Offerroll

Ställ personen mot väggen när du vet att hon ljuger och förbise hennes "känslor" annars bidrar man till skådespeleriet. Hennes plan - JAG gör så här och säger detta då kommer DEM ömka mig och ge mig uppmärksamhet. Hon försöker reggisera något men om man inte ger henne den förväntade bemötningen då kommer hon försöka få det från någon annan eller kanske lägga av om hon når en ståndpunkt där hon får självinsikt och inser att man inte ska leka med andra människors känslor.

Man menas med förbise.....du skriver förbise hennes känslor?

Nyfiken då jag oxå har en sådan i min omgivning.

Det är svårt att förstå när hon ljuger. Jag uppfattar det som att hon vinklar allt till att det är synd om henne såsom "jag kan inte göra det för jag har så ont i min axel", "jag hittar inget jobb för de ställer så höga krav", "jag hittar ingen utbildning för de kräver att jag ska ha läst matte".. Osv osv..

Det är JÄMT synd om henne och hon kan inte ta ngt ansvar över sin egen situation för hon är ju ett offer för omständigheterna. Hennes man, som är min bror, måste försörja henne för hon stackarn klarar ju inte av att jobba etc etc..

Hon vinklar allt till att hon är offer men hur bemöter jag hennes axelsmärta som jag inte vet hur den är eller mattebetyg som jag heller inte vet ngt om?

Tja, det är ju vad min bror kan göra som hennes make men det hjälper ju inte mig. Jag vill veta hur jag bäst bemöter människor med offerkoftor?

Nu tjatar hon inte om sina offeridéer (hon ältar inte) men så fort det kommer på tal ngt om jobb eller utbildning så kommer hennes undanflykter från att ta ansvar. Helt hopplöst. Jag kanske bör ifrågasätta hennes undanflykter mer?

Antingen är du med på noterna eller inte! Det finns inga gråzoner, bara svart och vitt.

Jag måste nog vara lite krass och säga att du kommer troligtvis inte kunna förändra henne hur du än gör. Därmed inte sagt att människor inte kan förändras men att förutsätta att man själv kan aktivt förändra andra resulterar förmodligen i att man "stångar sig blodig" och sedan ger upp.
I det här fallet får du nog fråga dig själv hur du skall förhålla dig till henne. Du kan endast ta ansvar för dina egna gränser och är inte skyldig att bekräfta henne som offer eller tycka synd om henne.
Dock så tycker jag inte att man skall förutsätta att hennes känslor är "påhittade", det är mycket möjligt att hon faktiskt upplever sig som ett "offer" för världens omständigheter. Det kanske kan vara värt att fundera över vad dessa känslor bottnar i och vad hon egentligen har för syn på sig själv. Troligtvis har hon inte den bästa av självbilder och offer-rollen kan vara ett sätt för henne att slippa "se sig själv i spegeln".

Bra sagt! Så sant!

Jag tänker att förmodligen kommer hon vara min svägerska länge, säkert livet ut (min bror är väldigt gammaldags och tror inte på skilsmässa, dessutom är han en toffel). Det jag vill är att bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till henne så att jag inte förstärker hennes offerroll men ändå inte förstör relationen mellan oss. Det är en balansgång.

Jag har också haft en sådan offer-person i min omgivning. Jag har valt att begränsa mitt umgänge med denna person. Men när jag måste träffa denna person och h*n börjar sitt gnäll brukar jag försöka hitta ljuspunkterna i gnällandet eller så samtalar vi endast en kort stund och sedan är det färdig pratat. Om h*n t ex säger: "Nu har jag ont i ... igen men det var bättre förra veckan, men nu ville de (läkarna) byt medicin för att jag fick ont i ... istället". Då svarar jag t ex: "Men det var väl bra och skönt att vara lite bättre. Det är väl jättebra att läkarn engagerar sig så du ska få ett bättre liv. Vad tror du att det var som gjorde att du kände dig bättre?"

Jag håller med i det som en del skriver här, hjälp inte personen att behålla offerkoftan på. Alla får ibland ha en offerkofta på sig men endast en kort stund för att sedan hänga undan den igen.