Vi som väntar barn utan att vara gravida - del 2

Pulo, Lotuskotte mfl:
När min fru var gravid förra gången, så hade jag också funderingar, inte ofta, men de flög igenom huvudet emellanåt, om hur det skulle kännas; skulle jag verkligen kunna älska det här barnet tillräckligt etc.

Nu, när hon är gravid igen, finns inga sådana tankar. Lilkillen är 18 månader nu, och jag kan inte föreställa mig hur jag skulle kunna älska honom mer än vad jag gör, inte "ens" om jag fött honom själv... (Jag har en biologisk son sedan tidigare (12 år), så jag tycker att jag vet vad jag talar om )

"Vi icke-gravida" mammor har ändå varit med, planerat, väntat, längtat.... Vi kommer att älska barnen lika mycket

Just det, skulle nämnt några andra erfarenheter...

Jag har verkligen i alla lägen både känt mig och blivit uppfattad som en av hans mammor.

En annan rolig grej är att vid flera tillfällen har folk, som känner till förhållandena, hasplat ur sig saker som "vem av er är han mest lik" eller (mot mig) ja, men du blir ju också väldigt brun...

Livstecken, ja... Våra små sparkar nu så att det känns lite svagt på utsidan. Och jag har kunnat höra båda två med trätratt! Kul!!! (v22)

Clodia, tänkte precis samma tanke, senast idag. Vi har länsförsäkringars gravidförsäkring plus... och tänkte nog att jag skulle kontakta dem för att fråga om jag jämställs med pappa... har inte kommit mig för det än, bara... Men ett mail från en halvchef är ju alltid något. Jag hade inte slängt mailet iaf

Min fru är nu i v 25! ...och lika stor som i v 39-40 förra gången Men så är det ju två, då... Man ser hur de rör sig på utsidan t o m Mysigt!