• emajk

    barn i "koppel", sele med lina

    Kajsan skrev 2009-08-07 10:06:45 följande:
    Så att barnen kan få gå själva ute och slippa sitta i vagnen? Men det kanske är bättre att sitta fast i barnvagnen, eller hur tänker du? Jag ska köpa en sele!
    Och jag förstår inte varför man ska ha hund i koppel Funkar ju bra utan när man lägger manken till, men just det, det ska man ju inte behöva göra. Samma gäller min dotter, har inte behövt sele på henne och hon har förstått allvaret i min ton när jag begränsat hennes ev. farliga eskapad. Lägg manken till och slipp sele. Det är verklig frihet.
  • emajk
    Glamrockare skrev 2009-08-07 12:21:13 följande:
    o du menar att det bara är du som lagt manken till?
    Har kanske stor manke men på många inlägg tycks sele är enda alternativet till att sitta i vagn. Sele borde vara sista utväg.
  • emajk
    Kyanita skrev 2009-08-07 15:05:55 följande:
    Alla barn är inte som din dotter? Eller du tror verkligen det? Jag lät likadan som du med mitt första. Sen kom mellankille och tro mig. Jag har fått äta upp mycket MEN har också lärt mig ödmjukhet inför att barn är olika. Min 16- månaders förstår inte när det är allvar och det spelar ingen roll vem som säger åt honomn eller i vilken ton. Det hjälper inte heller att lyfta bort honom ett x antal gånger. Hade varit jättelycklig om det fungerat men tyvärr. Därför sätter jag hellre på en sele för annars får jag antingen spänna fast honom i vagnen. Då skriker han hysteriskt och står i båge. Detta kan han göra LÄNGE! Nästa alternativ är att jag jagar honom. Det betyder att jag får SLÄPA honom i armen eller att jag inte kommer någonstans! Med sele får han gå, jag kan ägna mig åt att säga till honom på ett bra sätt UTAN panik i rösten efter ha räddat honom att bli överkörd 1 gång i minuten. Välkommen hem till mig och lär min son att lyda!
    ¨Det skulle jag gärna göra!
  • emajk
    annbom skrev 2009-08-07 14:04:40 följande:
    Sådana här kommertarer vill jag bara spy åt och sedan så hoppas jag att personen som har skrivit det ska få en son som min. Jag och min man lägger nog ner betydligt mer tid till att "lägga manken till" än vad du kan i din vildaste fantasi kan ana. Alla barn är inga valiumbarn som går snällt bredvid mamma och pappa och blir livrädd när mamma eller pappa inte är i närheten. Min son har struntat i om vi har varit i närheten eller inte om han har sett något intressant. Vi har testat honom och han blir inte rädd det minsta när han inte hittar oss utan sjunger och börjar leta efter oss. Han har också rymt från dagis bara för att det fanns tillfälle till det och utanför är ju intressant. Att höja sig själv till skyarna och tro att man är fullkomlig bara för att man har klarat av att få ett stillsamt, följsamt barn är patetiskt. Jag har klarat av att få 4 sådana innan min lille son så jag vet att det inte krävs så mycket av en som förälder till det.
    Vad pratar du om? Du vet inget om mitt barn och hon är verkligen inte ett stillsamt valiumbarn utan har friskt med egen vilja och det kan låta lika friskt från hennes pipa när det vill sig. Däremot är jag restrektiv med "nej" som är helt onödiga och sparar på krutet tills det verkligen behövs. Det hjälper mycket. Sen har jag lyckats kanalisera hennes vilja genom att visa på alternativ. Som exempel tycker hon mycket om blommor och djur och istället för att dra i dem så har hon lärt sig klappa fint. Det var helt nödvändigt för vår hund så han ska slippa utså misshandel.
    Jag har en vän som just har ett barn som "är av den värsta sorten" och sett hur de hanterar situationen från månader tillbaka. Deras problem har förvärrats av att de har en till liten bebis som 2-åringen lägger sin frustration på. I början bestod föräldrarnas protester av snälla tillsägelser och styra undan 2-åringens hand som slår den nyfödde. (!) 2-åringen protesterade sprang iväg och började misshandla andra saker som kom i hans väg fö en katt och råtta-lek och de förmådde sig inte att på riktigt visa missnöje med sin 2-åring. Nu efter några månader till börjar frustrationen synas mer och mer från föräldrarna. De säger fortfarande till mjukt men med lite irritation när barnet sätter igång men nu eskalerar det snabbare med irritationen från föräldrarna och pappan blir rejält arg efter ett tag (!). Det stora misstaget föräldrarna gjort enligt mig är att barnet får olika reaktion för samma beteende. Först knappt någon reaktion och på slutet stor reaktion. Barnet ges inte en chans att veta konsekvensen av sitt handlande i och med det ojämna bemötandet. Häri finns en stor likhet med barn och hunduppfostran i och med att hundar är lika duktiga på att testa gränser och även där har jag stämt i bäcken och när man stämmer i bäcken går inte ens hälften av energin åt som pappan till bökiga pojken när han blivit arg på sin son.
  • emajk

    Tilläggas bör såklart göras att det ska kombineras med positiv förstärkning enligt mig.

  • emajk
    annbom skrev 2009-08-07 14:04:40 följande:
    Sådana här kommertarer vill jag bara spy åt och sedan så hoppas jag att personen som har skrivit det ska få en son som min. Jag och min man lägger nog ner betydligt mer tid till att "lägga manken till" än vad du kan i din vildaste fantasi kan ana. Alla barn är inga valiumbarn som går snällt bredvid mamma och pappa och blir livrädd när mamma eller pappa inte är i närheten. Min son har struntat i om vi har varit i närheten eller inte om han har sett något intressant. Vi har testat honom och han blir inte rädd det minsta när han inte hittar oss utan sjunger och börjar leta efter oss. Han har också rymt från dagis bara för att det fanns tillfälle till det och utanför är ju intressant. Att höja sig själv till skyarna och tro att man är fullkomlig bara för att man har klarat av att få ett stillsamt, följsamt barn är patetiskt. Jag har klarat av att få 4 sådana innan min lille son så jag vet att det inte krävs så mycket av en som förälder till det.
    Förresten. Vad är problemet med att barn är trygga i sig själv, går iväg och utforskar? Häng med då på hans upptäckarstråt! Har sett ett otal föräldrar som går ut med sitt barn och har bråttom! Hur tänker man då? Det är dömt att falera. Då kommer man föda katt och råttaleken dessutom utöver barnets frustration att inte få titta klart på det intressant denne hittat. Vad gäller dagis är det deras ansvar att ha koll på barnen såklart. Där spelar det inte någon större roll vilken typ av barn det är.
  • emajk

    fam kaos skrev 2009-08-08 11:10:08 följande:


    Oj vad fint du skriver. Det är fantastiskt med människor som är så extremt övertygade om sin egen perfekthet. Jobbigt bara när fasaden faller och de landar på jorden igen.
    Svara på frågan istället. Varför tycker du inte man ska hänga med sitt barn när det vill utforska världen? Lätt att klanka utan svar tydligen. Har jag sagt jag är perfekt?
  • emajk
    Black roses skrev 2009-08-08 11:50:35 följande:
    Vem påstår sig inte vilja följa sitt barn när det utforskar menar du?? Sen så måste väl även du medge att du inte låter ditt barn utforska precis allt som kommer i er väg, eller att du gärna tar en omväg bara för att låta ditt barn utforska??
    Annbom som jag först svarade till skrev; Vi har testat honom och han blir inte rädd det minsta när han inte hittar oss utan sjunger och börjar leta efter oss. Således undrar jag vad det är för problem med att följa efter snarare än att motivera en sele med det beteendet från grabben.
    Det stämmer att jag inte låter min dotter göra allt som hon känner för, vad ska vi hitta på, om hon får för sig att peta runt i ett avgasrör på bilen bredvid i garaget. Men jag behöver ingen sele för det. Hon märker på mig när det är viktigt att lyssna och vill hon inte lyssna just då flyttar jag på henne. Få och konsekventa nej underlättar. Jag är inte perfekt för att säga så.
  • emajk
    fam kaos skrev 2009-08-08 11:55:58 följande:
    Det är inte lönt egentligen. En del ser bara sin egen förträfflighet och blundar stenhårt för det ologiska i sitt resonemang.
    Vad är ologiskt? Det handlar om sele eller ej. Selen är till för föräldern och inte barnet. Min dotter tycker om att rida på min axlar och det har jag som reserv när tiden tryter om vi ska någonstans. Klart att man inte kan ha fler än en unge däruppe men sele tycker jag ska vara sista utvägen.
  • emajk
    Black roses skrev 2009-08-08 12:11:10 följande:
    Det kan ju bara annbom besvara.. MEN som jag sagt tidigare i tråden, i vissa situationer så väljer jag selen då barn är oförutsägbara, och de ska inte komma till skada bara för att jag inte vill inse vilken billig livförsäkring det ändå är.. Att sen andra inte vill använda sele av vilka skäl det ändå vara månde, so be it.. MEN detta kan jämföras med att tycka cykelhjälm, flytväst, och bilbarnstol vara överreklamerade de med..
    Cykelhjälm etc går inte att jämföra för de är anpassade till en rörelse som kroppen inte klarar av olika anledningar om det går fel. För att ett barn går på marken behövs ingen sele. I så fall kan du ju ständigt ha skyddsdräkt på ditt barn ifall nåt skulle hända.
Svar på tråden barn i "koppel", sele med lina