irriterad!

Det här är ju helt sjukt. Är det verkligen Sverige 2009 som ni beskriver? Det är ju helt sjukt att föräldrar ska bry sig om hudfärgen hos en pojk eller flickvän till sitt barn. Vad är det för rasistland vi bor i egentligen? Men vet ju eg att det är såhär. Har en god vän som är mulatt, så hilma snygg kille som fått stöta på så mycket rasism. Man undrar ju ibland om det bara har att göra med att killarna är avis då han ser ut som en modell.... hm... Sen kan man ju råka ut för mycket jobbigt även om man är helsvensk. Min helsvenska lillasyster blev mobbad i skolan, mådde urdåligt i jättemånga år. Elaka människor finns ju överallt tyvärr...

Tahleya: Hoppas iaf att du fått tag i din vän nu och att han får det stöd han behöver av er som står honom nära. Håller tummarna för att flickvännen gjorde revolt också!!!!! Länge leve kärleken!!!

jo, klart jag fått kommentarer, många många gånger men det beror också på hur man VÄLJER att tolka vissa saker. En del adopterade tar åt sig av precis ALLT, om någon tittar på en te x så behöver det inte vara så att det är för att man är adopterad och att det är på ett negativt sätt utan det kan vara för att de tycker det är vackert och fint att sticka ut med svart hår, brun hud, sneda ögon osv. Och sedan frågor, 99% av frågorna jag fått har varit nyfikna frågor om min bakgrund eller mitt utseende och jag har svarat utifrån det. Oftast handlar ju frågorna om nyfikenhet och behöver inte alltid vara av ondo. Om någon inte tycker om mig så utgår jag ifrån att det är för att de inte gillar mig som person inte för att jag är adopterad. Jag är uppvuxen i Stockholm och senare strax utanför Göteborg.

Hej hej, jag kan skriva hur det har gått hittills.

Min kompis, stängde av telefonen och använde nte datorn på flera dagar, till slut så hade han satt på mobilen och då skickade jag iväg ett sms. Han svarade och sa att han mådde sådär, men att det gick fint och att han hade åkt bort ett tag för att det var lättare så.

Nu är han tillbaka i samma stad som henne, hennes föräldrar har tagit privilegium ifrån henne såsom, hon får inte titta på tv, de har tagit hennes dator och hon har utegångsförbud, sålänge hon inte ska till något speciellt som skolan eller kyrkan.

Min kompis sa att han var glad för att kärleken är besvarad men ledsen för att de inte får träffas. Hon hade tydligen stått upp för honom och bråkat emot, men ju mer hon sa ifrån desto mer saker hade de tagit av henne. Sålänge hon bor hemma kan de tydligen göra så.

Skulle hon flytta därifrån så skulle det väl bli ramaskri från föräldrarna, men samtidigt så vill hon fortsätta bo hemma och min kompis vill egentligen inte orsaka osämja mellan henne och henne föräldrar.

Så sedan de blev tillsammans och jag skrev denna tråd, så har de inte pratat med varandra. Inte ens på sms eller genom att ringa. Den enda kontakt de haft har varit genom hennes bror.

Just ja, min kompis har erbjudit sig åtskilliga gånger till hennes föräldrar att sitta och prata med dem och reda ut vad det kan vara för problem. Men de har vägrat.

Va hemskt!!!! Och detta är alltså bara pga att han är adopterad. Skrämmande.... Hoppas din kompis orkar gå vidare.

Tillägg.....men självklart förstår jag ts att om man känt som man gör och mött mycket rasism och människor som faktiskt är elaka och säger saker av elakhet klart man tar åt sig och mår dåligt. Jag vill inte förringa någon deras känslor för det är ju deras sanning och upplevelser, jag har mina och de är ju min referensram. Men de flesta adopterade mår faktiskt bra och har som tur är inte upplevt det som ts vän.

Sådär en liten uppdatering till, jag pratade med han idag och min kompis hade knackat på och bett om att få prata med pappan i familjen. Sedan hade de pratat och lärt känna varandra mer. Pappan sa att han värnade om hans dotters oskuld och sålänge hon inte har sex innan hon gifter sig så ser han inget fel i det. Hon har förlorat oskulden för år sedan och varit med många efter det, men det upplyste min kompis aldrig hennes far om utan lovave att han inte skulle påverka hennes värderingar om sex, eller tvinga henne till något. Så han var glad idag och allt verkar gå fint.

Men det jag kan förstå att de som är adopterade tycker är jobbigt är just dessa "nyfikna" frågor om deras ursprung... det är ju inte en fråga, två frågor utan kan komma frågor hela livet... En sak är kanske om man gör ett aktivt val i livet, typ flyttar utomlands och folk frågar varifrån man kommer eller varför man flyttat utomlands, men de som är adopterade har aldrig gjort valet att komma till ett annat land och betraktas som annorlunda. Jag känner jättemycket sympati med de som är adopterade och får utstå folks jobbiga nyfikenhet.

Jag har varit där han är nu - en av de finaste killar jag någonsin dejtat/gått ut med sade en av våra första träffar, n ä m n alödrig för min pappa att du är adopterad.
Naturligtvis fungerade detta inte, men än idag kan jag trots att jag är lyckligt gift med min man undra hur det kunde blivit...
Har av mer än en anledning tyvärr svårt för just detta med utlandsadoption, pga annat i mitt liv o. detta.

Känner igen mig, trots att mitt ursprung inte är samma som ditt.