Anaiah skrev 2009-10-07 14:54:24 följande:
Tja kontrollen går ju från mamman till personalen ju mer bedövad man blir och det kan ju vara ett plus för arbetsorningen så att säga. Plus att man blir mer immobil med alla slangar och sladdar som man måste sitta fast i (om man ska ha EDA i alla fall) så man har en mamma mindre rännande i korridorerna (behändigt kanske).Jag vet inte, men jag kan känna en viss cynism inför all denna kemiska smärtlindring efter min egna första förlossning, som visserligen var förfärligt intensiv (och jag hade inte förberett mig tillräckligt och visste inte hur jag skulle slappna av), där förloppet gick väldigt bra fram tills EDAn lades. Då avstannade allt och de fick "uppa" det verkstimulerande hela tiden och det hela slutade ändå med sugklocka och bristningar.När jag läser om just omföderskor så verkar vi alla ha gemensamt att den första gången kändes ganska förfärlig, att all kontroll låg i andras händer och att man tackade ja till allt som gavs en och att alla inför den andra förlossningen läser på mer, tränar avslappning och är allmänt mer kräsen och medveten. På gott och ont för jag får lite dåligt samvete över att min förstfödda fick vara försökskanin för att jag skulle lära mig Trist känsla...
Precis! Och likadant är det med kvinnor som föder hemma - de har nästan alltid först fött på sjukhus och blivit så avskräcka att de inte vill sätta sin fot där igen.
Föstsföderskor, och deras partners, borde uppmanas att läsa på!
Har man bara koll på saker och ting själv, och partnern ser till så personalen följer önskemåen i förlossningsbrevet , så borde det kunna gå att föda på sjuhus utan större risk.