Kyanita skrev 2009-08-09 20:58:28 följande:
Black roses skrev 2009-08-09 20:46:40 följande: Ja, faktiskt. Men jag var likadan själv när jag bara hade den store killen. Han lyssnade och sprang aldrig iväg. Jag trodde att jag var såååå duktig! Jag fick äta upp det när mellankillen kom. Herregud, ungen var ju ALDRIG stilla, inte ens som nyfödd. Lilleman är exakt likadan som mellankillen men denna gången är jag betydligt mer ödmjuk, tack och lov!
Ha ha ha... Jag har faktiskt aldrig hunnit bli en "perfekt mamma", då jag fick mina 2 äldsta sååå tätt...

Dock hade jag förmånen med mycket snälla barn, men det spelar ju faktiskt inte någon roll.. De var 2, o de gaddade ihop sig de busungarna...

(Orsaken till 8 år mellan de två första och trean, samt 8 år till till minstingen här.. NEJ jag skämtar bara..

)
Japp ödmjukhet är inte fel att ha, samma så är det inte fel att veta att det finns alltid någon som kanske har en bättre lösning än den jag kör på med...
Dock känner jag en motvilja till den uppfostringsmetod som har diskuterats, denna där man ska låta barnen lära sig läxan, och den vuxne ska ex. låta barnet falla men fånga upp det i tid.. Detta för att barn, speciellt små barn inte kommer ihåg vad som hände ganska precis innan, ej heller förstår de att ta in den informationen som vuxna ger barnet, det har ju knappt ens lärt sig språket fullt ut..
Sen att fånga ett barn... Det finns risker med det med, man kan som en annan beskrev, riskera dra axlarna ur led eller annat dumt som orsakar barnet lidande.. Andra risker är att själv ex råka snubbla till, missa att fånga barnet eller tappa balansen ex ute på en brygga mm mm..
Sådant risktagande med ett barn tilltalar inte mig öht.. MEN detta är min åsikt...