är det ok att sjukskriva sig för att man inte sovit en natt

Ja... Man blir ju påverkad av dålig sömn. Jag klarar som sagt dålig sömn under natten bara jag får sova några timmar sammanhängande. Men hade jag ett yrke där det krävdes att jag skulle vara totalt skärpt under hela dagen,som t.ex. flygledare, så skulle jag inte ens klara av det nu tror jag. Och då sover jag ändå 2-3 timmar, är vaken en stund, sover 2-3 timmar igen osv. Mitt minne är inte heller det bästa längre och jag har blivit otroligt trög. Så att jobba efter en helt sömnlös natt är för mig totalt uteslutet, vilket yrke det än gäller.

Ja. Jag är förskollärare. Så jag vet hur ett barn utan sömn är på förskolan.

Jag har visst glömt att skriva att om min son vara vaken en hel natt eller flera timmar i sträck under natten så skulle han inte få gå till förskolan på morgonen. Så som han sover nu med kortare uppvak så är han pigg och glad under dagarna.

ja, dte är ju skillnad på att vakna och vakna. min son går alltid upp några gånger per natt för att kissa och lägga sig i "pappas säng" men det är ju det som är normalt för honom. en natt ramlade han ur sängen och det var allmän kalabalik och han blödde näsblod och var vaken flera timmar, då såg han ut som ett vrak på morgonen och då stannade vi hemma.

Vi har under sammanlagt flera år haft sömnavbrott om allt från en timme eller mer per natt varje dag till en kvart - 20 två tre gånger per natt då vi aktivt burit, sövt om osv pga av nattskräck eller oro. Oftast har barnen varit ok, kanske inte ens varit helt vakna under sina oroliga upplevelser. Vi har däremot varit vakna. Ibland har nattoro varit en infektion som brutit ut men långt i från alla gånger. När barnen verkat vara i normal form på morgonen, vilket är oftas, har vi lämnat på dagis, har vi märtk en infektion har vi stannat hemma så klart. Vi är mycket hemma med våra barn trots de går på förskolan så vi vet hur de är på dagen i normala fall efter många eller längre uppvak. Fungerar ofta finfint, kanske med en tidigare eller längre vila.

Vi har också fungerat och i alltid gått till jobbet men visst har vi levt på gränsen i perioder. Jag har ett akademiskt jobb och får sova mest i familjen pga av mitt individuella behov (inte dirket styrt av jobbet utan förmåga att jobba med sömnbrist). Maken har tagit mest av de svåra nätterna då han inte sover lika många timmar och har ett praktiskt jobb. Han har däremot migrän och den kan klart utlösas av tärande sömnbrist så vi turas om när det behövs. Men den är inte direkt sömnutlöst - han har ett sömnbehov om c 6 timmar per natt. Oftas jobbar han ändå med migränen, då det är så ofta att den är ett normaltillstånd och han kan inte vara hemma jämt. Naturligtvis är det inte bra för hälsan. När han får sina anfall som leder till att han nästan dunkar huvudet i betongväggen, är han hemma så klart men däremellan dessa anfall är det ofta kronisk värk som borde tas om hand men det finns inte utrymme för det och att ha ett jobb.

Vi löser situationen men att jobba deltid, ta extra semester, vila när vi båda är hemma, inte ha ett för aktivt socialt liv. Hade vi haft mer sömnunderskott än som vi har det, vet jag inte hur hälsan klarat det.

Nej aldrig.
Igår jobbade jag 14h.
Inatt sov jag 1h ungefär.
Idag jobbar jag 14h.

What to do?

Jag är ensam på mitt jobb, vem hade jag kunnat ringa kl 6 imorse. Jag är bara väldigt trött idag, det är väl bara att hälla i sig kaffe, bita ihop och se glad ut!

Ja, jag tycker att det är okej. Ett barn som inte sovit någonting på natten kan inte gå till förskolan. Sen har jag barn med ett funktionshinder som gör att han sover dåligt på nätterna så jag vet hur det känns att vara mamma och år efter år sova för lite.

Förutom migrän och annan huvudvärk, kan man ju bli sjuk av sömnbrist i längden. Man blir ju mer infektionskänslig.

Problemet är ju för många att det öht är svårt att vara borta från jobbet och ha en fungerande anställning.

Måste tillägga att vår sömnbrist säkert håller sig inom normalspannet även om det tangerar störningar. Som sagt sammanhängade sömn har vi inte haft på 4,5 år och i långa perider nätter om upphackad sömn om ca fem timmar, varav timmesuppvaknanande med bärande och skrik och tidiga morgnar.

Det beror på om barnet har sovit bra eller inte.
Har barnet sovit dåligt/inte alls så tar jag vab, kan de gå till fsk och fungera som vanligt så biter jag ihop och jobbar.
Har nog inte sovit en hel natt på 3 år, så det är liksom mer ovanligt att sova :)
Jobbar på fsk själv.

Det beror på situationen. Är dottern påtagligt påverkad av sömnbristen så hade jag låtit henne stanna hemma. Men då försöker vi lösa situationen med barnvakt eller att sambon tar ledigt (han har ett arbete som gör det mkt enklare för honom att stanna hemma.)