Hur tänker ni?
Oavsett på vilket vis man har förmånen att bli förälder, genom adoption, egenfött, fosterförälder mm är det ett högst egoistiskt livsval, dvs en önskan om att få bli förälder och delta i ett barns uppväxt. Med mitt resonemang menar jag att det är ett lika egoistiskt val av heterosexuella som vill bli föräldrar som av ensamstående som blir föräldrar genom adoption.
Det viktiga är väl trots allt för alla barn att få känna sig älskade och uppskattade av många människor runt omkring dem. I många fall tror jag dessutom att ensamstående kan ha ett större nätverk än en normativ familj. Det är väl sådant som en hemutredning är till för att utröna?