Vad är "mer familj" ang bonusbarn?

...men du, jag bryr mig ju inte om barnet så varför skulle jag helt plötsligt börja göra det av det du skriver "barn märker sånt..."

So what för min del.

Vi åker inte på semester tillsammans, jag har bara 4 veckor och på de veckorna vill jag varken till High Chaparral eller Skara sommarland vilket jag var med på 2 år i rad men aldrig mer...
Jag fick stå för kalaset och pengarna för det som jag skulle få igen har jag inte sett röken av.

Hans barn - hans utgift.

Vårat barn - våran utgift.

Mina hästar - mina utgifter.

Vårt boende - våran utgift.

min bil - min utgift.

"Kompensera för han inte är accepterad av dig"

Tror du verkligen man köper en sparkcykel ifall det är det man försöker kompensera, tror du inte att vilken sund förälder som helst hade rekommenderat familjeterapi eller dragit sig ur förhållandet ifall de nu upplevde det så otroligt påfrestande och hatiskt som ni därute verkar tro hemma hos oss?

Varför gör ni min sambo till ett stackars offer om det inte kan vara synd om vuxna?

Problemet (är jag nu övertygad om) är att min sambo vill att jag ska fylla den plats mamman han flyttade ifrån hade, att jag ska älska och prioritera barnet som hon och han själv gör vilket aldrig komemr hända.

Om han ville ha en som hon kunde han lika gärna stannat eller hur men nu gjorde han inte det och får finna sig i att barnet har en mamma som han bor hos varannan vecka och han har en pappa som han är hos varannan vecka.

Det är deras barn till syvene och sist, huvudansvaret vilar på honom och jag hjälper till med det jag känner är rätt och allt sådant är plus för dem.

De får mycket hjälp men han vill ha mer, jag städar redan ,jag tvättar redan, jag läser redan läxa, jag läser redan gonattsagor, jag frågar hur dagen varit, jag lyssnar då han berättar saker, jag spelar spel, rättar då han gör fel och berömmer då han gör rätt, jag är vuxen och uppfostrad men jag känner ingenting för honom för det, jag prioriterar honom inte framför mig eller mitt barn för det och det är DET sambon vill med "mer familj", han vill att jag och han ska ligga på samma naturliga inställnig till engagemangsnivå när det kommer till hans barn sedan innan.
Men jag behöver tänka efter och fatta beslut på det jag gör, det kommer inte naturligt.

Och det kommer aldrig hända.

HAHAHAHAHA, jag skrattar RÄTT UT!!!

Där försvann all (?) vikt i det du skrivit för mig, du vet verkligen ingenting och har ingen rättighet att döma en människa du aldrig träffat.

Vem ÄR du som tror att du kan säga en sådan sak?????????

Jag vägrar inte att "bli familj" däremot har inte jag och sambon lika uppfattning vad det innebär.
Han vill att jag ska göra hans jobb mer än vad jag redan gör och jag ser i nte det som min uppgift och han villa tt jag ska länna en naturlig biologisk kärlek som föräldrar känner för sina barn och det gör jag inte av den enkla anledningen att jag inte är biologisk förälder.

Så om han är dålig på något så är det dålig sambo isåfall.

Tror du saknar förmåga att förstå att det finns olika innebörd i ordet "bry sig om"

Jag gör det "basförväntade" av mig som ligger i allas vuxnas ansvar men det är inte samma ska som att jag gör det för att jag bryr mig om honom på ett naturligt sätt utan just för att det förväntas av mig som vuxen, framförallt sambon.
Men det finns en gräns och jag kommer aldrig älska barnet som mitt biologiska eftersom han inte är det och således inte pioritera honom på det sätt en förälder gör.
Jag skulle aldrig kräva att min sambo skulle prioritera mina hästar framför hans barn, jag skulle aldrig kräva att min sambos ex skulle sätta mitt barn i första rum även ifall barnen är halvsyskon.

Barnet ÄR en ekonomisk belastning, dumheter att inte inse det.
Föräldrar betalar gladerligen men kom inte och kräv att andra ska stå för kalaset, eller vill du betala för mitt barn? Varsågod isåfall

Nej, helt riktigt, jag tänker inte semestra med dem FLER GÅNGER, du verkar missat att jag redan vart iväg med dem och det har inte fungerat.
Jag har fattat ett beslut grundat på erfarenhet och därmed mognad, hur har du fattat ditt beslut gällande att jag gör fel?

Inte tänker jobba för att tycka om?
Jag har känt barnet sedan han var fem så även där känns det lite som att jag vet lite bättre än du hur jag känner och tycker och självklart har jag gjort det jag kan och vi har fått det jag tycker är en sund relation men sambon vill ha mer vilket jag inte anser att han kan kräva då jag redan gör mycket vilket du också verkar valt bort att läsa.

Om du tar av dig dina kritiska glasögon så kanske vi kommer längre i diskussionen, du kommer ingenstans med påhitt och antaganden.

Jag har inte valt att leva med barnet, jag har valt min sambo och med honom kom barnet varannan vecka.
Precis som min sambo inte valt mina hästar, de hade inte med oss att göra öht i hans beslut, precis som hans barn inte var för mig utan snarare mer som hans mamma, hans politiska åsikter, hans bil, de fanns där men jag lade ingen vikt i det utan det var han jag flyttade ihop med. Att hans barn kommer varannan vecka är lika självklart som att hans tjatiga mamma ringer, ajg dumpar honom inte för det

Kan tala för mig:

Jag "lever" inte med styvbarnet, han är i mitt hus varannan vecka och mitt fokus ligger på det jag vill och anser är värt att lägga tiden på och det inkluderar inte andras barn, särskilt inte när jag både har eget barn och intressen som går lååååååångt före på listan.
Att barnet finns där är inte samma sak som att jag har någon fokus på det, det är inte för min skull ungen är där och han får säkert det han behöver av sina föräldrar, annars gör det ett dåligt jobb ur ungens synvinkel.

Men jag kan inte bry mig mindre tror jag

Man är inte sund som partner anser jag ifall man tror att man kan köra över sin partner.

Beklagar att du vant dig med att ett liv ska se ut så, själv har jag itne blivit avtrubbad och kommer heller inte bli det.

Tack för att du förstår, det finns många som vill läsa in sina egna bittra tankar i mina texter men du ser det för vad det är.

Vi har talat om familjeterapi och om vi kommer till skott kommer det bli skönt att få ur mig allt som gnager i mig, han ställer sig bara i försvar då jag talar om hans barn sedan innan som inte har med beröm och rosor att göra.
Han är osäker i sin föräldraroll och vet att han gör fel, därav "aggressionen" det kan jag nästintill lova.

Kan ju vara liiiiiiiiiiiiiiiiiiite svårt att "samarbeta" när den ena parten just inte gör det, eller hur?

Om han vill torka sig i arschlet med sina pengar så får han göra det.

Det är när den gemensamma delen av ekonomin blir drabbad av det som jag känner att det inte är rättvist, med all rätt.

Finns egentligen inget att diskutera när det kommer till den punkten.

Måste vara jobbigt den dagen du börjar förstå saker och ting och när världen blir större än den lilla lilla tunnel du kikar ut genom idag.

Du fattar verkligen ingenting och jag önskar dig lycka till med allt, det lär du behöva ifall inte omvärlden redan har överseende med dina uppenbara begränsningar.

Håll dig till det du tar upp så blir det inte så snurrigt för dig.

Själv kommer jag ignorera dina inlägg hädanefter då jag känner att en stum inte ska försöka ta sig ton.