Får man känna hat mot anhöriga?

Hej!

Jag kan verkligen känna din besvikelse och den frustrationen till de anhöriga. Jag befinner mig där nu är.
Du, liksom jag och många andra här inne har förlorat vårt barn.
Det går inte att summera i ord den känslan, för någon som varit där.

Jag kan faktiskt inte förstå hur man som anhörig eller nära vän inte är mer uppmärksam eller gör små inviter till en bekräftelse av vad som hänt och jag har ingen lysande plan på vad jag skulle göra åt det.
Man ska ju egentligen inte behöva berätta för andra hur man vill ha det om de nu inte frågar själva förstås. Man ska inte behöva ändra människors sätt att bry sig. Det är väl bara att acceptera och hålla sig borta från dessa som gör en ledsen. Tystnaden är det som gör en mest ont och borde inte alla känna likadant? Från båda håll.

Vi lever i ett väldigt egocentriskt samhälle, individanpassad kultur. Vi ska vara självständiga och ber inte om hjälp vid nöd. Men inte heller ser människor signaler om hjälp, blint går man vidare och belyser sin konflikträdsla.
Det är så fel. Vi blir bittra och hatiska och det är på grund av att ingen vill ta del av ens trasiga hjärta. Det kostar så lite att sträcka ut handen och det kan belöna sig flera gånger om efteråt. Men folk vågar inte för att själva bli sårade. Egoistiskt!!

Det tar så mycket negativ energi att störa sig och vara arg. Se till att släppa taget lite och du kommer må mycket bättre.
Varm kram till dig.