• Ethi
    Äldre 22 Oct 17:25
    3491 visningar
    21 svar
    21
    3491

    Ett par små röda strumpbyxor...

    ...hade blivit kvar längst ned i lillebrors möss-vant-och-sock-låda, och ramlade ut när jag gick igenom den häromdagen. De lös klarrött mot mig från golvet. Mikroskopiskt små söta, mjuka strumpbyxor som jag inte kan förstå att han faktiskt kunde ha för bara drygt ett år sen... Och storebror hade innan dess. Bebislängtan högg plötsligt till i hjärtat med full kraft.

    Blir man någonsin "klar"? Så där så att man kan titta på de första sakerna med nostalgi men utan längtan att få uppleva det igen? Utan den där önskan om att addera ännu fler barn till familjen och bli en ännu större och ännu mer kaotisk familj?

  • Svar på tråden Ett par små röda strumpbyxor...
  • familj­05
    Äldre 22 Oct 17:59
    #1

    Jag vet inte...
    Vi hade hoppats på en stor familj med 3-5 barn
    Så blev det inte men jag är väldigt glad att vi har en!
    Det jag sörjer är att hon inte får uppleva glädjen av syskon! Hopps dock att vi får ett litet syskon till slut under 2010. Om det blir så så tror jag att jag kommer känna mig "klar" eller i alla fall väldigt nöjd

  • Precio­uskids
    Äldre 22 Oct 19:46
    #2
    Ethi skrev 2009-10-22 17:25:18 följande:
    Blir man någonsin "klar"?
    Jag tror inte det. Att jag nånsin blir klar. Fast mina barn är så stora att jag absolut inte vill ha en bebis igen och fast jag själv är alldeles för överårig. Jag kan ändå ibland sörja över att jag inte fick välja hur många barn som skulle få finnas i familjen, ekonomin och åldern satte stopp.
  • Josefi­na
    Äldre 22 Oct 21:12
    #3

    Jag har tre barn och jag kan inte göra mej av med ett enda plagg som de haft. Jag får inte mer barn och när jag gick igenom Maias kläder i strl 50 för att ge till hennes docka så satt jag och snosa på dem. Lukten försvinner inte :) Har dock bestämt mej för att göra tre lådor var till dem med kläder jag ska spara och resten ska jag skänka. Finns ju barn som behöver de bättre än att de ligger i en stor låda på vinden. Hur sentimental jag än må bli :))

  • Manche­ster
    Äldre 22 Oct 21:24
    #4

    Jag har ju inte helt gett upp hoppet om en trea, men i så fall tror jag absolut inte att det blir en baby. Snarare en två- eller treåring. Senast idag var jag i förrådet och letade bland storasysters urvuxna kläder efter lite saker som lillebror nu vuxit i. Bland kläder i storlek 98 hittade jag även kasse med lillebrors första kläder i storlek 44 och uppåt. Visst blev jag nostalgisk på ett sätt, men jag kände ingen längtan efter att få ta fram dem igen för egen del. Mest tänkte jag nog att det var bra att veta var jag lagt dem (vi flyttade i somras och just förrådet hade väl inte högsta prioritet när det gällde att få ordning på allt. Min svägerska och en kompis är gravida just nu och om de skulle föda tidigt eller få ett extra litet barn så kan ju vi bidra med pyttekläder. Det är inte helt enkelt att få ihop en garderob i storlek 44.

    Det jag har svårt att lägga undan är snarare kläder från storlek 86 och uppåt. Jag stod länge och höll i en härlig röd kofta med blommor i glada färger. Den hade dottern hur mycket som helst sommaren och hösten när hon var 2,5 år. Tyvärr kändes den lite för flickig för sonen. Men om vi någon gång får en liten tjej igen så åker den fram! Liksom sonens randiga pyjamas, som han nu ohjälpligt vuxit ur.

    Men _om_ vi får ett tredje barn så tror jag faktiskt att jag kommer att känna mig nöjd. Jag kommer att gilla barn och säkert kunna bli nostalgisk vid åsynen av såväl små kläder som de barn som kan ha dem, men jag har ingen längtan efter fyra barn. Det har jag inte haft på många, många år. Däremot har jag aldrig släppt tanken på tre.

  • mammam­ys06
    Äldre 22 Oct 22:21
    #5

    Jag kommer känna mig helnöjd när lillasyster kommer ut. Jag har inte önskat mig jättemånga barn, eftersom vägen till barn varit svår och krokig och hängt på en lös tråd när vi väntade sonen så kände vi att vi var så nöjda och klara med endast ett barn. Sedan så ville ödet annorlunda och jag blev gravid och vi kände att jamen det är väl meningen att vi ska ha två barn och ser verkligen fördelarna med det. Men nu får vår son ett syskon och vi en dotter så det känns verkligen som att vi är klara. Man ska aldrig säga aldrig men ibland känns det som att det är bra som det är.


    Victor född september -06, Alice bf annandag jul 2009
  • KimKat­t
    Äldre 23 Oct 10:55
    #6

    Jag har redan haft ett syskon i tankarna måste jag erkänna. Och egentligen måste vi bestämma oss ganska snart och det känns egentligen lite svårt. Blev förvånad över att tanken dök upp, var väldigt tvärsäker innan vi fick vår son på att det bara skulle bli en. Men, men, vi får se hur det ser ut till nästa sommar. I första hand ska vi se till att vår lillkille har det bra här med oss och så får vi se hur det ser ut med köer samt annat nästa år.

  • Äldre 23 Oct 17:20
    #7

    Jag känner precis igen mig i det du skriver, vi väntar på tvån men det blir en trea efter det om inget annat händer och kanske en fyra om livet tillåter

  • Precio­uskids
    Äldre 23 Oct 18:18
    #8
    Preciouskids skrev 2009-10-22 19:46:56 följande:
    Jag tror inte det. Att jag nånsin blir klar. Fast mina barn är så stora att jag absolut inte vill ha en bebis igen och fast jag själv är alldeles för överårig. Jag kan ändå ibland sörja över att jag inte fick välja hur många barn som skulle få finnas i familjen, ekonomin och åldern satte stopp.
    Vill bara tillägga att även om jag ibland sörjer att det inte blev fler barn så är jag ändå så oändligt tacksam att jag faktiskt fick barn överhuvudtaget. Jag kunde ha blivit utan, det fanns mycket som kunde ha satt käppar i hjulet. Jag sörjer med dem som inte får några barn alls, det måste vara väldigt tungt om man längtar efter att få adoptera och det ändå inte går.
  • Milkin­a cerka
    Äldre 23 Oct 21:44
    #9
    Josefina skrev 2009-10-22 21:12:16 följande:
    Jag har tre barn och jag kan inte göra mej av med ett enda plagg som de haft. Jag får inte mer barn och när jag gick igenom Maias kläder i strl 50 för att ge till hennes docka så satt jag och snosa på dem. Lukten försvinner inte :) Har dock bestämt mej för att göra tre lådor var till dem med kläder jag ska spara och resten ska jag skänka. Finns ju barn som behöver de bättre än att de ligger i en stor låda på vinden. Hur sentimental jag än må bli :))
    Det var en bra idé du hade här, att spara tre lådor med "det finaste" och "mest omtyckta" o. att låta resten gå till kyrkans secondhand, tar och lånar din ypperliga idé(min man kommer bli eld och lågor om jag gör så) vad mycket plats det skulle bli på vinden sedan...

    För att svara något på ts också så, tror jag att detta som så mycket annat är individuellt, när jag fick trean v i s s t e jag med säkerhet att hon skulle bli den sista.
  • Äldre 23 Oct 21:49
    #10

    Som du nog vet TS så är jag ingen samlare och blir nog aldrig heller. Minnen är mig dock kära men sällan sitter de i faktiska saker för mig. för mig kommer längtan när jag tänker på resan och upplevelser därefter. Men efter två barn tror jag den längtan är över för där har vi satt vår gräns och jag hoppas man blir nöjd om man innan sagt att detta ÄR sista gången. Efter den här adoptionen ville maken ett tag inte ha fler barn och DÅ kände jag mig väldigt snuvad.

Svar på tråden Ett par små röda strumpbyxor...