BF Juni 2010!

Hej! Kul med en personlig inbjudan!

Sitter här med en intesivt illamående som kommer och går. Får försöka se det positivt - det borde ju betyda att jag har nåt i magen. Ska till gynmottagningen på onsdag och göra ett UL. Har haft en brun blödning hela veckan, inte så jättemycket och inget färskt blod. Men oron finns där iallafall. Inskrivningen blir inte förrän veckan efter.
Är i v 7 nu iallafall.

Jamari - jag är också från norrköping, fast flyttade därifrån för 10 år sedan. Bor i Göteborg numera

Ett par av er känner jag ju igen från BIM-tråden. Kul att se er igen Angeni och Stina84.

Jag har också hoppat på 3 andra trådar, men har känt att jag inte riktigt kommer in i dem. Vet inte om det är rädslan för att förlora detta barn också som spelar in, som gör att jag inte riktigt vågar satsa men när man får en så trevlig inbjudan så kan jag ju inte bara stå emot

Bustrollen - Jag har berättat för min mamma och pappa. Jag bad mamma berätta för min mormor som är gammal och i princip kan gå bort när som helst - jag vill att hon skulle veta innan. Sedan har min syster och min svägerska fått reda på det. Samt en kollega på jobbet som frågade och jag avslöjade mig. Annars ligger vi lågt tills vi fått reda på vad UL:en säger.
Förra gången berättade vi för typ alla i v 8 och i v 9 fick vi dåliga besked på UL. Vilket blev väldigt tufft. Orkar inte gå igenom det igen och har ångest för att det inte ska gå bra denna gången heller.

sweetpearl - samma här, är jättetrött. Och illamående till tusen. Idag har verkligen varit en rent pissig dag - ur illamåendesynpunkt. Har mått illa till och från hela dagen. Säga vad man vill, men det är verkligen inte roligt att vara gravid just nu.

Stina - i vecka 11 kommer du se en minibebis med armar, ben, mage, huvud och nästipp, och ett hjärta som slår

Har själv en allt mer tilltagande ångest inför UL på onsdag.

För att förra gången jag gjorde ett UL visade det sig att vår lilla plutt hade grava fosterskador. Jag vet inte om jag klarar av ett sådant besked igen.

Inskrivning + UL var i v 10, sedan fick jag vänta i 1,5 vecka för att göra ett bekräftande UL. Och det visade att bebisen saknade både skallben och en stor del av hjärnan. Inget att göra åt och jag skrapades dagen efter. Men det är svårt att våga glädjas denna gång. Kommer antagligen inte kunna pusta ut förrän jag har en pigg och frisk bebis i min famn.

hempalina och majess - går ni också på BMG? Jag ska dit nästa vecka, på torsdag för inskrivning. Är i v 7 nu.
Jag har för mig att BMG inte gör könsUL förrän i v 25, just för att de inte vill bli utnyttjade av de som kan tänka sig abort om könet på barnet är "fel".

Jag ska till Sahlgrenska och göra ett UL imorgon (eller VUL) och se om det finns ett foster i magen. Men med tanke på att jag i dag legat över toan vid ett antal tillfällen och illamåendet enbart blir kraftfullare så skulle jag bli förvånad om det inte fanns något. Fast det är klart, fostret ska ju inte bara leva, det ska ju vara friskt också.

Här skriver ni så det är omöjligt att hänga med. Vad jag förstår så pratar ni om grav.symtom i relation till vilken vecka. Jag gick in i vecka 8 igår, så jag är väl 7+1 veckor gången.

* mår illa till tusen. Postafen, som funkade under tre dagar denna vecka, verkar ha förlorat sin styrka för idag har jag mått superilla och spytt trots dem.

* brösten ilar lite, inget ömt direkt, utan mer som när mjölken rinner till när man ammar. Väntar bara på att de ska börja läcka - de gör det tidigt på mig. Förutom att de blivit ebnormt stora så att BH:arna stramar.

* uppsvälld mage, gasig och allmänt trög.

* tröttheten har iallafall lagt sig lite grann verkar det som - eller är det jag som blivit van.

* Höften börjar paja. Ichias i båda benen. värker i fogarna och höftkulorna känns som att de sitter löst. Kul.

Namn har vi inte ens diskuterat ännu. Med tanke på vad som hände förra gången känns det lite tidigt att fundera. Fast å andra sidan är känslan helt annorlunda kring detta barn så kanske att jag vågar fundera lite kring det.

Fick avbryta graviditeten i v 12 pga av grova fosterskador. Skadorna var av den art att bebisen inte hade några chanser att överleva alls, så vi hade inget val. Så denna gång så är jag otroligt försiktig med att tänka längre än till nästa UL. Var på VUL förra veckan och då såg allt bra ut. Ska på UL igen på torsdag och då har bebben förhoppningsvis växt så man kan se lite mer.
Ser allt bra ut då dras det igång en hel karusell med fosterdiagnostik. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra denna gång, men det är svårt att glädjas när rädslan hela tiden finns där.