Depression ärftligt?

jag tror att det är det.. hela min familj käkar antidepp. medel..
jag var den sista att ramla in på det spåret för 2 år sen..
men nu är jag off the pills och mår som en preinsessa..

Om man har otur så får man gener från släktingar som har haft det. Jag fick det tyvärr, dessutom så fick jag OCD så det var den som orsakade själva depressionen i slutändan. Men bara för att man har oddsen emot sig så ska man inte hänga upp sig på det tycker jag det finns ju så bra hjälp att få och dessutom så kanske aldrig depressions-bomben utlöser sig.

Man undrar ju lite. I min släkt är det nog lite si och så med den mentala hälsan men det är inget som pratar om det.
Men det känns ju som att vissa personer har lättare för att bli nedstämda än andra.

Nej det är ju självklart inte BARA genetiskt, men frågan är väl hur mycket man ska skylla på sin uppväxt och hur mycket man ska skylla på sina gener. Fast hur man än vrider på det så kan man ju skylla på sina föräldrar, smidigt va?

Jora men jag har nog mest fått min OCD ifrån typ pappas moster haha

Hmmm.. kanske inte lika kul att skylla på.
I mitt fall (fast jag mår helt ok nu för tiden) handlar det nog till viss del om mina föräldrars egen dåliga uppfostran som de aldrig bearbetat utan bara fört vidare till mig och mina syskon...

Trist situation..
Gör det bästa av detsituationen och upprepa inte samma misstag med dina egna barn det är min plan iaf

Jag skulle tro att det kan vara genetiskt. Vissa människor har en allvarsam läggning, vilket jag tror har att göra med kemi i hjärnan, medan vissa skrattar åt ingenting. Olika personlighetstyper har nog olika lätt att hamna i depp. Och grundhumör går nog i arv.

Det är väl det som är planen, om det nu blir några barn.

Jo det är klart att folk har lättare att bli nedstämda, beroende på vad som händer i livet..
jag blev det när jag bodde med en kille som jag tydligen inte trivdes med och såg hela vårat liv tillsammans passera reyv i förväg..
det började krypa i kroppen och jag blev jätte ledsen utan anledning, stannade hemma från jobbet och bara sov, tog hjälp av pysk i jacobsberg och fick medicin.. det hjälpte väl lite.. klarade av att gå till jobbet iaf, tog mig ur det förhållandet och började må bra, nu är jag samma vanliga tjej jag var innan.
kontentan av det hela är att man kan väl bli nedstämd men det varar inte för alltid.