Ett par små röda strumpbyxor...

Jag tror inte det. Att jag nånsin blir klar. Fast mina barn är så stora att jag absolut inte vill ha en bebis igen och fast jag själv är alldeles för överårig. Jag kan ändå ibland sörja över att jag inte fick välja hur många barn som skulle få finnas i familjen, ekonomin och åldern satte stopp.

Vill bara tillägga att även om jag ibland sörjer att det inte blev fler barn så är jag ändå så oändligt tacksam att jag faktiskt fick barn överhuvudtaget. Jag kunde ha blivit utan, det fanns mycket som kunde ha satt käppar i hjulet. Jag sörjer med dem som inte får några barn alls, det måste vara väldigt tungt om man längtar efter att få adoptera och det ändå inte går.