• Anonym (vetin­te)
    Äldre 3 Sep 12:38
    10080 visningar
    20 svar
    20
    10080

    ett barn till efter förlossningsdepression?

    vi blev föräldrar för ett år sedan till en underbar dotter. tyvärr drabbades jag av en depression med mycket ångest i samband med att jag blev mamma; vågade inte vara ensam med henne pga så stark ångest samt hemska tankar om att jag skulle skada henne eller mej. fruktansvärt....men jag fick hjälp! både terapi samt medicin , och efter 8 månader började jag må bättre.
    vi var först helt inställda på att inte ha fler barn, men nu har vi börjat fantisera om ett syskon till vår flicka. men jag är orolig för att historien upprepar sej! undrar därför om det finns nån som gått med om samma sak som jag och som ändå vågat skaffa ett barn till? hur gick det? jag hoppas på svar!

  • Svar på tråden ett barn till efter förlossningsdepression?
  • Anonym
    Äldre 3 Sep 13:50
    #1

    Jag har varit med om samma sak o är nu gravid igen bf dec

  • Anonym (vetin­te) Trådstartaren
    Äldre 3 Sep 18:00
    #2

    hur känner du dej? är du nervös att det ska bli som förra gången?

  • Anonym
    Äldre 3 Sep 21:53
    #3

    Jag fick också en djup förlossningsdepression med mitt första barn med mycket ångest. Nu har jag nyligen fått mitt andra barn och det har gått bra! Jag väntade dock ganska länge med att skaffa syskon till mitt första. Jag kände att det var skönt att förbereda sig på att det kunde bli likadant och kolla upp/fundera över hur jag i så fall skulle söka hjälp. Det är en stor omställning att få två barn, och mycket jobbigare! Men när det gäller bebisen har jag inga problem och ingen ångest. Jag har haft samtalsstöd innan förlossningen och även efter, kan rekommenderas.

  • Äldre 5 Sep 19:16
    #4

    En till som också fick förlossningsdepression. Har också börjat tänka smått på att "göra" ett till barn, ett syskon. Men jag vet inte om jag vågar heller, risken är väl 50/50 att drabbas igen?


  • Anonym (vetin­te) Trådstartaren
    Äldre 6 Sep 11:11
    #5
    Yohanna1985 skrev 2009-09-05 19:16:33 följande:
    En till som också fick förlossningsdepression. Har också börjat tänka smått på att "göra" ett till barn, ett syskon. Men jag vet inte om jag vågar heller, risken är väl 50/50 att drabbas igen?
    ja, jag tror risken är där nånstans...längtan efter en liten till är dock jättestark för mej. när väl kärleken slog till o jag började älska min dotter så blev den känslan så stark att den överskuggar allt! kanske det ändå är värt att må jättedåligt en tid , man vet ju hur man mår efteråt liksom...?
  • Äldre 6 Sep 21:27
    #6
    Anonym (vetinte) skrev 2009-09-06 11:11:45 följande:
    ja, jag tror risken är där nånstans...längtan efter en liten till är dock jättestark för mej. när väl kärleken slog till o jag började älska min dotter så blev den känslan så stark att den överskuggar allt! kanske det ändå är värt att må jättedåligt en tid , man vet ju hur man mår efteråt liksom...?
    Ja man har ju facit i handen andra gången. Man vet ju att helvetet inte varar för evigt. och visst är det värt det. Det finns ju medicin och samtalskontakt. förhoppningen är att samtalskontakt skulle hjälpa nästa gång. Tror min depp berodde mycket på den traumatiska förlossningen som slutade med akutsnitt och den stora omställningen det faktiskt är att bli förälder. (plus att min mamma fick en stroke samtidigt och min hund sen 10 år dog och sonen föddes med blåsljud på hjärtat)

    Så jag hoppas verkligen att nästa gång blir som jag vill.. ingen skulle bli gladare än jag då För visst längtar man efter ett syskon, det kan jag inte förneka..
  • Anonym (En till)
    Äldre 8 Sep 20:17
    #7

    Oh vad skönt att det är andra har varit om samma situation som jag. Med mitt första barn fick allvarlig förlossnings depression med ångest och exakt samma tankar som du, ts. Jag är gravid och ska få barn om ca fem veckor. Är så orolig för att få depression igen. Men har stöd genom samtal innan och efter förlossningen.
    Är jätterädd men det kommer nog bra.

    Äter ni antidepressiva?

  • Anonym (2 barn)
    Äldre 8 Sep 20:21
    #8

    Här är en till, fick förlossningsdepression med båda barnen.
    Med första barnet insåg ingen att det var en förlossningsdepression förrän det gick så pass långt att jag försökte ta mitt liv. Andra upptäckte jag själv att jag inte mådde bra och fick antidepressiva med en gång.
    Trots dessa odds så funderar vi på en till.
    Vet inte alls hur det kommer gå.
    Förhoppningsvis får man kanske hjälp med en gång istället för att det ska gå ett tag. Men frågan är fortfarande om det är värt det...

  • Äldre 9 Sep 07:41
    #9
    Anonym (2 barn) skrev 2009-09-08 20:21:56 följande:
    Här är en till, fick förlossningsdepression med båda barnen.Med första barnet insåg ingen att det var en förlossningsdepression förrän det gick så pass långt att jag försökte ta mitt liv. Andra upptäckte jag själv att jag inte mådde bra och fick antidepressiva med en gång.Trots dessa odds så funderar vi på en till.Vet inte alls hur det kommer gå. Förhoppningsvis får man kanske hjälp med en gång istället för att det ska gå ett tag. Men frågan är fortfarande om det är värt det...
    Vad tufft av dig att tillochmed vilja ha en tredje!! Starkt!
    OM vi vågar oss på ett syskon, vilket vi säkert gör så tror jag att jag ska börja äta antidepp redan dagen efter förlossningen, jag vågar inte riskera att må så otriligt dåligt igen och ligga med ångest och inte ens kunna sova än mindre le. Tror inte att mitt psyke klarar av det, fast man klarar väl mer än vad man tror..?
    Fick du antidepp första gången också?
    Jag hörde om nån eller några som sa att första gången hade antidepp hjälpt dom, men andra gången var dom tvugna att ha en annan antidepp medicin för den första inte tog som den skulle plus att dom var tvugna att käka en högre dos. ja lite luddigt kanske. men jag hoppas att du förstår.
    Blir ju ännu oroligare av att höra det, jag åt sertralin och dom hjälpte verkligen DIREKT, så det är ju min plan vi en ny förlossning..
  • UpsyDa­isy
    Äldre 9 Sep 07:45
    #10

    Hej, jag hade förlossningsdepression med min dotter...och är lite i samma situation som du, vill gärna ha ett syskon till henne. Men jag är verkligen LIVRÄDD för att drabbas igen! Vill absolut inte gå igenom samma sak som sist.

    Åh andra sidan nu när jag genomgått en förlossningsdepression så kan jag känna igen tecknena och jag vet mer om det och vet hur man bäst hanterar det hela. Sedan så är min livssituation helt annorlunda nu än när jag fick min dotter så det är inget som pekar mot att det kommer bli samma sak.

  • Anonym (2 barn)
    Äldre 9 Sep 08:13
    #11
    Yohanna1985 skrev 2009-09-09 07:41:56 följande:
    Vad tufft av dig att tillochmed vilja ha en tredje!! Starkt! OM vi vågar oss på ett syskon, vilket vi säkert gör så tror jag att jag ska börja äta antidepp redan dagen efter förlossningen, jag vågar inte riskera att må så otriligt dåligt igen och ligga med ångest och inte ens kunna sova än mindre le. Tror inte att mitt psyke klarar av det, fast man klarar väl mer än vad man tror..? Fick du antidepp första gången också? Jag hörde om nån eller några som sa att första gången hade antidepp hjälpt dom, men andra gången var dom tvugna att ha en annan antidepp medicin för den första inte tog som den skulle plus att dom var tvugna att käka en högre dos. ja lite luddigt kanske. men jag hoppas att du förstår. Blir ju ännu oroligare av att höra det, jag åt sertralin och dom hjälpte verkligen DIREKT, så det är ju min plan vi en ny förlossning..
    Det stämmer att jag fick antidepp första gången, fick samtal med en gång. Har ätit två olika antidepressiva och båda fungerade bra. Kommer inte ihåg vad den senaste hette. Men den senaste var i alla fall samma styrka som första eftersom jag fick hjälp ganska tidigt. Behövde aldrig gå för långt. Det jag gjorde fel var att inte berätta för BM vid andra barnet att jag haft en förlossningsdepression med första. Hade säkert fått hjälp direkt annars. Första förlossningen slutade med akutsnitt efter 40 timmar. Var väl därför jag fick depressionen eftersom det var så traumatiskt. Andra tog 3 timmar. Var väl chocken att det gick så fort och dessutom utan bedövning som gjorde att jag började må dåligt igen.
    Trodde inte jag kunde föda på naturlig väg utan förväntade mig ett akutsnitt igen.

    Tror andra var lindrigare eftersom jag sov när bebisen sov. Det gjorde jag inte med första. Det är ett tips som ni absolut ska ta åt er, att leka duktig och göra annat när bebisen sover hjälper inte.
  • Äldre 9 Sep 13:37
    #12

    Jag har fått det med mina tre och nu är fjärde på väg.

    Jag har dock tät kontakt med BM och även berättade allt vid inskrivningen så hjälp och stöd kommer jag få redan ifrån början och inte när man är där nere på botten och harvar sig fram.

    Blir du gravid igen så berätta det för din BM så blir du troligtvis en remiss till spec. mödrarvården. Tveka inte och nu vet du ju att det som sagt var inte varar för evigt utan det kommer ju ge med sig.

  • Anonym (vetin­te) Trådstartaren
    Äldre 9 Sep 19:29
    #13

    verkligen starkt av er som haft upprepade depressioner att våga föda igen, jag beundrar er! men viljan att ha barn är ju så stark...
    jag känner mej tryggare när jag sett att ni har vågat, hoppas att de andra som skriver här som överväger ännu ett barn också känner så. jag ska prata med vår bvc-sköterska redan nu, det var hon som hjälpte mej att söka hjälp denna gång. tror nog att jag ska klara av det, att våga ge vår dotter ett syskon!
    undrar hur ni känner nu, ni som varit med om depressionen o ångesten? känner ni er helt friska, eller får ni tillbaka de där känslorna igen ? jag mår oftast bra nu, men ibland får jag en svacka...tror dock att detta är nåt jag alltid levt med; har tidigare haft "vanliga"depressioner o ångest så jag känner igen det. vet ni om det är vanligare att få förlossningsdepression om man tidigare haft depressioner förresten?

  • Äldre 9 Sep 20:12
    #14

    Fikc det med första och med andra...men vill ändå ha en tredje!
    Skämt åsido - det är inte roligt med förlossningsdepression men det är inte säkert att det händer igen men det kan förstås hända igen.
    Det viktigaste som jag tycker att ni som är rädda ska tänka på:
    det finns hjälp att få - speciellt om det hänt första gången så vet ni ju nu hur det inte ska vara. ha en bra läkarkontakt och en medicinering till hands direkt efter förlossningen om det skulle behövas.
    OCH - man får ta vissa sömntabletter, lugnande samt antidepressiva trots att man ammar. De mediciner som psykiatrin skriver ut är testade. Jag har haft alla tre båda gångerna och aldrig märkt några som helst symtom på barnen.
    Den här gången fick jag snabbare hjälp och fick därmed också uppleva hur underbart det är att bli mamma!
    Så....hang in, var beredda och våga hoppa!

  • Anonym (2 barn)
    Äldre 9 Sep 20:19
    #15

    Anonym (vetinte) skrev 2009-09-09 19:29:36 följande:


    verkligen starkt av er som haft upprepade depressioner att våga föda igen, jag beundrar er! men viljan att ha barn är ju så stark... jag känner mej tryggare när jag sett att ni har vågat, hoppas att de andra som skriver här som överväger ännu ett barn också känner så. jag ska prata med vår bvc-sköterska redan nu, det var hon som hjälpte mej att söka hjälp denna gång. tror nog att jag ska klara av det, att våga ge vår dotter ett syskon! undrar hur ni känner nu, ni som varit med om depressionen o ångesten? känner ni er helt friska, eller får ni tillbaka de där känslorna igen ? jag mår oftast bra nu, men ibland får jag en svacka...tror dock att detta är nåt jag alltid levt med; har tidigare haft "vanliga"depressioner o ångest så jag känner igen det. vet ni om det är vanligare att få förlossningsdepression om man tidigare haft depressioner förresten?
    Jag har inte märkt något denna gång men efter första hade jag svackor då jag bara ville dra något gammalt över mig trots medicinering. Men hade ju haft depressionen 1½ år också. Just att äntligen få börja känna sig som en riktig mamma som älskar sitt barn oavsett. Var jobbigt men det gick över efter ett tag.

    Vet inte om det är vanligare bara för att man haft depressioner tidigare men det kan mycket väl stämma.
  • Anonym
    Äldre 9 Sep 20:29
    #16

    jag fick en förlossnings depp då jag fick mitt första barn. jag väntar nu 4e barnet och med dom andra barnen har det gått jätte bra inte det minsta tillstymmelse till depprition

  • Äldre 10 Sep 08:16
    #17

    inlägg 13: om man har en känslighet för att få depression så är risken större att man också får problem vid en sådan stor omställning som det är både fysiskt och psykiskt att få barn - även om inte är första barnet.
    Sedan så tror jag också att det förstås är individuellt - precis som du så är inte ångest och depression tyvärr ngt nytt för mig men just den belastningen som förlossning och hormonchock innebär får mina egna försvar att nästan rämna - därför så är det bäst för mig att stå på en mellandos med antideppressiva samt gå i terapi.
    Idag mår jag super - har faktiskt aldrig mått så bra som jag gör nu och jag är väldigt glad att mina barn har gett mig den här möjligheten att bli en frisk och glad kvinna. Förstås så hade jag gärna velat få de här erfarenheterna på ett annat sätt men livet ville annat....

  • Äldre 10 Sep 20:06
    #18
    Anonym (2 barn) skrev 2009-09-09 08:13:21 följande:
    Det stämmer att jag fick antidepp första gången, fick samtal med en gång. Har ätit två olika antidepressiva och båda fungerade bra. Kommer inte ihåg vad den senaste hette. Men den senaste var i alla fall samma styrka som första eftersom jag fick hjälp ganska tidigt. Behövde aldrig gå för långt. Det jag gjorde fel var att inte berätta för BM vid andra barnet att jag haft en förlossningsdepression med första. Hade säkert fått hjälp direkt annars. Första förlossningen slutade med akutsnitt efter 40 timmar. Var väl därför jag fick depressionen eftersom det var så traumatiskt. Andra tog 3 timmar. Var väl chocken att det gick så fort och dessutom utan bedövning som gjorde att jag började må dåligt igen.Trodde inte jag kunde föda på naturlig väg utan förväntade mig ett akutsnitt igen. Tror andra var lindrigare eftersom jag sov när bebisen sov. Det gjorde jag inte med första. Det är ett tips som ni absolut ska ta åt er, att leka duktig och göra annat när bebisen sover hjälper inte.
    Okej okej.. nej att spela duktig funkar ju inte. Okej då kanske man inte berhöver oroa sig för att medicinen INTE kommer att ta, vilket känns skönt! :)
    Jag kommer att vara tydlig och berätta om min förlossningsdepp med BM, vill gärna ha samtalsstöd då jag upplevde förlossningen som otroligt traumatisk (fick diagnosen förlossningsdepp och post traumatisk stress) liksom dig fick jag akutsnitt efter många timmars förlossning. Jag var så övertygad om att jag skulle föda vaginalt och snabbt, trodde jag skulle dö på operationsbordet, det enda jag tänka var att det här var sista gången jag skulle se min sambo, och min son skulle jag aldrig träffa, luften gick ur mig helt. Sen fick jag ligga själv i ett mörkt rum på uppvaket i över 3 timmar, kom en läkare då och då och klämde på magen och pumpande i morfin.. snubblade verkligen på mållinjen, var öppen 8 cm när dom snittade, kände verkligen en bitterhet och besvikelse.

    Nästa förlossning vet jag att jag inte ska förvänta mig något, men jag vill iaf försöka att föda vaginalt om det går.

    Jag hoppas att jag sllipper depp nästa gång.. men men :)
    Guido skrev 2009-09-09 20:12:34 följande:
    Fikc det med första och med andra...men vill ändå ha en tredje! Skämt åsido - det är inte roligt med förlossningsdepression men det är inte säkert att det händer igen men det kan förstås hända igen. Det viktigaste som jag tycker att ni som är rädda ska tänka på:det finns hjälp att få - speciellt om det hänt första gången så vet ni ju nu hur det inte ska vara. ha en bra läkarkontakt och en medicinering till hands direkt efter förlossningen om det skulle behövas. OCH - man får ta vissa sömntabletter, lugnande samt antidepressiva trots att man ammar. De mediciner som psykiatrin skriver ut är testade. Jag har haft alla tre båda gångerna och aldrig märkt några som helst symtom på barnen.Den här gången fick jag snabbare hjälp och fick därmed också uppleva hur underbart det är att bli mamma!Så....hang in, var beredda och våga hoppa!
    våga hoppa var det va? :)jag ska våga hoppa.. nästa sommar förhoppningsvis, så jag har tid på mig att "vänja" mig vid tanken. Jag vill verkligen liksom du känna det här "perfekta" i början, glädjen att få barn! Kände glädje i något dygn innan depressionen röck tag i mig. Tror jag skrev en del med dig i vintras när jag mådde som sämst härligt med folk som peppar och försäkrar en om att man KOMMER bli bra när man är nere i hålet och inte ser nåt ljus!
  • Äldre 11 Sep 09:07
    #19

    yohanna! Precis - klart det kommer gå bra! och gör det inte det så går det att fixa ;)
    OCH alla ni som hör från bekanta att det är jobbigt att få barn så alla mår lite dåligt....det är stor skillnad på att få barn och ha det jobbigt och SAMTIDIGT ha en depression eller ångest eller vad man nu ska kalla det. Nu när jag är frisk så är det fortfarande lite småjobbigt med skrik, syskonkonflikter osv men det är en krusning när man mår bra i övrigt.

    Jag gick på AURORA-samtal och fick världens finaste förlossning - man kan faktiskt föda nästan utan smärta och det är inte för sent med bedövning, det är ofta struntsnack. EDA:n tog inte på mig så jag fick spinal den sista timmen (det kan man bara få om man är säker på att bebis är ute inom 1,5 timmar) Födde helt utan smärta och kände inte ens när huvudet skulle igenom. Var helt med i utdrivningen och krystade fram en stor pojke på 20 min.

    Lycka till alla!
    Kramar

  • Äldre 11 Sep 09:13
    #20

    nu har jag inte läst alla svar, men ville bara tipsa om att behålla samtalskontakten under nästkommande graviditet:) jag gjorde så och det hjälpte att träffa henne regelbundet och berätta alla hemliga tankar. ingen förlossningspsykos alls, jag var så mentalt förberedd så ja...ni fattar:) lycka till

Svar på tråden ett barn till efter förlossningsdepression?