irriterad!

Jag tror inte det är så att det är en minoritet nej. Jag är också adopterad, från sydamerika, min man är korean. Ingen av oss har blivit utsatta för mobbing eller liknande. Jag känner många adopterade både från Ryssland och från Afrikanska länder eller från Sydamerika som är färgade med afrohår och de känner inte så heller.

Det finns dock en hel del adopterade som mår dåligt, och det har funnits (vet inte om det finns fortfarande) en grupp koreaner som startat en förening där de som är med där har mått dåligt under uppväxten. Jag tror inte det här handlar så mycket om vilka länder man kommer ifrån, det handlar mer om vad man har med sig i bagaget, hur gammal man är när man kommer hit, (känner några idag halvvuxna personer som är adopterade från Ryssland och Polen som kom strax innan skolåldern och som haft svårt med språket och de har haft svårt att landa och leva ett vanligt familjeliv eftersom de bott på barnhem så många år). Sedan kan det också handla mycket om adoptivföräldrarnas sätt och syn på sina adopterade barn, särskilt på 70-80-talet så behövde man inte gå förberedande utbildning som idag är obligatorisk, man penetrerade inte detta med motivet till adoptionen utan man kanske såg adoptionen mer som ett välgörenhetsprojekt och man tänkte inte så mycket på att barnen som adopterades faktiskt behövde och ville göra återresor, att betydelsen av barnets ursprung och bakgrund faktiskt var stor för vissa barn. Numera åker man ju och hämtar barnen i barnens födelseland vilket gör att man får med sig en del av ett land hem med barnet och det är väldigt viktig del. Sedan är alla människor olika, man grubblar och funderar olika mycket och det viktiga är ju som vi idag lär oss tidigt att man söker hjälp om man märker att ens barn inte mår bra och jag tror vi adoptivföräldrar idag är mer öppna för det än man var förr.

Vilka jävla idioter det finns!! Synd att han lyckas träffa dem allihopa!

Jag blir så trött på hur folk är.

Hoppas tjejen gör revolt!

Kram på dig.

Mamma mys, jag hoppas som du att adoptivföräldrar idag har en annan syn på hur det faktiskt är att adoptera idag än på 70-80 talet..... jag som adoptivförälder till 2 underbara barn från Korea är redan påläst om det mesta som barnen kanske kommer att känna och utsättas för när de blir äldre och vi har redan planerat återresa fast de inte är så gamla än... deras födelseland och att de är adopterade pratar vi om nästan dagligen (så klart inte om de inte är intresserade just då) Kanske kan man känna sig så trygg och självförtroendet bli så starkt att elaka kommentarer som de andra skriver om rinner av en..... men det är så klart en hårfin balans hela tiden som förälder man måste göra, att förbereda sina barn på det som kanske kommer ( allt från rasism, bioföräldrar, återesa, känslor) samtidigt inte skrämma upp dem och oxå ta fram det ljusa fina som oxå kommer med en adoption.....
Och Thaleya stå upp för din kompis, var med och stötta och prata även om han inte vill.... det är oftast då de behöver det som mest...I såna fall kan man nog inte lägga sig i för mycket, det handlar ju om ett liv!!!!!!!
Till slut...dessa rasister, vi andra är så många fler än dem, varför får de synas och höras så mycket???????? Många av oss andra brinner väl lika mycket för lika rättigheter som de gör för sina idiotiska åsikter.... men det är ofta de andra som får uppmärksamheten....

Jag hoppas också att tjejen gör revolt, tycker så synd om han. Han loggade ut från msn igår och har stängt av mobilen. Tog bort ett hjärta han hade som tilläggskommentar på msn gjorde han också. Jag får inte tag på han idag. Jag tror inte att han gjort något dumt, men jag är fortfarande orolig för hur det är med honom. Han har många kompisar, som han haft längre än mig med, men det är sällan han pratar med killkompisarna om kärlek och sånt, så jag vet inte om han pratar med någon annan om detta nu.

Hans föräldrar är de bästa föräldrarna man kan ha, de skämmer bort honom lite men annars så är de vänliga, underbara och beskyddande ut i fingerspetsarna, han har en äldre syster som också är adopterad och de brukar kunna prata med varandra trots att det är lite åldersskillnad mellan dem. Jag ska försöka få tag på han så får vi se när han svarar. :(

Fast det där är väl väldigt förenklat? Att AKF:s medlemmar (för jag antar att det är AKF du tänker på?) mått dåligt under uppväxten. Det som kännetecknar AKF är väl kritiken mot internationella adoptioner som många har. Naturligtvis har inte alla mått dåligt, man måste inte ha mått dåligt för att vara kritisk.

Känner igen det där, är också adopterad, blivit kallad neger mycket...även än idag och jag är närmare 30.

ett ex jag jag hade tog det slut med pga att hans mamma inte ville att han skulle ha någon "negerhora"

Ett annat ex var det bättre med men när pappan blev full kom det en del fula kommentarer.

Även sons pappa har kallat mig neger och att jag skall "åka hem", smart när han har en halvindisk son. Idag bor han ihop med en utlänsk mörkhyad tjeje han fått barn med samt hennes barn, hur tänkte han där?

Så visst finns det många idioter.

Alltså det finns så otroligt många elaka människor... usch jag blir så himla ledsen när jag läser allt som kommer fram i inläggen!

Jag är själv inte adopterad utan s.k. "helsvensk", och hade aldrig tänkt på hur otroligt obetänksamma många är när det kommer till det ytliga förrän jag fick ta del av min pojkväns vardag. Han är adopterad från Colombia och jag tycker inte att det syns särskilt mycket av hans utseende. Kanske för att jag är van vid hans utseende och aldrig har brytt mig det minsta om att han skulle vara mörkare än mig... jag vet inte.... Det enda är att JAG kan känna mig fult blekvit i jämförelse med hans underbart fina olivfärgade hud. :) Men jag blir chockad vad han får höra för kommentarer. Han har blivit kallad "black american" (trots att han inte har det minsta afro-amerikanska ursprunget i sig) och folk börjar prata spanska med honom på bussen, osv... Och vad folk är nyfikna på huruvida han är adopterad eller inte!? Vi var på middag tillsammans med några av mina föräldrars vänner som han aldrig träffat förut. Helt plötsligt häver mannen ur sig en massa direkta frågor till min pojkvän som handlar om att han är adopterad! Alltså, vad tänker människan med... Tro lagom att min pojkvän blev paff när han fick frågan runt middagsbordet. Mannen i sällskapet ifrågasatte varför min pojkvän inte velat "söka upp sitt ursprung" iom att han kanske skulle "ångra sig" när han blir äldre!! Helt sjukt att bara häva ur sig en massa saker som man som utomstående inte har rätt till att konfrontera enligt min mening... Min pojkvän tycker att det är skitjobbigt att det koncentreras så mycket på hans "ursprung" istället för vem han är som person idag.

Hoppas att din vän endera blir accepterad i familjen eller lämnar tjejen och blir tillsammans med någon som älskar honom för den han är och att han inte behöver bli kritiserad för att han ser "annorunda" ut... det är ju helt sinnessjukt att man ska behöva vara med om detta år 2009!