En nära släkting till min man har fått hjärntumör, den ska vara den mest agressiva typen på nivå 4. Jag har googlat lite om det och vad jag förstår så överlever man inte. Finns det någoan här på fl som känner någon som haft denna hemska sjukdom?
Hur länge har de klarat sig?
Anonym (lessen) skrev 2009-10-05 21:08:50 följande:
Usch vad jag har ångest, gör så ont att veta vad som ska hända men inte när. Får man fråga om han hade ont? eller somnar man in? eller det är kanske olika?
Anonym (lessen) skrev 2009-10-05 22:50:43 följande:
Ok tack för ditt svar. Hoppas verkligen att de kommer bli så när den hemska dagen är här.
Min mamma gick bort i en hjärntumör för några år sedan. Var den mest agressiva typen och hon gick bort fem månader efter diagnos. Under den tiden testade de både operation och strålning.
Kan berätta att han är färdig strålad sedan två veckor sedan, ska på kontroll i slutet av denna månad. Han har blivit mkt sämre nu än när han gick på strålning. Kan knappt gå längre, dålig balans, pratar dåligt. Allt har gått i rekordfart. Han blev dålig i juni, av att han inte hängde med när han pratade, fick helt enkelt inte ihop orden, det var så han upptäckte cancern.
När min kusin var 14 år började det hela. Synen blev jätte dålig, hon fick glasögon. Hon kunde inte längre läsa och skriva. Hon fick diagnosen dyslexi (trots att hon tidigare inte haft problem med varken läsning eller skrivning). Hon kunde inte gå "balansgång" bla. listan på besvären är lång och läkarnas förklaringar är patetiska. Läkare har tom anklagat min moster för misshandel. När man är så ung kan man inte ha någon hjärntumör. Det är för ovanligt. Läkaren vill inte att du ska va sjuk och kommer med undanflykter in i det sista. Sista sommaren hade min kusin så ont att hon alltid gick med huvudet böjt lutandes mot min moster. Min moster var förtvivlad. Efter hur många läkarbesök som helst. Efter år av oro och smärta, lyckades dom få en tid för hjärnröntgen. Hon hade en tumör. Dom opererade bort den och hon fick även cellgifter. Idag är hon frisk. Har även en kompis mamma som lever med en tumör i hjärnan. den går inte att operera bort men dom har lyckats krympa den så hon har idag inte så mycket besvär av den. Hon kommer kunna leva med den där länge.
Vad jobbigt att läsa alla inlägg.... jag vill inlägga ett lite mera possitivt inlägg.
Min bror fick en hjärntumör för 4 år sen. Tror det var just den du beskriver, vi fick också veta att väldigt få överlever fem år och att den ofta kommer tillbaka. Min bror opererades en vecka efter diagnos och fick strålning, cellgifter och han röntgas var 3 månad för att se om den har kommit tillbaka.... Han har klarat fyra år.... Håller tummarna....
Hans symptom innan var metallsmak i munnen endast...
Beklagar!
Min pappa fick en hjärntumör när jag var 2 år gammal, han var endast 25 år och dog inom ett år efter diagnosen. Han blev tydligen helt förändrad. Kunde exempelvis sitta framför spegeln och diskutera vilt med sig själv, blev våldsam trots att han aldrig visat tecken på det tidigare, men dessa händelser mindes han inte efteråt - "Va? Vad har jag gjort? Det kan du inte mena". Otäckt!
15 år senare dör även min styvpappa i cancer. Sådan lömsk sjukdom.
