Vapenlek

Har absolut inget emot det, särskilt inte när barnen tar till pinnar och liknande och leker med.
Jag hade nog inte köpt vapenleksaker till barnen, men att använda andra saker tycker jag är helt ok.
Varför? Jo för att jag anser att det är en lek helt enkelt

Jga håller med att det bara är lek men kanske kan personalen hjälpa till att utveckla den på något sätt som gör att man kommer ifrån "döda-pratet".

När jag var liten lekte vi "V". Vi hjärntvättade varann och skör varann, men det var som sagt bara en lek.

Den frågan som kan ställa sig är vad barnen ser som de måste bearbeta genom leken. Kanske ser de sådana barnprogram.
När ens barn kommer ut på förskolan får man räkna med att de påverkas av barnen där, deras lekar osv.
Det handlar i grund och botten om att ge barnen vettiga värderingar som de bär med sig i livet.
De barn som leker dessa lekar (vilket nästan alla gör någon gång i livet) blir ju inte per automatik våldsamma i sin läggning.

Min son får inte häller leka vapenlekar. Under hans 3 kalas när han fyllt år har vi alltid påpekat att inga som hällst leksaksvapen är välkomna till oss. Även om han skulle få det så får han inte leka med det.

att genom sin lek bearbeta döden är en viktig del i barns utveckling. Oavsett om det sker genom "hemska" vapenlekar eller "gulliga" lekar där två chockrosa My Little Pony stångas lite lätt  tills någon dör....
Och att inte få leka dessa lekar utan hela tiden få veta hur förbjudet, tabu och fel det är tror jag har betydligt mer neagativ inverkan på barnen än att dom under uppseende och vägledning av vuxna i sin närvaro får bearbeta detta tuffa ämne genom sin lek.

Tack för era åsikter. Jo, klart att det är på lek det fattar ju jag med. Men det är själva skjuta ihjälet som jag inte klarar av. Att leka om döden på andra sätt, det är okej tycker jag. Att man dör i olyckor o sjukdomar, att dockor o djur dör osv, jättebra, det får mina barn leka hur mycket dom vill, därför att det är ett naturligt sätt att dö o den delen av döden tycker jag man absolut ska låta barnen få leka o bearbeta.
Men att mörda, är aldrig nånsin rätt varken i lek eller verklighet det är ju det jag reagerar så på. Varför ska de få leka att de har ihjäl varandra. Och varifrån kommer det i ett rent barnahjärta, att få för sig att ta en pinne o börja skjuta sina kompisar, jag blir rent rädd.
Om det ska handla om att ge barnen vettiga värderingar i livet, så fattar jag inte hur man ger dom det genom att låta dem leka att de tar livet av varandra.
Jag ser inte heller felet att förbjuda det för det ÄR JU INTE TILLÅTET i livet nånsin! Det är väl inte fel att lära barnen att man inte får döda nån annan?

Min pojke (2,5) började plötsligt prata om att han skulle mörda... "Jag ska mörda dig pappa", "Nu ska vi mörda mamma" osv. Det tyckte jag kändes lite obehagligt och tänkte att det kom från de större barnen på dagis... tills jag hörde hans farmor fnissande ropa "du MÖRDAR mig" när han busade med henne i soffan och anföll henne med pussar och kramar. Klart han inte såg något farligt i det - men andra föräldrar på förskolan kanske undrar.

De här filmerna, videospelen, leksakerna osv finns ju överallt. Inte minst i nyheter på tv och i tidningar. Det som är otäckt, obegripligt och som man är rädd för måste man ju bearbeta. Självklart kommer de aldrig att mörda någon på riktigt - eller kriga - men det är ju saker som de vet sker och som de påverkas av.

Själv brukade jag jaga min bästis med kökskniven och tvärt om... men vi var förståndiga nog att inte göra det så att någon vuxen såg - vi ville ju inte oroa någon

Nån mer åsikt?

Jag fattar fortfarande inte på vilket sätt det skulle vara bra för barn att leka såhär. Vad är det de bearbetar o hur? Nån som kan förklara?
Jag kan inte tycka det är rätt!!

Som nån sa, man får räkna med att sitt barn påverkas av förskolans lekar, o det är väl just därför som jag vill att de lekarna är bra!!
Kan inte se på vilket sätt det är utvecklande för barn att skjuta ihjäl varandra på lek.

De som tycker det är för att bearbeta saker de sett o upplevt, okej, men det finns ju en massa barn som faktiskt inte sett sånt o inte behöver bearbeta det, mina barn visste inte att man kunde skjuta ihjäl nån innan de fick lära sig det genom lekarna!

Och de barnen som BEHÖVER bearbeta såna saker, behöver man ju fånga upp i leken o försöka hjälpa dem med det i såna fall. Typ om mitt barn lekte att nån blev ihjälskjuten pga att en vän blivit det på riktigt, då skulle jag ju prata med barnet om det o förstå att det var nåt som satt o gnavde. Och bearbeta tillsammans, o inte genom att iscensätta det, det känns absurt.
Jag måste ha fattat helt fel gällande detta med det utvecklande i denna typ av lek.

Det är ett rätt svårt ämne du tar upp.
Jag har vänt och vridit på det själv, mycket.
Det funkar att förbjuda saker när barnen är små. Det funkar sämre när de är större och inte alltid i ditt blickfång.
Jag tror på att man påverkar barn på många nivåer. Ett tryggt, glatt. älskat barn kan leka "krigslekar" utan att det betyder något. Men det ska vara med kompisar som är med på noterna. Sedan tycker jag man kan påverka så att det inte blir det enda del eker. Du vet, balans i allt är bra.
Jag var på en föreläsning en gång och då pratade föreläsaren oxå om att inte ta bort allt för barn som de upplever som spännade. Det är en tanke.
JAg är egentligen varken för eller emot dessa lekar. Det beror så mycket på hur det leks...
Och sedan är nog inte all lek utvecklande. En del lekar leks kanske bara för att det är spännande?
Du har nog fler svar på det här än jag men det är ingen enkel fråga.

TS:
Jag tycker väl egentligen att du ska fråga dig själv vad det är du tror kommer att hända om dina barn leker sk pang -pang lek? Även om dom leker att dom skjuter och dödar varandra så tror jag att många barn ännu inte har hela den innebörden som vi vuxna har av skjutande, av att mörda varandra osv. Det är egentligen dina egna värderingar du lägger i leken. Jag förstår att den här typen av leken väcker många känslor hos oss vuxna, både som förälder och som pedagog och det gäller väl att hitta en balans där man ändå tillåter barnet att få bearbeta sina upplevelser av det dom hör och ser runtomkring och som dom ju faktiskt gör i leken (även om det är en pang-pang lek) samt att det som vuxen känns ok. Min gräns går vid att barnen leker pang-pang lek med leksaksvapen som ser ut som riktiga vapen. Att förbjuda den här typen av leken, som faktiskt har lekts av alla barn genom tiderna, är fel väg att gå tycker jag. Istället bör man pararellt med leken prata om vad det innebär om man skjuter ngn på riktigt osv. Som pedagog kan man även delta i leken genom att det finns ambulanser och läkare osv som tar hand om dom sårade. För det är ju så det egentligen är i den riktiga världen.

Det fanns en artikel nyligen i ViFöräldrar eller Föräldrar&Barn där de tog upp krigslekarna som något positivt (av barnpsykolog) där man menade att sådana lekar lär barnen hantera konflikter. Precis som när barnen leker MammaPappaBarn. Spännande artikel!

ett tips, läs "till små pojkars försvar" av den finska barnpsykologen Jari Sinkkonen !
( och läg till flickor!)

"Låt småpojkarna få leka krig, brottas och visa sin styrka, säger Jari Sinkkonen. Pojkarnas vilda lekar fyller en viktig funktion i deras utveckling. Att inte få leva ut de aggressiva känslorna i barndomen kan få negativa följder senare i levet. När pojkar viftar med sina svärd eller skjuter på varandra föreställer de sig inte krigets fasor utan det är ett spel med bestämda regler. Superhjältar som batman och H-man är för den lille rädde gossen någon att identifiera sig med, nåon som har lyckats bekämpa sin kastrationsångest och dödsskräck. Aggression kan ta sig positiva eller negativa uttryck, men den är ett sätt att kommunicera på och ingår som en naturlig del i pojkens utveckling till vuxen man. Sinkkonen illustrerar denna utvecklingsprocess med exempel från sin praktik, sin egen barndom, litteratur, film och opera. Hans analys av Knatte, Fnatte och Tjatte liksom Pelle Svanslös är både roande och tankeväckande, och han visar att hjälten Siegrfieds öden och äventyr i RIchard Wagners opera Nibelungens ring är en utmärkt beskrivning av en pojkes pubertet och mognad till man."

så länge det är leksaksvapen modell hemmagjorda lego/ mekano gevär eller Emil Bysse, knallpulver pistor är det helt ok för mig!
Naturtrogna AK 4 känns lite onödigt även om jag inte går i taket för det helller...
Har en högtst normal 13 årig kille hemma som lekt med allt som liten, han är snäll och empatisk och inte skadad på något sätt av sina barndomslekar med diverse pickadoller

Min son har lekt sk "pang pang" lekar sedan han var runt 3 ar gammal. Nu nar han ar nastan 8 sa leker han mycket sallan dessa lekar eftersom han lekt av sig pa det sattet, inte heller ha han lekt sa mycket sadana lekar forutom Star Wars sedan han var runt 5 ar gammal.
Han har nagra kompisar som var forbjudna att leka "pang pang" och aldrig fick leka med leksaksvapen av nagot slag, inte nar de gjort dem av pinnar eller lego heller. ALLA av min sons kompisar som hade detta forbud ar helt besatta i vapen och vapenlekar nu. De vagrar att leka nagot annat, med resultatet att de som vaxt ur sig ur det har tycker att de ar ratt sa trakiga att leka med, dessutom leker dessa barn sa mycket mer verklighetstroget och valdsamt an de som gjorde det nar de var 3-4 ar.
Nu ar det har bara min erfarenhet bland min son och hans kompisar sa det kanske inte ar sa overallt, men efter att ha sett besattheten hos de som haft forbud ar jag glad att jag tillatit dessa lekar sa lange de varit pa ett ok satt.

Sen märker jag att det är flera som tycker, som min man också gör, att det är väl okej sålänge det är egentillverkade vapen, eller den mer snälla varianten leksaksvapen, men att man inte skulle tycka det är okej att barnen leker med de verklighetstrogna krigsvapnena. Vad är skillnaden där?