TjatterMAJorna 2005, del 19

Hej hopp! Tillbaka från mässan i Tyskland. Ser att ni pratar träff. Jag är gärna på bara det är i god tid så man kan fixa billiga biljetter.

Idag slutade det då med ingen mat till middagen heller eftersom han vägrade en sked med köttfärssås = ingen pasta heller. Fel??
Summan blev alltså frukost och sen ett frosseri i sötsaker. Ingen mat alls. I morgon är vi bjudna på julgransplundring som vi redan tackat ja till och antagligen blir det samma visa. Jag kan liksom inte bara acceptera det men jag kan inte heller ngt göra.

hallånbåt: Roligt att Anton går mkt nu Vilmer går också bara sedan jul ungefär. Det känns som en lättnad eftersom att han ska börja på fsk på måndag

Just ja angående det. Vilmer ska ju börja på förskola på måndag. Han ska ju gå på en annan än Elvin och det känns surt men jag får försöka acceptera det nu. Jag börjar ju jobba 1 feb. Erik är ju hemma arbetslös och därför känns det löjligt att Vilmer ska börja just nu öht. Visst jag tror han kommer att få det roligt etc. men han kräver inte så mkt ännu, är inte alls som Elvin var vid detta laget, klättrar på väggarna, gnäller hemma, behöver mkt stimulans mm. Tvärtom är han nöjd och tillfreds hemma därför känns det inte som om han eg. behöver inskolas just nu och det känns heller inte riktigt bra så klart. Men om vi inte tar platsen åker vi ur kön utom till Elvins fsk där han står på överflytt. Det kan ju dock dröja till aug i sämsta fall och vi har inte fp tills dess. Erik kan ju inte använda a-kassa som han ska börja på nu först som fp heller som ni förstår....... Han ska ju söka jobb och får han ett måste han ju ta det dvs. då måste Vilmer ha en plats. Irriterande dilemma!

Alison: Ja du jag tror också det är för och nackdelar med fler barn. Alltså det beror ju på hur man själv tänker i frågan. Man kan bara utgå från sig själv och sina känslor. Jag vill ju ha ett till barn så jag ser ju såklart fördelarna med det Jag vill ha en stor familj och ser fördelarna med det. Visst, ibland när det är mkt, tungt mm. så funderar jag också på om det är värt det, om jag orkar, har tid, ork, kommer kroppen att palla typ.. Då kan jag fundera på om jag inte är nöjd trots allt. Å ena sidan är jättelycklig över mina två fina friska barn och skulle jag inte kunna få en till så deppar jag inte ihop men ändå finns där en känsla som inte går att ta på "att det ska vara tre" innan vi är kompletta som familj. Det är så jag alltid har tänkt, sambon likaså, vi är inställda på det. Jag tror att jag kommer att ångra mig senare i livet om jag bara tänker på det praktiska, min kropp, eller hur det känns just nu. När jag försöker visualisera en bild av mig som gammal så har jag tre barn, det är bara så. När andra pratar om att de känner sig färdiga på den fronten, att de är kompletta så känner jag aldrig att jag kan hålla med - Vi ska ju vara fem. Jag tror det är just den där känslan som avgör. Inte bara det att jag vill ha en bebis att gosa med för då skulle jag kunna skaffa tio st till och den perioden är ju kort. Jag har mer "Jag vill ha tre barn hela livet" känslan och det avgör mitt val. Sen vet man ju aldrig vad som händer i framtiden men det är min önskan.

Aannaa: Tur att du kan träna så mkt så att du får röra på dig där Förstår att du känner av ryggen.. min håller på att explodera efter veckor bakom datorn.

Okej nu ska jag ge mig. Ni märker att jag är instängd om dagarna.. sällskapssjuk.. pratsjuk 

Edwina: Lite läskigt när jag läser ditt inlägg om Elvins mattrotsperiod, lite tankeöverföring, tänkte faktiskt kasta ut en liknande fråga gällande Felicia. Jag kan räcka upp handen här hemma oxå, både jag och Anders är AS trötta på hennes gnäll, tjat, tjafts etc. när det gäller maten. För att underlätta brukar jag fråga vilken tallrik hon skall ha maten på, vill hon ha sås på tallriken, skall jag skära korven i bitar etc. Nu på slutet så har hon fått önska maträtt och då blir man extra ledsen när hon sedan ratar maten när den kommer på tallriken. Och jag är väl inte stolt med att erkänna, att här hemma har det förekommit en hel del hot (då åker vi inte till mormor, då blir det inget lördagsgodis, då får du inte titta på Askungen, då är det bara att gå och lägga sig etc) Men nu har dom ju blivit så stora så hon kommer ju med mothugg eller argument etc. Dom sista kvällarna har vi sagt att vi fått en bebis här hemma som vi måste mata (alltså Felicia). Har pratat med dagispersonalen på hennes avdelning och där säger dom att hon är jätteduktig på att äta, dom har sagt att jag aldrig behöver vara orolig att hon inte får i sig mat på dagis och det känns ju skönt. Så det är ju bara oss föräldrar hon testar. Vi är dessvärre inga grönsaksmänniskor här hemma, men jag vet att Felicia äter väldigt mycket grönsaker på dagis och det känns ibland skönt att kunna fylla ut en halvtom tallrik med majs och gurka tex här hemma, för det äter hon.

Alison: Ja, jag ser inga problem med en 3:a om ni båda är för det Själv har jag alltid varit inställd på 2-barnsmamma, precis som Edwina skriver, så jag känner mig nöjd med att jag har fått 2 fina och friska barn. Anders vill inte ha fler barn och jag är oxå nöjd, men tankarna slår en ju ibland om att det vore ju gulligt att få snosa bebis igen, jag hann ju aldrig riktigt njuta av Gabriels bebistid. Och jag har meddelat Anders att om jag blir med barn så blir det en bebis, jag tar inte bort det. En kompis till mig som skaffade nr 3 när yngsta sonen var 4 år och hon fick faktiskt höra en hel del negativt från sin närhet: - Är du galen, varför börja om nu när ni kan sova på nätterna, nä usch! skall ni få börja om med nattskrik och blöjor. Och sen när väl nr 3 kommer så var dom så gulli gull mot bebisen. Om ni nu bestämmer er för att satsa på en 3:a så önskar jag er all lycka - barn är gudomliga och det finaste vi har.
P.S Se till att inte få tvillingar/trillingar bara D.S

Åhhhh!!!! bara för att just jag går in och skall lägga upp bilder på bd så ska det strula, så jäkla typiskt, fattar dom inte att jag har annat att göra

Ha,ha, Anders har besök av en kompis som jag tror han vill bli av med, jag får väl gå ut och skrämma iväg honom nu

Idag blir det en pyssel,fixar och rensar dag här hemma!

Grattis Anton på namnsdagen!

Isak är just nu också "petig" (klar underdrift) med maten. Äter inte det eller det. -Näe, mamma det där har jag aldrig gillat (kan vara något som han åt några dagar innan. Som pressad potatis eller vanlig kokt skinka som pålägg t.ex).
Vi lagar en maträtt och vill han inte ha får han vara utan, men han får inga mackor/fil etc senare. Oftast äter han ju något av det som finns. 
Är det en helt ny maträtt och det kan vara så att han inte gillar det är det ju något annat förstås.
Helst ska vi äta pruttköttbullar varje dag (mamma Scans)

Idag brunchade vi på Kvarnen (rekommenderas!) med några vänner och då åt han två prinskorvar, en köttbulle och en halv våffla....vägrade smaka ens på något annat, fast det fanns massor han brukar äta.

Här är också lite småtjat om att jag gillar inte det o s v men vi erbjuder ingen annan mat. Ät eller var utan. Efter ett tag när vi suttit så äter han trots allt - för det mesta iaf. Däremot så har vi en kille som just nu bara VILL HA. Han tycker vi ska köpa både det ena och det andra och tjatar öronen av oss. Han säger ibland att det är jag som bestämmer men om man då säger till och ser lite arg ut så säger han att det är mamma och pappa som besätmmer. Men det är sjukt jobbigt att höra på detta JAG VILL HA heeeela tiden. Men det är väl en fas som går över såsmåningom precis som alla andra. Men just nu är jag fed up med det och jag har bara varit hemma i 24 timmar.

Här har det varit lugna gatan annars. Inte många knop utan tvättat och småfixat lite. Känner att jag behöver ta det lugnt. Blev ju en kort helg för min del här hemma. Ska njuta i fulla drag nästa.

Moa är helt underbar att ha att göra med just nu. Fast hon frågar emellanåt när det är dax att ta ut örhängena. Men det blir ungefär när hon fyller år som hon får göra det. Hon har önskat sig örhängen i födelsedagspresent så klart både av farmor, mormor och oss. Väldigt milt tjatande från hennes sida som tur är.