Urnsättning

Vi hade våran dotters urna i kapellet på kyrkogården,så kunde vi gå dit varje dag fram till att vi begravde henne.

Sedan satte vi henne i min släkts familjegrav eftersom vi inte kunde tänka oss att våran dotter skulle ligga i en ensam grav i 50-60 år.

Men på platsen vi begravde henne strödde vi vita stenar i ett form av ett hjärta fram till det att vi fick stenen,det var mycket vackert och hennes syskon mådde bra av det.

Jag har dock sett att på nya gravar iallafall här så står där vita kors fram till det att stenen kommit på plats.

Ja,det är hemskt att begrava sitt barn! Det är inte så det ska vara. Men vi gjorde det till en ljus dag för hennes syskons skull. Vi hade ljusa kläder och efter ceremonin så fick barnen blåsa såpbubblor upp till himmelen tillsammans med sina kusiner. Det var så vackert mitt i det sorgliga. Vi var dessutom aldrig i kyrkan,utan bara på kyrkogården vid graven.