USA tråden.

Ja, det ar klart att det vore trevligt, men det viktigaste ar ju att barnet har det bra. Mar biomamman bra ar det en bonus, men ingenting avgorande.

Jo, Om man vet med sakerhet att biomamman ar bra for barnet. Om inte, Nej!

Nej, det haller jag inte med om. Jag vet manga som ar o inte ar adopterade som just har/har haft ett sadant forhallande o mar fruktansvart daligt av detta. Manga kanner att det hade varit battre att aldrig haft kontakt med en foralder som som "harjar runt" o inte vetat nagot, efterom dom da anda har adoptiforaldrarna som alskar dom over allt annat. Jag tror att det kan skada barnet mer an man tror i langden.

På tal om en annan sak så har jag en väninna här i San Diego som för tillfället går igenom en skilsmässa. De har varit gifta i 12 år och har en son på 4 år, så beslutet är väl genomtänkt.
Nu har båda två hittat nya och både jag och Dino får känslan av att de slänger sig in i nästa förhållande... typ rebound relationships.

Min väninna har hittat en kille som är 9 år yngre och jag vill verkligen inte låta dömande, men han låter inte som en vinnare. Hon är head over heels in love, så det är givetvis ingenting jag säger högt, men karln bor hos HENNES föräldrar i Montana (hon bor här i San Diego). Inget jobb. Ingen utbildning. Någon slags medical disability som gör att han inte klarar av vilket jobb som helst.

Och hennes (snart) ex-make, han dejtar en tjej som så sent som förra året var en av hans elever!! Han undervisar High School... Hon är hela 18 år yngre.

Vi har känt dem i 6 år eller så nu och båda jobbar som lärare. Ordentliga, better safe than sorry type of people... Det känns lite konstig att sitta som åskådare och undra hur fan de tänker egentligen!

Wow, Hedda,

ja det maste ju kannas konstigt, det later ju verkligen som nagon typ av rebound. Sant dar ar jattesvart tycker jag, da man sjalv kan sa uppenbart se vart det bar (och sjalklart utvisar tiden att man har ratt) nar ens vanner inte sjalva kan se klart.

Jag har en van som alltid faller for direkta losers, dvs langtidsarbetslosa utan ambitioner, (man ar naturligtvis inte en loser bara for att man ar arbetslos men ni vet vad jag menar) har 5 barn med 4 kvinnor, bor hemma hos foraldrarna, kanslomassigt storda, sex addicts etc, och sa blir hon alltid sa ledsen och forvanad nar det inte funkar. Det ar alltid sa att nu minsann har hon hittat sitt livs karlek...Jag har forsokt tough love pa henne, men da blir hon bara arg, men det ar frustrerande att se och man orkar inte liksom engagera sig lika mycket da det ar det femtioelfte break-upen och man forutspadde det for 4 manader sedan.

Ja, det är svårt att veta vad man ska säga. Dessutom är det lite komiskt och samtidigt något skrämmande att hon kan berätta om honom i sådan positiv anda, trots att det som kommer ut ur hennes mun inte direkt är positivt. *haha*

Hennes egen familj är helt för att hon dejtar den här killen (de har tydligen försökt få ihop dem ett bra tag), så därifrån har hon givetvis en massa stöd. Och vad vet jag egentligen? Han kanske är helt toppen, men det är lite konstigt att hon, som är så kär i honom, lyckats övertyga mig om det. Jag har ju inte ens träffat människan, så det enda jag vet är vad hon berättar...
Jag är nog för svart-vit i mitt tänkande helt enkelt!

Det som jag har läst har huvudsakligen varit i vår dagstidning och det kan jag inte hitta på nätet (öppna adoptioner är väldigt vanliga här i Oregon), men jag hittade en studie ifrån Minnesota, här är länken

www.cehd.umn.edu/fsos/Centers/mtarp/keyfindings/

Sedan läste jag en del intressanta slutsatser på

www.childwelfare.gov/pubs/f_openadoptbulletin.cfm

bl a dessa

"MANY FEARS REGARDING OPEN ADOPTION ARE BASED ON MYTHS.

Parties in open (fully disclosed) adoptions are NOT confused about their parenting rights and responsibilities.

Birth mothers do NOT attempt to "reclaim" their children.

Children in open (fully disclosed) adoptions are NOT confused about who their parents are. They do understand the different roles of adoptive and birth parents in their lives.

Differences in adolescent adoptive identity or degree of preoccupation with adoption are NOT related to the level of openness in the adoption.

Adoptive openness does NOT appear to influence an adoptee's self-esteem in any negative way.

Adoptive parents in open adoptions do NOT feel less in control and, indeed, have a greater sense of permanence in their relationship with their child.

Open adoption does NOT interfere with adoptive parents' sense of entitlement or sense that they have the right to parent their adopted child.

Birth mothers in open and ongoing mediated adoptions do NOT have more problems with grief resolution; indeed, they show better grief resolution than those in closed adoptions. Researchers did find that birth mothers in time-limited mediated adoptions (where contact stopped) had more difficulty resolving grief at the first interview of the study (when the children were between 4 and 12 years old)."

Det låter ju inte särskilt lovande, tyvärr. Inte roligt för fyraåringen att vara i en sådan situation heller.

Det som absolut inte far handa, hande idag. Var hund bet Abbie.. i ansiktet!! Sa nu har vi varit hos doktorn och tejpat 4 sar.. hoppas det inte blir nagra arr. Jag ar sa ARG! Javla hund.. Jag har precis borjat kanna av min hund-allergi dessutom, sa nu har bagaren runnit over och ja kommer skicka hundarna till min mamma i sverige pa forsta basta plan..

Madde:
Oj! Stackars Abbie!!