Thaleya

Äldre 2 Sep 21:22

66 svar

irriterad!

Nu får det fan vara nog!
Jag har en kompis, en kille på 22 år ifrån Sydkorea. Han kom till Sverige innan han fyllt ett år, han vet inte mycket om sina biologiska föräldrar och vad han vet pratar han inte om. Han har alltid mått dåligt över att han har dåligt självförtroende, hatar sina asiatiska drag, han har alltid varit populär men mått dåligt. Han har fått enstaka elaka kommentarer då och då och många kallar honom kines fast han inte är från Kina. Han hatar allt som har med att han är adopterad att göra och tror att om han hade fötts som svensk så skulle han vara mycket snyggare och ha mycket lättare för sig.

Hursomhelst så dejtade han en tjej förut som var extremt religiös eller iaf hennes familj, hon var jehovas vittne. Hennes föräldrar fick panik när de fick reda på att hon dejtade en asiat. De gick efter en jäkla massa tumult med på att de fick dejta om han blev jehovas. Deras förhållande höll dock inte mer än två år då hon var otrogen.

Nu har han träffat en annan tjej som han gillar, en kristen luthersk tjej som har politiker föräldrar. Han har pratat om hur kär han är i henne i ungefär ett halvår och tjatat sönder mina öron om hur snygg och underbar hon är. I förrgår så blev de ett par och han var överlycklig. Men idag så har tydligen hennes föräldrar "fått reda" på att de är tillsammans och de tänker inte tillåta detta. Vad är problemet undrar jag? Det är en fin snäll kille, uppfostrad som vilken annan svensk som helst, döpt konfirmerad, smart och kärleksfull. Men nej han har snea ögon och brunare hy, så då är det helt enkelt inte acceptabelt längre! Jag blir så jävla förbannad, den här killen har mått dåligt hela sin uppväxt över sitt ursprung och dessa händelser späder bara på det.

Förlåt för det långa inlägget jag blev så jäkla arg nu, vem vet vad han tar sig till nu. Han mår alltid så extremt dåligt när kärlekshistorier går fel och han har hamnat på psyket tidigare för det. Jag tror inte han klarar av mycket mer av detta.

mammamys06

Äldre 1 Oct 09:07

#31

tankar2009 skrev 2009-09-30 20:47:44 följande:

Men det jag kan förstå att de som är adopterade tycker är jobbigt är just dessa "nyfikna" frågor om deras ursprung... det är ju inte en fråga, två frågor utan kan komma frågor hela livet... En sak är kanske om man gör ett aktivt val i livet, typ flyttar utomlands och folk frågar varifrån man kommer eller varför man flyttat utomlands, men de som är adopterade har aldrig gjort valet att komma till ett annat land och betraktas som annorlunda. Jag känner jättemycket sympati med de som är adopterade och får utstå folks jobbiga nyfikenhet.

Usch, du får det att låta som om att det är så synd om oss adopterade och att vi skulle vara offer för något hemskt...Alla adoptioner är från början en tragedi eftersom man blir övergiven och bortlämnad ja. MEN! Adoption i sig är något positivt, kärleksfullt och handlar om en egoistisk längtan efter ett barn. Mer efterlängtade barn får man leta efter. För de flesta adopterade känner det så. Och jag och många med mig som är adopterade ser inte på oss själva som du beskriver ovan. Du behöver absolut inte känna någon sympati för mig i alla fall, bespar mig gärna det

Då kan man ju på samma sätt säga till alla kvinnor att nämen fy vad hemskt att du blev kvinna med alla sexuella trakasserier som finns, ni jobbar för mindre lön än män som utför samma arbetsuppgifter och som har samma utbildning och titel...eller barn med glasögon, stackars dig, hur kunde dina föräldrar som har glasögon båda två sätta dig till världen när det med stor sannolikhet går i arv och utsätter dig för en stor risk att bli kallad glasögonorm i skolan......

Känn i så fall sympati för de som verkligen mår dåligt utifrån att de är individer som råkat illa ut av olika slag, utsatta för orättvisor oavsett om du är invandrare, adopterad, kvinna man, har något handikapp eller likande, alla orättvisor är fel och självklart ska man sträva efter att behandla varandra värdigt utifrån de är!

Victor född september -06, Alice bf annandag jul 2009

morgonsolan

Äldre 1 Oct 09:32

#32

Men, då hade ju pappans ovilja till dotterns relation med killen inte så mycket att göra med att han var adopterad...väl? Jag menar.. Vilken oadopterad kille som helst skulle ju kunna ha sex med dottern? Tycker också att det låter skumt alltihop.. att "värna om dotterns oskuld", lever vi på 2000-talet eller på 1800-talet? Kanske är just den här pappan som har svårt att förstå att hans dotter håller på att bli en kvinna helt enkelt..

Thaleya skrev 2009-09-16 00:44:42 följande:

Sådär en liten uppdatering till, jag pratade med han idag och min kompis hade knackat på och bett om att få prata med pappan i familjen. Sedan hade de pratat och lärt känna varandra mer. Pappan sa att han värnade om hans dotters oskuld och sålänge hon inte har sex innan hon gifter sig så ser han inget fel i det. Hon har förlorat oskulden för år sedan och varit med många efter det, men det upplyste min kompis aldrig hennes far om utan lovave att han inte skulle påverka hennes värderingar om sex, eller tvinga henne till något. Så han var glad idag och allt verkar gå fint.

strandsnäcka

Äldre 1 Oct 10:10

#33

Jag tror inte att det är sant när jag läser den här tråden. Familjen du beskriver verkar ju leva enligt medeltida värderingar. Problemet är inte att din kompis är adopterad utan att han råkat möta människor som är extremt avvikande. Jag hoppas innerligt att han kan hjälpa sin flickvän att lyckas bryta sig loss ur föräldrarnas grepp. Att straffa henne genom att skära av all kontakt med yttervärlden låter som ren hjärntvätt i mina öron. Mitt råd skulle vara att din kompis och hans flickvän tar kontakt med någon utomstående vuxen, kanske en lärare som de litar på eller en kurator, och får tillfälle att prata av sig. Det här känns som alltför tunga saker att gå och bära på som ung människa. Modigt och stort av din kompis att prata med flickans pappa.

mammamys06

Äldre 1 Oct 10:13

#34

strandsnäcka skrev 2009-10-01 10:10:15 följande:

Jag tror inte att det är sant när jag läser den här tråden. Familjen du beskriver verkar ju leva enligt medeltida värderingar. Problemet är inte att din kompis är adopterad utan att han råkat möta människor som är extremt avvikande. Jag hoppas innerligt att han kan hjälpa sin flickvän att lyckas bryta sig loss ur föräldrarnas grepp. Att straffa henne genom att skära av all kontakt med yttervärlden låter som ren hjärntvätt i mina öron. Mitt råd skulle vara att din kompis och hans flickvän tar kontakt med någon utomstående vuxen, kanske en lärare som de litar på eller en kurator, och får tillfälle att prata av sig. Det här känns som alltför tunga saker att gå och bära på som ung människa. Modigt och stort av din kompis att prata med flickans pappa.

Håller med, det här grundar sig inte i att han är adopterad utan i andra saker..

Victor född september -06, Alice bf annandag jul 2009

Smulan1973

Äldre 1 Oct 13:04

#35

mammamys06 skrev 2009-10-01 09:07:03 följande:

Usch, du får det att låta som om att det är så synd om oss adopterade och att vi skulle vara offer för något hemskt...Alla adoptioner är från början en tragedi eftersom man blir övergiven och bortlämnad ja. MEN! Adoption i sig är något positivt, kärleksfullt och handlar om en egoistisk längtan efter ett barn. Mer efterlängtade barn får man leta efter. För de flesta adopterade känner det så. Och jag och många med mig som är adopterade ser inte på oss själva som du beskriver ovan. Du behöver absolut inte känna någon sympati för mig i alla fall, bespar mig gärna det Då kan man ju på samma sätt säga till alla kvinnor att nämen fy vad hemskt att du blev kvinna med alla sexuella trakasserier som finns, ni jobbar för mindre lön än män som utför samma arbetsuppgifter och som har samma utbildning och titel...eller barn med glasögon, stackars dig, hur kunde dina föräldrar som har glasögon båda två sätta dig till världen när det med stor sannolikhet går i arv och utsätter dig för en stor risk att bli kallad glasögonorm i skolan......Känn i så fall sympati för de som verkligen mår dåligt utifrån att de är individer som råkat illa ut av olika slag, utsatta för orättvisor oavsett om du är invandrare, adopterad, kvinna man, har något handikapp eller likande, alla orättvisor är fel och självklart ska man sträva efter att behandla varandra värdigt utifrån de är!

Håller med. Bra skrivet.

tankar2009

Äldre 1 Oct 13:44

#36

mammamys06 skrev 2009-10-01 09:07:03 följande:

Känn i så fall sympati för de som verkligen mår dåligt utifrån att de är individer som råkat illa ut av olika slag, utsatta för orättvisor oavsett om du är invandrare, adopterad, kvinna man, har något handikapp eller likande, alla orättvisor är fel och självklart ska man sträva efter att behandla varandra värdigt utifrån de är!

Jamen det är ju precis det jag gör! ...och eftersom denna tråd handlar om just adopterade så känner jag sympati med de som är adopterade och som mår dåligt av den anledning som jag skrev.

tankar2009

Äldre 1 Oct 13:48

#37

mammamys06 skrev 2009-10-01 09:07:03 följande:

Adoption i sig är något positivt, kärleksfullt och handlar om en egoistisk längtan efter ett barn. Mer efterlängtade barn får man leta efter. För de flesta adopterade känner det så.

Ja, man skulle ju tycka och tro att det var så. Tyvärr finns det undantag och det är enbart det som jag har erfarenhet från.

Men jag redigerar mitt tidigare inlägg och skriver istället att jag känner sympati med de som är adopterade och mår dåligt!

Thaleya

Äldre 1 Oct 14:57

#38

morgonsolan skrev 2009-10-01 09:32:12 följande:

Men, då hade ju pappans ovilja till dotterns relation med killen inte så mycket att göra med att han var adopterad...väl? Jag menar.. Vilken oadopterad kille som helst skulle ju kunna ha sex med dottern? Tycker också att det låter skumt alltihop.. att "värna om dotterns oskuld", lever vi på 2000-talet eller på 1800-talet? Kanske är just den här pappan som har svårt att förstå att hans dotter håller på att bli en kvinna helt enkelt..

Jag vet inte om det var enbart rädslan för att de ska ha sex eller om det var både det och att han var asiat som var problemet. Och jaa det låter verkligen som att familjen platsar på 1800-talet. Men nu finns de här idag. Sonen har också en flickvän men han får ha sex hur mycket han vill. Jag tror föräldrarna såg han som en nagel i ögat pågrund av hans hudfärg och att de absolut drog gränsen vid tanken på att de kunde ha sex ihop.

Föräldrarna är politiker och väldigt familjära. De spenderar stor tid i kyrkan och nu i två veckor så ska de ha någon stor sammankomst så min kompis och hon kommer inte att kunna träffas. Däremot så är det lugnt att de umgås senare.

Min kompis söker sig till religiösa tjejer känns det som, han tycker de är snälla, oskuldsfulla och har en tro på något. Även om han själv inte tror på gud, så är han väl insatt i många religioner. Hans förra flickvän var ju jehovas vittne, och hon fick inte ha sex, dricka alkohol eller ens dejta honom i början heller. Jag fattar inte vart han hittar dessa stolpskott.

Thaleya

Äldre 1 Oct 15:00

#39

morgonsolan skrev 2009-10-01 09:32:12 följande:

Men, då hade ju pappans ovilja till dotterns relation med killen inte så mycket att göra med att han var adopterad...väl? Jag menar.. Vilken oadopterad kille som helst skulle ju kunna ha sex med dottern? Tycker också att det låter skumt alltihop.. att "värna om dotterns oskuld", lever vi på 2000-talet eller på 1800-talet? Kanske är just den här pappan som har svårt att förstå att hans dotter håller på att bli en kvinna helt enkelt..

Nja alltså tjejen har haft pojkvänner tidigare som varit vita, och dessa har pappan aldrig sagt något om eller haft ett sexprat med.

Jag antar att han drog förutfattade meningar och tänkte att min kompis kom med andra tankesätt, värderingar och kultur syn och kanske skulle påverka henne eller något.

Thaleya

Äldre 1 Oct 15:06

#40

strandsnäcka skrev 2009-10-01 10:10:15 följande:

Jag tror inte att det är sant när jag läser den här tråden. Familjen du beskriver verkar ju leva enligt medeltida värderingar. Problemet är inte att din kompis är adopterad utan att han råkat möta människor som är extremt avvikande. Jag hoppas innerligt att han kan hjälpa sin flickvän att lyckas bryta sig loss ur föräldrarnas grepp. Att straffa henne genom att skära av all kontakt med yttervärlden låter som ren hjärntvätt i mina öron. Mitt råd skulle vara att din kompis och hans flickvän tar kontakt med någon utomstående vuxen, kanske en lärare som de litar på eller en kurator, och får tillfälle att prata av sig. Det här känns som alltför tunga saker att gå och bära på som ung människa. Modigt och stort av din kompis att prata med flickans pappa.

Joo Problemet enligt dem är annan kultur och sex innan äktenskap möjligtvis. Och jaa problemet är att familjen är avvikande. Jag tror dock att de kommer att avskärma sig när de börjar flytta hemifrån. Jag tror inte min kompis vill gå till kurator, han har gått till bup, pysiatorer, terapi och blivit intaget på psyket som ung, han är inte dåligt inställd till dem, men han vet redan va de säger.

Jo det var mycket modigt av han att prata med dem, och jag tror att det kommer att bli bättre nu. Jag är också chockad att någon kan ha sådana värderingar om sex 2009.

irriterad!

INNEHÅLL