USA tråden.

Jag hade ett litet hopp om att denna graviditet skulle bli lite lattare, men jag visste att det inte skulle bli sa.

Vissa mar jattebra, sjalv kan jag inte vanta tills babyn kommer och jag slipper vara gravid. Jag tror att i mitt fall mar jag sa daligt for att jag ar rh- och maken ar rh+, sen var jag vansinnigt aksjuk som barn och jag ar vansterhant. Jag vet att det ar varsta hemsnickrade teorin, men jag tror att alla faktorer spelar in.

Den lustigaste bieffekten av att vara gravid ar att jag i forsta trimestern med alla graviditeter fatt ett helt otroligt luktsinne. Det spelar in varfor jag mar sa daligt eftersom lukter far en att hulka, men jag kan tex utanfor en mataffar, pa parkeringsplatsen kanna lukten av deras fiskdisk (som da far det att vanda sig i magen) och som ogravid kanner jag inte det alls. Min man kan tex inte ata saker med lok och vitlok, som jag inte har nagra problem med i vanliga fall, eftersom jag kan kanna lukten efter honom timmar efter han akt till jobbet och det triggar illamaende. osv. Det gar over nagon gang mitt i graviditeten men det ar verkligen konstigt och jag undrar vad det ar som triggar luktsinnet sa.

Ja dar foll den teorin LL, men du ar inte rh-?

Tanker pa dig MG!

Jag har haft jattekonstiga brostsmartor igen, sa jag mailade den lakare jag traffade for ett antal manader sedan nar jag gjorde ultraljud pa hjartat.

hans skoterska mailade direkt tillbax o sa att dom ska skicka en "heart monitor" hem till mig som jag ska bara i 21 dagar o sedan skicka tillbax for avlasning. Antligen gors nagot nu sa jag kan fa veta vad som e fel. Mar sa daligt av det o har kannslan av att hjartat kan stanna nar som helst.

Aha,

intressant KS, det later ju logiskt.

Sjalvklart ar det hormoner bakom allt. Jag laste nagon undersokning da jag tog biology 101, om att man latit nyforlosta mammor dels fatt se kort pa sina och andras nyfodda barn nagra timmar efter fodseln, dels hade de fatt lukta pa de sma mossor som barnen haft pa sig. Bara en tredjedel av mammorna kunde identifiera sitt barn genom att titta pa kort, medan alla mammor kunde identifiera sitt barn genom att lukta pa mossor.

Forresten maste beratta en liten solskenshistoria. Jag vet inte om ni minns vara franska vanner som ville adoptera ett barn i USA men som var tvungna att gora det med "open adoption" dvs dar de biologiska foraldrarna valjer adoptivfamiljen. Hur som helst sa har de nu fatt en liten nyfodd flicka som ar hur sot som helst. Det roliga ar att adoptivforaldrarna rest mycket i Kina och last kinesiska i sju ar och ffran borjan var installda pa att adoptera fran Kina, vilket sedan visade sig omojligt. Men...den lilla flickan de adopterat har kinesisk-amerikanska biologiska foraldrar. De valde vara vanner trots att de inte skrev en rad om Kina eller ens Asien i sin presentation (det de gillade i presentationen fran borjan var bilderna pa storasyster). Pa 30 ar har adoptionsformedlingen bara formedlat ett kinesisk-amerikanskt barn tidigare. Snacka om "meant to be"...!