Är vi skapta för monogami?

Ja, fast de normer och värderingar som finns i samhället står nog oftast över den egna viljan att själv välja vilket liv man vill leva. De flesta gör nog som alla andra, d.v.s. lever i monogama förhållanden trots att de egentligen vill något annat innerst inne.

Tack alla för intressanta svar!

Jag upplever också att det kan finnas någon gräns vid 4-5 års förhållande när man inte längre känner att monogami är tillräckligt. Jag träffar själv killar ibland som jag gärna skulle vilja lära känna på ett djupare plan men då mitt eget förhållande är monogamt kan jag inte gå vidare. Jag var på fest för några veckor sedan och träffade en kille som jag gärna skulle velat lära känna mer men mitt eget samvete satte stopp och därmed vågade jag knappt prata med honom. Jag är rädd för att utveckla känslor för andra för då skulle jag inte veta vad jag skulle göra..

Hej! Jag heter Marika Hellgren och går sista året på gymnasiet. Jag håller just nu på med mitt gymnasiearbete där jag undersöker kopplingen mellan otrohet och monogami och undrar ifall någon vänlig själ därute hade kunnat svara på min enkät.

Det är 11 enkla frågor och tar inte lång tid. Tack på förhand! Kram till alla som svarar!

docs.google.com/forms/d/1ZJjWnFzZ8USyC390ARG2pFm24BFsQAZidxvcVBoFAL4/viewform

Och i så gott som alla kulturer hittills har monogami varit rådande.

Var och en gör som de vill. Det viktigaste är att man är överens. Om båda vill leva i ett öppet förhållande tex så fine. Om båda är intresserade av partnerbyte eller liknande, helt OK, kör på! Att däremot lova evig trohet i kyrkan för att några år senare vara otrogen bakom ryggen på sin partner är inte OK.

Det kan du ju visst. Kom överens med din partner bara.

Nja. Våra möjligheter att välja attraktion eller att välja hur vi reagerar när den man älskar är med någon annan är nog starkt begränsade, trots intelligens.

Hej!
Har tänkt på detta ganska mycket - och lever själv numera med både en man och en kvinna sedan 6 år tillbaka - och med flera barn. Jag blir mer och mer övertygad om att vi inte alls är skapta för att leva monogamt. Att sedan vissa fåtal hittar sin själsfrände med vilken man klarar att leva ett helt lyckligt liv är nog både tur och skicklighet i att klara att lyssna in och förändra en relation efter tidens gång.

För övriga resulterar monogamismen som samhället pådyvlar oss i endera:
a) Seriemonogamism med ideliga separationer och nyförälskelser
b) Olyckliga livsrelationer med tristess och irritation 
c) Otrohet (andra förhållanden bakom ryggen)
d) Polygami (andra förhållanden fast inte bakom ryggen på någon)

Sedan jag började leva med två personer, efter att ha varit monogam med mannen i ca 15 år, så har jag blivit rent lycklig. Faktiskt han också trots att de inte har ett förhållande med varandra. Plötsligt får alla egentid - utan att lämna någon ensam. Plötsligt slipper någon att vara ensam. Plötsligt delar vi flera på barnen. Plötsligt får barnen alltid egentid med en vuxen om de vill....Helt fantastiskt, och jag förstår inte att inte fler självtänkande människor släpper ägandebehovet av andra vuxna och ser till att det lilla liv vi har blir lyckligt istället. 

Hälsningar från mig! 

Jag är monogam. Jag har levt med min sambo i 20 år och är inte intresserad av andra. Jag är omgiven av långa förhållanden.

Ja, vi är skapade för monogami. I ungdomliga år kan det vara roligt att experimentera och ha flera sexpartners. Men det är något som går över med åldern och är aldrig lyckat. Nuförtiden heter det poly, förr hette det ligga runt eller "be free man!". Ni tror väl inte att ni är de första som kommit på detta? Ni är faktiskt inga normbrytare, trist va? 

Det fungerar inte i längden. Det som fungerar är att vara trogen sin partner.

Men att man är polygam innebär ju inte att man "ligger runt". Vår familj består helt enkelt av 3 vuxna som lever tillsammans sedan 6 år. Måste man vara två alltså....? Är det en regel - ett krav? Vem säger att det är det som är rätt - bortsett ifrån att det är rätt för just dig/er? Grattis till att du är jättelyckligt i ditt liv, men besudla inte andras livsval....

Vissa av oss passar med monogami, andra inte. Valfritt. Så länge man lever med någon som har samma inställning så tycker inte jag att andra ska lägga sig i.

Jag besudlar inte. Jag svarade på ts fråga.

Jag vet inte om vi är skapta för monogami. Det spelar ingen roll egentligen. Vissa vill leva monogamt och andra inte. Det viktiga är att de som inte vill leva monogamt är öppna med det och lever i öppna förhållanden med andra som tycker lika. Det är aldrig rätt att gå bakom ryggen på någon och vara otrogen. Aldrig!

Om man lever i en fast, monogam relation och kommer fram till att man vill vara med andra. Att man inte är någon som vill leva monogamt. Då berättar man det för sin respektive. Man säger att "jag har kommit fram till att jag vill vara med flera, är det OK för dig?" Om det inte är OK får man bryta upp eller försöka stå ut med att leva monogamt.

Easy peacy!

För att svara på TS fråga: Nej. Vi är egentligen skapta för polygami...i en typ av monogam form. ... Med vänlig hälsning, Pentra