minnas xiii

Hej alla! Ser att ni diskuterar vaccination. Kan berätta att Öki fick sin vaccination igår. Det har gåttöver förväntan bra - inte en biverkning i sikte (det har gått ett dygn nu)! För mig var valet lätt eftersom influensan härjar på grannavdelningen på dagis och jag igår var på en konferens där många hade fått ställa in sitt deltagande för att de låg hemma i influensa. När Öki fick sin spruta rekommenderade de att vi skall hålla Öki hemma de närmaste två veckorna tills skyddet är 100%-igt (nåja). Vi har ofantlig tur som har farmor och farfar här i sta'n som utan knot rycker in och är "dagis". De har redan varit det under två veckor och är nu redo för två veckor till. Jag inser att vi är lyckligt skattade.

Zynk, grattis!!!! (Har nog redan grattat i Visp-tråden och på FB, men det kan aldrig bli för många ggr ).

Kul med alla "aj som fan" etc

L blev oxå vaccinerad igår morse. Och inte heller hon har en enda tendens till biverkning. Så skönt....Det är många influensafall i omgivningen nu och även jag håller henne från dagis sedan förra veckan...Känns skönt att kunna släppa en stor portion oro nu när hela familjen är vaccinerad.

Vi ska vaccinera T på tisdag. Hänga på låset på vår bvc innan vaccinet tar slut. Känns ganska självklart för oss, även om jag förstår om man känner sig osäker.

Dock har t några utslag, som liknar finnar i ansiktet. Oroar mig för ännu en omgång svinkoppor. Skulle i så fall bli Ts fjärde. Men vi baddar med alsollösning och avvaktar och ser hur utvecklingen blir.

Annars så har min gamla mormor nu gått vidare. Sorgligt, men hon plågas inte mer.

Teodor vaccinerades i onsdags. Än så länge inga biverkningar av sprutan efter 3 dygn. Undrar när man är "safe"?

Däremot har bebisen 39 graders feber. Skit är vad det är!

Teodor har redan varit hemma från dagis i tre veckor med 2 förkylningar på raken och sedan maginfluensa. EGENTLIGEN skulle jag vilja hålla honom hemma tills han fått lite skydd (hur mycket????) av sprutan men vet inte vad han skulle säga om det. Och dagis kanske glömmer bort att han finns snart. Suck.

Joffe Låter tufft med testande storebror! Jag som hade velat höra att det blev bättre med tiden...
Snälla GÅ inte till grannen - du verkar ha fullt upp ändå! Man förlorar ändå bara vätska vid magsjuka o sen kompensationsäter man efteråt så det blir +/- 0... Essi Ha ha Alvi säger "pappa, lite sprit?". Fast det är ju handsprit (intalar jag mig ).
Å du, matlådan var en engångsföreteelse. Annars lagas äldrig storkok. Ibland gör vi dubbel så mycket mat med tanken att frysa in -men äter upp allt ändå.

"F*cking hell" och "aj som f*n" har Alvi inte börjat med än men däremot "oj herregud". Låter ju för himla kul!

Fråga: När/om era barn är så trötta o ur balans/trotsiga att de bara grinar/gråter/gnäller har ostbågeställning/alt gör sig slappa i kroppen när man tar i dem och de inte lyssnar/ingenting duger: vad gör ni då? Konstig fråga kanske men jag undrar om det finns alternativ.

Då tar jag time-out för mig själv och går ifrån en stund. Om jag är på hemmaplan alltså... Så får han ligga där och vara ostbåge.

Är det en situation som MÅSTE genomdrivas så säger jag vad jag tänker göra ("nu spänner jag fast dig i bilstolen") och sedan gör jag det...

Ibland kan det ju hjälpa att säga "Oj, Teodor har inga ben idag/Teodor har spaghettiben idag!!" och så göra en kul grej av det.

Zynk, jag gör ung. som Seren. 

Tack för snabb respons! Det är så jag också gör/tänker att jag ska göra. Det var en incident dag bara när A var just så -och M och jag blir nästan handlingsförlamade. Bebisen skrek förstås också. Jag vill i såna situationer bara fortsätta med det jag höll på med (typ laga mat) -så får A lugna sig för ingenting vi försöker med hjälper ändå. Man kan ju inte fråga vad hon vill för det vet hon inte själv.

"Så får han ligga där och vara ostbåge"
Ni skriver så kul!

Emma har också såna utbrott. I helgen filmade vi henne när hon hade ett och visade för henne. Då blev hon tyst en stund och bara tittade, men sen fortsatte utbrottet.

Imorse vaknade hon på dåligt humör. Först gnällde hon i sömnen "Jag vill ha strumpbyxor, mamma" flera gånger. Sen när hon vaknade frågade hon efter pappa, som hade gått till jobbet, slog mig i magen och gick in på sin rum och smällde igen dörren.
Vilket temperament! Undra hur det ska gå i tonåren?! Jag som var så lugn och snäll!

Småler... Jag blir nästan provocerad när mamma berättar hur lugn jag var - "du skrek aldrig", så gjorde aldrig du, berättar min mamma om när jag var liten. Det hjälper ju inte mig nu att hon säger så. Likaså när hon säger att "man kan ju låta dem skrika"

E har inte bajjat på två dagar trots att han bara är 17 dagar. Igår var vi nästan på väg till sjukhuset då han gallskrikit drygt en timme.

*mot amnning*