barn i "koppel", sele med lina

Ledsen du har en nackskada men kanske det finns en till förälder eller närstående som kan ta emot. Det behöver ju inte vara just du nu när du har en skada.

Black roses skrev 2009-08-08 21:17:00 följande: Hallå, snacka om att läsa in saker som inte står. Inte undra på att du inte förstår. Jag sa att man låter barnet falla men tar emot!

Black roses skrev 2009-08-09 10:05:39 följande: Det är just det där överdrivna säkerhetstänket som fängslar barn. Ok, då kör vi efter överdriven säkerhet och vänder det tillbaka. Åker du buss/bil/färja/cykel eller liknande med ditt barn. Du kan aldrig garantera att något inte ska hända. Så var det med det. Kära nån, jag har visat att just det jag gör, informerar barnet om att något visst är farligt/inte bra, låter sen barnet testa själv under kontrollerade former och upplever att det jag just informerat om stämmer. Däri har du förtroendet som barnet sedan känner för dig snarare än en massa nej i vardagen och sele med koppel som visar att du inte har förtroende för ditt barn och vill kontrollera barnet innan det har en chans att prova.

Men det beror ju defintivt på vad det är. De gånger jag har känt störst behov av sele är i trafiken. Bl a under vår semesterresa på Malta då sonen var 23 månader. Vi fick springa och hålla honom i kragen hela tiden. Jag tänkte inte lära honom trafikvett genom att närapå låta honom bli överkörd. Ajälvklart ska man visa världen för barnen och lära dem hantera de faror som finns. men det är inte säkert att barnen är mottagliga för de lärdomarna i just den åldern de har som minst självbevarelsedrift... Då är det bäst att tänka basal säkerhet först, och lärdomar sedan. Så att man har något barn kvar.

Skyddar man ständigt barnen så att de slipper tänka så blir det naturligtvis så att när de är som mest mobila ett stort problem av att de inte fått chans att lära genom erfarenhet. (Då menar jag inte springa ut i trafiken) och det kommer dröja med självbevaresledrift i och med att de är stadigare och tuffare mot slag och fall.

så jag skall lägga sonens hand på en varm platta, slänga honom i sjön o kasta honom framför en bil o sedan behövs inte diskusionen mer menar du? nä det behövs den verkligen inte för antingen är han död eller så har soc tagit honom ifrån mig.

Jag skulle inte sätta på mitt barn en sele om hen ansåg att det var kränkande på något sätt. Men med min son t ex - som tyckte att det var vidrigt att bli nedstoppad och fastselad i vagnen när han ville springa och som tyckte det var helt OK att vi sprang efter och höll honom i krgaen - han hade nog tyckt att sele var toppen i jämförelse med vagnen. Vagnen gick han bara med på när han var riktigt, riktigt trött. Nu är lille spring-killen drygt 3 och en riktigt härlig promenadkompis. Ingen vagn nu heller förstås.  Han är verbal och ganska lugn, men fortfarande för liten att förstå trafikregler och det här med att "komma bort". När vi pratade om saken på centralstationen sist sa han "men mamma, jag kan inte komma bort, jag är ju här!". Och det stämmer ju. För dem är det vi som kommer bort, inte de.

Black roses skrev 2009-08-09 10:43:49 följande: Och du läser inte heller vad jag skriver.

Black roses skrev 2009-08-09 10:37:01 följande: Min dotter är 1,5 och har respekt för bilar som kommer in i området när de öppnat bommen och ska frakta något till sin port. Platsen här på området är lämplig att lära sådant för bilarna susar inte omkring i massor och i 30-50 km/h Klart kan det bli sedan att hon framöver blir intresserad av annat, någon kompis på andra sidan gatan och kliver ut men hittils har jag redan uppnått respekten för bilar utan sele och liknande. Hon litar på vad jag säger för jag har låtit henne testa att vidröra (jag kände innan för att se hur varmt det var) glaset på en kamin som hon var fascinerad av. Hon kände att det var obehagligt och rörde sen inte kaminen igen utan tittade på elden. Då var hon drygt ett år. För ett antal veckor sen var vi vid en brygga med en kant att sitta på och hon fick för sig att luta sig bakåt så jag sa att det är farligt att ramla i på det sättet och envis som de flesta barn är ville hon i alla fall och jag höll hennes hand och lätt henne falla och känna att det var olustigt och sen gjorde hon inte det igen. Klart finns det barn som fortfarande kommer strunta i vad man säger och testar, särskilt om man testar för sent och vaggat in dem i en allomfattande säkerhet att hindra dem för allt när föräldern är med men risken minskar när man har en ärlig dialog med barnet och låter det få känna på sina tricks under kontrollerande former.

Black roses skrev 2009-08-09 10:37:01 följande: Min dotter är 1,5 och har respekt för bilar som kommer in i området när de öppnat bommen och ska frakta något till sin port. Platsen här på området är lämplig att lära sådant för bilarna susar inte omkring i massor och i 30-50 km/h Klart kan det bli sedan att hon framöver blir intresserad av annat, någon kompis på andra sidan gatan och kliver ut men hittils har jag redan uppnått respekten för bilar utan sele och liknande. Hon litar på vad jag säger för jag har låtit henne testa att vidröra (jag kände innan för att se hur varmt det var) glaset på en kamin som hon var fascinerad av. Hon kände att det var obehagligt och rörde sen inte kaminen igen utan tittade på elden. Då var hon drygt ett år. För ett antal veckor sen var vi vid en brygga med en kant att sitta på och hon fick för sig att luta sig bakåt så jag sa att det är farligt att ramla i på det sättet och envis som de flesta barn är ville hon i alla fall och jag höll hennes hand och lätt henne falla och känna att det var olustigt och sen gjorde hon inte det igen. Klart finns det barn som fortfarande kommer strunta i vad man säger och testar, särskilt om man testar för sent och vaggat in dem i en allomfattande säkerhet att hindra dem för allt när föräldern är med men risken minskar när man har en ärlig dialog med barnet och låter det få känna på sina tricks under kontrollerande former.