BF Juni 2010!

Här har jag nu gått in i v 9 (8+1). Önskar att tiden gick liiite fortare för nu mår jag så jävla illa att jag blir handlingsförlamad och bara längtar till att få gå på dass och spy. Tyvärr kan jag inte alltid det och även om jag spyr så lindrar det inget. Fattar inte hur jag har kunnat bli så illamående. Jag hoppas verkligen att det blir ett slut nångång och att jag slipper må så här hela graviditeten.
Har ingen aptit heller men mår ännu mer illa när jag är hungrig, så det är verkligen ett moment 22.
Stackars gubben fick ju gå upp före mig på sin Fars dag och ta hand om dottern medan jag låg grön i sängen. Fast jag ryckte upp mig och bakade en tårta till honom som vi åt nu på em.

När det gäller UL är jag helt klart för att få göra ett tidigt UL i v 10-12. Det finns många fosterskador som kan upptäckas tidigt och genom att få ett tidigt besked så blir inte ingreppet så stort om man tvingas till abort. Nu går jag på ett privat mvc och det var där man upptäckte att vårt barn var skadat i våras. Jag var då i v 10. Hade jag gått hos ett vanligt mvc hade de inte upptäckt skadan förrän i v 19.
Det är tungt som det är att tvingas avbryta en önskad graviditet, men chocken hade nog varit betydligt större om vi fått beskedet på RUL.

Oj, vad ni skriver

Hempalina, Thasso, vitvåonågratill och alla andra göteborgare - vad tror ni om att skapa en egen fikatråd som en spin-off av denna? Det är knappast så intressant för de andra att vi sitter och bestämmer fikadatum här?

I övrigt så kan jag inte fatta hur mitt redan helvetiska illamående har kunnat bli ÄNNU värre. De senaste dagarna har jag spytt 4 ggr/dag och illamåendet släpper inte däremellan. Jag vet inte vad jag ska göra - vet inte hur jag ska orka. Jag blir så less på det. Halsen är sårig, magen gör ont. Ingenting jag gör hjälper. Jag mår illa om jag är hungrig, jag mår illa om jag äter. Helt hopplöst. Fattar inte att ett så litet pyre kan orsaka nåt sånt här.
Visst är jag glad över bebben, men just nu är det väldigt tufft att se förbi illamåendet.

Oki, fixar en fikatråd och lägger in den i mejolas träfftråd.

mejola - ta inte illa upp Med tanke på hur många det är som håller till i denna tråd så känner iallafall jag att det är jättesvårt att hålla reda på alla. min erfarenhet av fikatrådar är att det genast börjas prata om vart i orten man bor och andra mer nära grejer, och man lär känna varandra på ett helt annat sätt. Om det är fler än vi i göteborg som vill fika så kommer denna tråd snart snart bli överbelarmrad med "tack-för-fikat-och-gud-vad-kul-vi-hade" som ingen annan är intresserad av.

Jag personligen känner ibland att det är skönt att få respons från andra som bor i samma region och som känner till samma mvc, förlossningar etc. Som det är nu drunknar gärna ens inlägg om råd i alla andra inlägg.

Jag har fixat en fikatråd som jag har länkat till i mejolas träfftråd. Kan lägga in länken här också:

www.familjeliv.se/Forum-11-239/m48589485.html

Jag tror att det lätt blir en snacktråd utav det. Eftersom man snabbt vill få tag i dem man fikat med och säga tack för fikat. I denna tråd är det inte ovanligt att det skriv 10-15 sidor varje dag och det blir krångligt att försöka fortsätta snacka om det man snackade om på träffen. Så en renodlad fikatråd tror jag att det är svårt att få till när vi är så många som vi är här inne. (Någon som har roat sig med att räkna efter hur många som satt upp sig på BF-listan?)

Det är väl olika. Själv tycker jag att det är jättekul att träffa nytt folk samtidigt som jag är himla nyfiken på vilka som gömmer sig bakom nicket. Det handlar inte om att inte ha kompisar utan om att träffa nya människor som man ändå faktiskt kommer rätt nära på nätet. Inget slår IRL-träffar - skitsamma vart man först träffades.
Jag har vänner från nätet som jag träffade för att vi skulle gifta oss samma år, 2006.
Anledningen till att de flesta av oss har sökt sig till denna träd tror jag ändå är att vi är en (stor) grupp av personer som har hamnat i liknande situation och för tillfället är intresserade av samma sak - nämligen att spy galla över graviditetssymtom (eller bristen på dem), oron och glädjen över att vara gravida och förhoppningen om att få ett friskt barn i juni. Jag kan tänka mig sämre saker att träffas om

En sak har jag lärt mig under mina år på FL - det är nästan lönlöst att försöka hoppa på en tråd om är inne på 2:a eller 3:e rundan. Oftast har de som hänger där redan bundit ihop sig och lärt känna varandra och att gå in då och försöka hänga med på det som hänt är ganska hopplöst. Dessutom så är det sommaren och hösten -09 som gäller och jag ligger ganska långt efter dem.

Jo, det var ett jättebra initiativ, men jag tror att det finns en hel del som tycker som jag - att det blir för många här och det är svårt att hänga med. När halva kvällen går åt till att läsa igenom vad som skrivit under dagen så upplever jag att tråden har blivit för stor.
Det känns som många här mest skriver för att uppdatera läget om dem själva i ett inlägg. Och blir det diskussioner så är det bara några få som är inblandade.
Jag tror inte denna tråd kommer dö för det, men det kan vara skönt att lära känna några andra närmre och träffa dem IRL.

Det finns forskning som visar att folsyra kan minska risken för skador på ryggmärg och hjärna. Finns dock inget som säger att det förhindrar det helt (det fick jag lära mig den hårda vägen). Tanken är att kvinnan börjar äta folsyra 3 månader INNAN hon tänkt att bli gravid för att bygga upp ett lager.
Sedan ska man inte hetsa upp sig alltför mycket om man inte har ätit det då folk världen över föder barn utan att äta folsyra och utan att få skadade barn.
Den läkare på antenathalen jag pratade med sa också att den dos folsyra som är i tabletterna på apoteket (dvs kosttillskotten) varken gör från eller till tyvärr. Dosen är för låg för att verkligen göra skillnad. Den dos som man använt i forskningen är betydligt högre.
Av erfarenhet vet jag att detta är en het fråga och jag tänker inte trampa någon på tårna. Därför tänker jag inte ge mig in i nån diskussion om folsyrans långtgående effekter. Jag säger bara att man inte ska förlita sig alltför mycket på ett kosttillskott.

Får du betala för ett tidigt UL på BMG? Eller är det så att du inte skrivit in dig där?
Numera gör de alltid ett UL vid inskrivningen och det kostar inget.

Lyckost! En annan får ju hoppas att man lyckas peta i sig nåt under dagen önskar jag kunde äta, men utan aptit och med en mage som vänder sig för minsta lilla så är det svårt. Idag bestod lunchen av havregrynsgröt.
Stackars maken lagar mat och när jag kommer ut i köket så får jag springa in på dass istället. Skitkul.

Du borde väl få ditt KUB betalat av landstinget med tanke på vad du varit igenom? Jag blev lovad av min läkare på återbesöket att vid nästa grav skulle jag få den fosterdiagnostik som behövs (antar att det är för att lugna mig och maken).Jag tror att de som är mest skrämda är vi som har varit igenom det hela med mf, ma eller fått dåliga besked på UL. Har man inte varit med om det nångång så tror jag att man har lättare att hålla det ifrån sig. Orolig kan man självklart vara, men skräcken man känner när man ser BM:s ansikte när hon gör UL:et och måste ge negativa besked är oförglömlig. När man blir gravid igen och gör nästa UL så är minnet av förra gången så påtaglig att man blir förlamad.

De flesta foster stöts ut tidigt och det är många som överlever fram till RUL. Mitt barn hade fosterskador med oddsen 1 på 1 000 000. Inte jättetroligt att jag råkar ut för det igen men rädslan, den är hemsk.

Jag tror att det är drygt 20% som råkar ut för missfall/ma och då får man tänka på att många mf händer ett par dagar efter bim och många inte ens vet om att de är gravida. Så procenten som vet att de är gravida och får mf/ma minskar.

Aha, jag förstår. Det är ju ändå på UL man upptäcker om det är nåt fel. Det som ni inte får då är väl en mätning av nackspalten då?

Vilken BM har du?

Ni skriver för mycket, hänger ju inte med

Har blivit sjukskriven i en månad och fick recept på legergian comp. Blä. Vill bara sluta må illa. Jag har iallafall gått in i v 10 nu (9+1), men har en jävla ångest då jag fick de dåliga beskeden i våras i denna vecka. Ska inte till BM förrän nästa tisdag och göra UL och ta blodprov till KUB.

Ska ringa chefen imorgon också och förklara för henne att jag blir borta från jobbet ett tag. Inte ett samtal jag ser fram emot, men vad ska jag göra. Känner man sig konstant sjösjuk på en båt med ständig sjögång så...

Jag kan fortfarande ha mina vanliga byxor, men jag har börjat få knäppa upp knappen när jag sätter mig. Annars får jag ont i magen
Har blivit ganska svullen nu. Magen har ju ballat ur med detta illamående och ständiga kräkningar. Men vad göra.

Toxoplasmos smittar genom direktkontakt, dvs att om du får bakterien på fingrarna och sedan stoppar fingrarna i munnen. Katter får oftast i sig bakterien utifrån genom att äta fåglar och möss. Har katten alltid varit inne så minskar risken för att katten har bakterien också.
Jag hade två innekatter när jag var med min dotter. Undvek att rensa kattlådan, men oroade mig inte i övrigt. Jag var dock noga med att alltid tvätta händerna ordentligt innan jag stoppade nåt i munnen.
Däremot tycker jag att du bör puscha på din sambo att rensa toalådan oftare. Om katten börjar tycka att det är för äckligt på lådan finns risken att han ser sig om efter en "bättre" plats och det är inte så kul

Nej tror inte att du behöver vara orolig, var bara noga med att tvätta händerna innan du stoppar dem i munnen
Om risken vore så stor att bli smittad så skulle folk inte våga ha katt alls om de planerade att få barn. Behandla katten som vanligt. Och när katten väl får vara utomhus så lär du bara se mindre av den ändå

annanazell - vilket jäkla svek att bara sticka sådär. Karljävel! (ursäkta språket). Det där med två förskolor kan han glömma iallafall - det är svårt att få plats som det är och det är otroligt sällan som det blir beviljat. Jag tycker att du ska ta kontakt med familjerätten så fort som möjligt, med tanke på pojken. Det lär bli svårt för din sambo att få till skott varannan-veckas-boende om han väljer att bosätta sig på ett långt avstånd från dig och den miljö pojken är trygg med.
Huruvida du ska behålla bebisen kan bara du avgöra, men med tanke på att du har varit så glad över graviditeten så tror jag att en abort kommer slå hårt mot dig. Ta inte bort ett barn du önskar bara för att din fegis till karl tog den lätta vägen.

Hoppas allt löser sig för dig! *kram*
 

Ska till bm imorgon och göra UL och ta blodprov för KUB. Nervöst. Hoppas bara att det är en liten frisk levande bebbe därinne.

Det var värst vilken diskussion det har blivit om fosterdiagnostik
Jag tror mer på att alla ska få göra ett tidigt UL på inskrivningen istället för att erbjuda KUB vid varje graviditet. Blodprovet utgör endast 25% av oddset medan nackuppklarningen ger 75%.
Jag hade inte gjort ett KUB-test om jag inte haft mina erfarenheter i bagaget. Nu blev jag erbjuden det och då tog jag det. Men denna graviditet kommer jag ändå få göra fler kontroller.
Jag förstår inte de landsting som bara har ett RUL runt v 20. Är något fel kan man ofta se det långt innan med dagens förfinade teknik. Det är inte rätt att man ska behöva gå med växande mage och känna hur barnet sparkar, för att sedan få mattan bortryckt under fötterna. Sorgen är visserligen lika stor när man får besked i v 12, men man slipper iallafall gå närmare hälften av graviditeten.

Insåg idag att magen börjat puta. Så nu är jag ännu mer lönnfet. Fast jag kan fortfarande ha mina byxor, så det är mest upptill det putar.