabba" för minstingen eftersom 4-åringen hade knuffat/kastat/dragit ner lillebror i asfalten så han skrek/grinade i typ en timme.

    Förskolan tog av förklarliga skäl inte emot barnet.

    Min sambo hämtade minstingen hemma hos barnens mamma igår.

    En läkare har idag på morgonen tittat på pojken eftersom mamman inte kontaktade någon igår. Lillgrabben vägrar använda höger hand.
    Läkaren konstaterade att han stukat handen.

    ---

    Efter mindre än 4 veckor på nya förskolan så har förskolepersonalen slagit larm till föräldrarna. 4-åringen har straffat ut sig fullständigt och ingen av de drygt 60 barnen på förskolan vill vara med han.
    Han är utåtagerande och kräver konstant bevakning.
    Förskolan kommer att ansöka om en assistent till han.

    ---

    Vad vi ska göra här hemma vet jag inte.
    Jag känner mig fullständigt maktlös.

  • jenny99

    Jag blir upprörd av att DU inte skyddar dina barn från pojken.
    Det är uppenbart att pappan och mamman inte bryr sig,men du ska skydda dina barn.
    De ska ALDRIG behöva stå ut med bråk,skrik,bli slagna,vara rädda,dålig stämmning.Fy vad hemskt.

    Ett altenativ är att du ringer socialen och anmäler anonymt detta,så att de verkligen får hjälp.
    ELLER att du TVINGAR pappan att aktivt söka hjälp.

    Pappan förstör sitt eget liv,barnets liv och era liv.

  • Anonym (enannan)
    jenny99 skrev 2009-09-01 12:15:17 följande:
    Jag blir upprörd av att DU inte skyddar dina barn från pojken. Det är uppenbart att pappan och mamman inte bryr sig,men du ska skydda dina barn. De ska ALDRIG behöva stå ut med bråk,skrik,bli slagna,vara rädda,dålig stämmning.Fy vad hemskt. Ett altenativ är att du ringer socialen och anmäler anonymt detta,så att de verkligen får hjälp. ELLER att du TVINGAR pappan att aktivt söka hjälp. Pappan förstör sitt eget liv,barnets liv och era liv.
    Men det kanske inte är så lätt för TS att skydda sina barn. Barn är ju som bekant snabba och man hinner inte vara överallt alltid.

    Men kan du, TS, inte sätta ned foten och kräva att pappan tar mer ansvar?

    Hur agerar ni gentemot pojken när han gjort något dumt? Får ni honom att skämmas? Det kan förvärra saken.Går det att avleda honom?
Svar på tråden Vår 4-åring styr vår familj - Hjälp