Vi änglamostrar & fastrar tråd 3

Här hör kanske jag hemma. Min syster födde den 1 dec 2011 en underbar lite ängel i graviditetsvecka 40. Själv sitter här jag med mina två alldeles fantastiska barn; en sprudlande 2 åring och en skrattade 6 månaders bäbis. Livet är så jävla orättvist!!! 

Jag hatar att se min syster gå igenom detta helvete. Varför? Hon är den som alltid varit så barnkär, så omtänksam, generös...jag mer den hårda, målinriktade och mindre barnkär... Vissa dagar har jag svårt att njuta av mina egna barn. En för mig nästintill förbjuden tanke...

Jag försöker hjälpa min syster igenom dagarna så gått det går. Det blir många timmar i telefon och vi ses ofta. Hon pratar, jag lyssnar...

Vet inte riktigt varför jag skriver det här men...jag tror att jag behöver få höra hur ni andra gjort för att stötta era syskon samtidigt som ni hanterar er egen sorg för änglabarnet. Måste erkänna att jag inte läst alla era inlägg, tiden är knapp men jag ska göra det så snart tillfälle ges.

Kram på er alla därute.