Vår 4-åring styr vår familj - Hjälp
Jag och min sambo har fyra barn.
Vi hade två var från ett tidigare förhållande. Och nu bor vi tillsammans.
Vårt yngsta är 2 år och vår äldsta är 11 år.
Nu är det så att min sambos son som är 4 år (han fyller 5 om några månader) styr hela familjen. Sonen med sin lillebror bor varannan vecka hos oss och varannan vecka hos mamman.
Rent generellt så anser jag att det är aldrig barnens fel om de är stökiga, det är föräldrarnas ansvar att uppfostra.
Problemen kring denna lilla pojke är många. Jag har tappat räkningen på hur många gånger han har åkt till förskolan i bara kalsonger för han vägrar klä på sig.
Han har noll respekt för oss vuxna. Han förstår inte konsekvenser. Han rymmer. Han stjäl mat/godis fast vi äter regelbundna mattider och han får mat/dricka när han ber om det. han kastar saker, framförallt leksaker, på väggar och alla andra. Han är jättekinkig på maten, och det är inte konsekvent. Idag äter han inte paprika för att imorgon äta paprika men vägra ris för att i övermorgon äta ris för att vägra något annat. Han slåss, och det är det enda som vi har någorlunda lyckats med att stävja. Han slåss inte lika mycket längre, men hoten finns kvar. Han går runt och hotar med att sticka ut ögonen på oss, slå oss tills vi blöder och går sönder, sparka, klösa och bita, men som sagt, han hotar mest numera.
På förskolan har de liknande problem, de har berättat hur han vällt barnvagnar med de midre barnen i, skallat personal och andra barn, slagit de andra barnen i nacken m.m.
Igårkväll åkte han i säng efter att ha gjort en dumhet för mycket. Leksaker var beslagtagna för han var inte rädd om dem. Då på natten/morgonen smyger han upp och letar rätt på sakerna han inte fick ha. Idag på morgonen skryter han om att han minsann hittade dem och har dem på sitt rum.
All energi som både jag och min sambo kan uppbringa går ut på att vakta detta barn och avstyra alternativt reda upp dumheter han har ställt till med.
Vi har ingen ork till de andra tre. Det känns helt galet.
Vi (jag och min sambo) sitter på samtal tillsammans med förskolepersonal, barnpsykolog och barnets mamma. Förskolepersonalen har bekräftat bilden vi ger av han. Och barnpsykologens mest konkreta tips har varit "läs en bok för han" Och ni ska bara veta hur många böcker vi läst för han både innan och efter detta samtal.
Vi försöker ta egen tid med vart och ett av barnen, men de veckor vi har sambons barn så hinner vi bara ta egen tid med hans 4-åring för längre hinner vi inte.
Den uppfostrongsmetod som vi försöker köra med just nu är 4-1 eller uppmärksamhetsregeln tror jag det heter. Han får positiv uppmärksamhet för saker han gör bra, och i största möjliga mån så ignorerar vi de dumheter han gör. (saker vi ignorerar är oftast mindre incidenter som inte skadar någon annan) Givetvis så talar vi om att vi inte får slåss/knuffas/ta saker av andra.
Jag orkar inte mer. Jag mest bara försöker ställa in mig på att överleva och genomlida varannan vecka av mitt liv. Va fan ska vi göra?
Snälla kan jag få tips på hur jag ska överleva detta samt hur vi kan få ordning på vår 4-åring.
