Domningar i höfter och lår

Ja försäkringskassan är en stor oro känner jag nu. Vad fan gör man om de nekar sjukskrivning?!
Har hört nåt skräckexempel där de tvingat en gravid med foglossning eller vad det nu var och där de inte kunde omplacera henne på arbetsplatsen, att söka annat jobb!!! Nekades sjukpenning!

För min del är det ju ca 3,5 mån tills jag kan ta ut havandeskap istället.

:) Nä vi får hoppas på det.

Ja det här är verkligen en känslornas berg och dalbana. Iom jag inte är den som klagar och visar utåt förrän det gör riktigt ont så tror jag inte ens sambon förstår. Vet inte var jag har honom i det här. Känns som alla misstror mig i tankarna. Shit sicken paranoia... :)
Nä men att klara en del men inte annat gör att man tänker asmkt och mår dåligt med. Visst jag klarar att gå en sväng i shoppingcentret och titta på lite kläder. Visst jag känner av låret, men jag blir ändå glad över att få kika och shoppa lite. Man biter ihop. Men utåt sett för då tex sambon så ser det ju ut som att jag visst kan gå och stå och shoppa men inte jobba.
Han hade ett ärende till. Jag tänkte jag kunde stanna kvar på centret, mamma hade köpt plagg som jag fick lämna tillbaka. Så nu har jag en 800 spänn att handla andra kläder för :). Tänkte strosa och så. Så slapp han vara med.
Får då någon kommentar som jag inte vet hur jag skall tolka.. "Hade jag haft problem från rygg och ben så skulle..." sen stängde mina öron av och jag vände nog och gick rakt ut från affären och sa att vi skulle till bilen. Mumlade nåt om att jag kunde sätta mig en stund om det blev jobbigt. Jag blev så jävla ledsen. Han menade kanske all välmening att han var rädd om mig, men jag är superkänslig för minsta lilla som kan antyda till misstro. Hade bara velat höra från honom "jag tror dig och jag vet att du gör det du tror är bäst". Men inte lätt för honom att läsa mina tankar heller.... :(

Sedan träffade vi en person - hans ärende - jag stod helt stilla (det värsta jag kan göra) i en kvart och får tillslut börja stå halvt lutad framåt för att värken suger tag i låret. :(

FAN FAN FAN!!!! Är i en känslomässig berg och dalbana för det här, där jag pendlar mellan att gå till jobbet och bita ihop hos patienterna, lipa i bilen, men ändå jobba - bara för att slippa känslorna att inte bli trodd. Samtidigt som jag själv ibland tvivlar på mig själv iom att jag bara har ont vid vissa tillfällen.
Hade chefen bara kunnat hittat något administrativt, om det så var att sortera papper som någon kunde betala mig för så hade jag fan gjort det!!! Men hon säger att nåt sånt kan de inte sätta mig på. Att de inte har nåt

Fan jag är ju en asstark person i vanliga fall. Och känner att i mkt är jag det även nu. Finns de som hade gått med kryckor och ojat sig när värken kommer. Jag säger inget, lutar mig fram för att försöka få bort det och biter ihop - samtidigt som mitt inre säger " DET HÄR GÅR INTE".

Ursäkta.. var tvungen att skriva av mig.

Min sambo är väl oxå på min linje i det att bara jag kan känna hur jag känner. Men han känner att han inte vet vad han skall säga och då säger han inget. Och jag som är superkänslig nu (lär ju ha med grav o göra med) tar det mer som att han tycker jag är tramsig. Även om han inte tycker så. Behöver lixom bekräftelse att det jag gör är ok.
HAHA har inte kännt mig så här sårbar någonsin. *jag är en mes i detta asgarv*

Berätta om hur det går!!!
Vad otäckt!

Är hemma nu, men har skrivit ett mail till chefen om jag inte kan hjälpa mina kollegor i dokumentationen. Både arbetsterapeuterna och sjukgymnasterna är grymt underbemannade just nu, så jag kan kanske ändå göra lite administrativ nytta. Beställa hjälpmedel, skriva någon insats och så. Kan kanske slippa bli sjukskriven 80 % (20 % har jag ett projekt som jag kan fortsätta med). Nä men om jag kunde dokumentera och sånt för kollegorna 40-50 % plus projektet 20 % så kanske inte FK bitchar sig heller. Och det klarar jag! Men om kravet är att jag måste kunna gå på hembesök då är det kört.

Nupps, hon trodde inte hon kunde hitta nåt administrativt åt mig.
Undra hur det funkar, skall höra med den som är facklig hos oss. Om FK nekar SP pga att jag kan jobba administrativt, kan min arbetsgivare då tvingas omplacera mig? Och om de inte kan, vem skall betala för mig då?!

Ja vi får hoppas på en bra handläggare.
Läkaren skall ringa mig idag, får se vad hon säger.

Ajdå så du har annat i kläm med. :( Ja piss är det med det. Skönt du kan ta ut havandeskap nu snart! Jag önskar jag var i den sitsen. Men men.. "bara" 3,5 mån kvar tills dess.

Nu ser jag fram emot UL nästa fredag dock!

Ja fy för såna läkare! Lägga över sin inkompetens på att man själv är nojig! Usch!
Kolla med en sjukgymnast inriktad på rörelse/stödorganen!

Ja vi väntar oxå första och det är RUL vi skall på. Är i v 18 nu.
Skönt ändå att inte MP har blivit värre för dig! Har numera konstant känselbortfall på utsidan av låret även när jag sitter ner (Patrik tog på låret igår och jag kände inte hans beröring) och redan på morgonpromenaden med hunden så tar det tio min innan värken kommer, istället för typ andra/tredje promenaden/ståendet som det var innan.

Pratade med läkaren igår och hon visste inte riktigt vad hon skulle skriva i intyget, men hon skulle skriva, samt skicka remiss till neurolog iom jag vill veta hur mkt jag vågar belasta nerven utan att riskera kronisk skada. Har ju ett par månader kvar... Inte för att jag skulle göra abort, nä för faen!!!! utan snarare, vågar jag gå lite iallafall trots att det gör ont, eller skall jag verkligen se till att sitta nu för att inte skada nerven... Sedan undrade honom jag kunde jobba deltid, men iom jag får ont första hembesöket jag gör så går det inte och har jag inga hembesök så finns inget administrativt heller för mig att göra. Men 20 % har jag mitt projekt okt ut iallafall!

Tänker skriva med ett personligt brev till FK där jag beskriver besvären, min oror för framtida men samt att jag faktiskt blir en risk för mina vårdtagare om jag tvingas arbeta med smärtan. Lycka till lixom att fånga upp någon som vinglar till i balansträningsprogrammet (som verkligen är på gränsen till vad de klarar) när jag själv står dubbelvikt typ...
Och skulle läkaren glömma skriva i intyget att remiss är skickad till neurolog för utredning (det är ju ändå inte foglossningar som man vet vad det är och som man vet går över), så tänker jag se till att hon skriver till det.

Sjukgymnaster brukar visst ha rätt så lätt att få havandeskap beviljat pga just det att det inte går att omplacera oss, hoppas det blir samma med det här.

Chefen skulle höra med personalsekreterarna i stan med om det inte finns någon adm jag kan göra, men hon sa att jag inte skulle hoppas för mkt. Och skulle FK bitcha sig så får vi starta en annan ruljans på jobb som de kör med de som är långtidssjukskrivna och arbetstränar och sånt. Jaja får se.

Pratade ut med sambon för någon dag sedan med. Han var lite ledsen för att jag kände att han misstrodde mig. Att han inte sagt nåt var för att han kände det så självklart att om någon så är han den första till att tro mig. Men jag mådde ju så piss ett tag där att jag verkligen behövde känna stöttningen från honom. Det gör jag nu och mår så jävla mkt bättre!!!!

Ja jag skriver alltid mkt. ;) Ni får stå ut. ;)

Åhhh bursiter (slemsäcksinflammationer) kan vara riktigt jävliga! Kommer de göra nåt åt det?

Nä jag tror inte det är så stor risk för kronisk skada. Men jag har en kursare från sjg tiden, en kille. Han har haft MP i sex år. Men det kommer när han springer eller kör spinning. Så det är ju annan orsak än för oss, vad som gör att hans nerv kommer i kläm.
Men jag vill ändå veta, iom att jag får så jävla ont, hur mkt man vågar provocera. Smärta är ju ändå ett sätt för kroppen att säga att något är skadat och att ta smärtstillare, eller TENS eller ja nåt annat som tar bort smärtan, tar ju just bara bort smärtan (nu funkar ju inte TENS på mig och smärtstillande läkemedel har ingen direkt effekt på MP vad jag läst). Orsaken till smärtan är ju kvar iom att trycket på nerven är kvar.
Läste i någon vetenskaplig artikel att man bör avlasta nerven då det ändå blir en "skada" och att den inte läker förrän "skadan" få ro att läka.
Pratade med den sjg som jag träffat och han trodde inte heller risken var för kronisk skada och han sa även att besvären KAN försvinna under graviditeten, även om jag har väldigt svårt att tro att det kommer göra det. Läkaren sa ju att jag inte skulle hoppas på nåt förrän efter förlossningen.

Men jag tänker ändå se till att träffa neurolog just för att få läkardiagnos, kan ge mer tyngd till min sjukskrivning med.

Fått tid till neurolog imorgon onsdag! :) Skall bli spännande att se vad hon säger!

:) har skrivit ett mastodontinlägg i min blog om besöket hos neurologen.

ettpyre.wordpress.com

Lika bra att de som är nyfikna läser där tror jag, än att jag kopierar in hela mastodonttexten här. :)

Yeeeyyy fick min sjukpenning beviljad! Okt ut 75 % iom jag har projektet på 20 %.
From nov blir det 100 %. Skall se om jag kan gå över på Havandeskap sedan from 22 dec. Är det praktiska i jobbet som jag inte klarar ju och det är även det praktiska som är tungt i jobbet och som kommer ge mig havandeskap beviljat, känns lite som sak samma fast skönare att inte vara sjukskriven.

Med benet är det samma skit. Har inte blivit bättre, snarare något värre sedan sist.
Klarar gå runt kvarteret promenader med hunden utan besvär. Det mest plågsamma jag kan göra är att följa med och handla. Det långsamma gåendet och ståendet får mig att hänga över kundvagnen efter 5 min. Men fredagshandlingen SKALL jag bara vara med på. Vill vara med när vi skall skaffa mysmat till helgen.